Prata av sig
Idag googlade jag nog ett par depprimerande ord haha. Eller för mig är det egenligen "må bra"-ord :) Kruator och psykolog. Först ville jag veta skillnaden. Jag har ju gått hos kurator tidigare och tyckt att det har varit bra och fullt tillräckligt. Jag har ju inte värsta trauman eller är psykiskt sjuk på nå sätt så det har varit bra. Jag vill bara få PRATA med någon. Välla ur mig en masa saker som har bott för länge i min kropp. Någon som kan/orkar/vill lyssna. Antagligen för att hen får betalt, men det är bara bra. Så länge nån lyssnar. Jag vill inte belasta vänner. Och sen vill jag nog ha objektivitet i vissa fall. Familjen kan jag inte prata med, även om jag pratar med mamma och pappa om mycket. Jag hatar att belasta andra med mina problem så därför skulle det kännas bra att prata med någon som får betalt för att lyssna. Kanske också någon stans där man inte blir dömd på något sätt för det man säger. Ingen som kommer att "tycka" saker. En helt vanlig person att prata med, fastän utan koppling till mitt liv. Också en plats där det är okej att inte vara superstark.
Det här kanske låter tragiskt men nån kanske förstår. Har man en partner så har man liksom naturlig utlopp för alla känslor och nån man alltid kan prata med. Det har inte jag. Ska vara bloggen då. Och ibland läggs det på för mycket och jag känner att det annars kommer att pysa ut åt alla håll. Och i hela det här så handlar det om att jag inte vill såra någon. Jag vill istället prata och få ur mig skiten. Och hitta ett förhållningssätt. Det äter lite på insidan och just nu så känner jag att det är en inre stress. Kanske är det p-pillerna som jag börjat äta som gör mig mer tänkande. Men också så är det saker som ligger och gömmer sig i bakgrunden. Hoppas att jag hittar någon att prata med så jag kan fortsätta att vara en glad människa :)
Det går framåt
Det är tungt med löpningen. Men jag kämpar på och gör mitt bästa. I mitt huvud så brottas jag nästan alltid med tanken att inte börja gå. Det är ju sä lätt att bara trampa ned en knop på takten och så går man. Det svåra är att få benen att fortsätta snurra.
Igår blev det 16km i björnöspåret. Som jag skrev på insta så är det lite psykiskt drygt att först springa femman, då tror man liksom att man är klar när man kommer tillbaka, men nej så ska man ut på MILspåret. Och sen är man ändå inte klar när man kommer in utan måste springa 1km till. Däremot känner jag att man måste dela upp det lite så att man kan få vattenpauser och nå snacks sen när man ska springa längre. Orken tar slut i kroppen annars.
Nästa vecka är det 18km och veckan efter det 20km. Och så fortsätter planen fram till september.
Idag blev det backintervaller med mina radarkompisar. blev 5x2 vändor i långbacken där spåret delar sig strax efter 1 km i RL och sen 5 vändor i mördarbacken. Asså den sistnämnda är ju är ju lättare tycker jag :) För att den är kortare antagligen :P
Kriga viiiidare kriga viiidare. Men imorn blir det helvila. SÅ SKÖNT!!!
Partey i lördags
Asså måste bara skriva en vända om i lördags. Haha fasen va kul det var. God mat och supertrevligt hemma hos Linnea och Oskar. Tänkte precis att jag skulle göra en sån Bradgelina grej och så blev det Loskar, och det blev ju inte alls så trevligt namn;/ Oskinnea kanske? :P Hur som helst verkligen superdupertrevligt. Vi hamnade på balkongen ungder filtar och täcken efter maten och blev serverade sommardrink och jordgubbsdaquries! Så jävla gott!!! Helt frälst i sommardrinken som smakade typ hallon/lime - mojito. MUMS!!!! Och det märktes att det var gott för det fanns liksom ingen hejd, det bara kom nytt i glaset hela tiden. Och så till efterrätt fick vi glassbåtar. Så charmigt!!! Har inte ätit det sedan jag var barn!
Sen gick vi till Folkets en sväng och till Publik. På båda ställen så bara flödade drinkarna. Man hade liksom något i handen hela tiden. Och jag som brukar ha spärrar som säger till hjärnan när man tagit för många drinkar eller att det kunde ju vara kul att träna imorn så jag slutar dricka nu. Men nej, jag hade så himla trevligt och kul hela tiden att tankar på något annat än nuet liksom inte fanns. Jag var bara glad!!! :D Fick en komplimang av en tjej innen på Publik att jag var så jävla snygg! Och så pekade hon ut mot havet av människor och frågade "vem vill du ha?" Du kan få precis vem du vill. Jag känner inte alls tjejen så det var jättekul att höra. Man blir liksom så varm i hjärtat när någon säger något så överdådigt fint till lilla mig! Och så märkte jag då också att jag faktiskt inte hade en aning om vilka som var där i smeten. Jag var så mycket i nuet och mina vänner så jag tänkte liksom inte på omvärlden. SÅ ska en riktigt kul kväll vara!!!! :D
Men saaaatan va jag mådde dåligt på söndagen den. Det började med att jag behövde gå och kräkas innan vi gick från Publik och sen fortsattet det så i typ 13h. Det som är positivt är att fast jag blir rätt full så har jag ju så pass mycket koll och går rätt rakt och sluddrar inte så det märks ju inte direkt på mig. Kunde äta först vid kl åtta på kvällen på söndagen. Jag KAN tydligen fortfarande festa!!! :D Så himla skönt att bara få släppa loss en kväll bara ha kul och inte tänka på konsekvenserna. Det behövde jag! Mer sånt! Även om jag inte gärna tar en sån sjuka som i söndags igen. Välkommen sommar!!! :D
Vill skriva för mycket
Hehe jag fick skäll för att jag hade tagit bort videologgen så här kommer den tillbaka på samma dag =) Har så mycket att säga så jag kände att jag ville göra en vidologg istället för att skriva. Men sen så blev det så mycket tankar att jag kände ångest över att det blev för långt så jag plockade bort :P Man kan ju liksom inte redigera så det som är sagt är ju sagt. Sen blev jag lite rädd att folk tror att jag går och grubblar över allt hela tiden vilket ju inte är sant. Jag bara får massor av idéer ibland!!! Och det har varit så länge nu :D Och saker som jag länge velat prata om. Sorry, den är lite i ofas med ljud och bild :P Kanske bäst att bara lyssna om man vill det.
Vätternrundan
Ca 22.40 För ett år sen i morgon var det jag som stod i startfållan, glad och lite nervös i väntan på ett långt cykeläventyr. Jag hade gärna stått där i år igen. Det var verkligen ett äventyr och jag tyckte det gick lätt och var bara KUL mestadels av sträckan. Det var endast två mil som var jobbiga av 30. Jag önskar de som ska åka ett stort lycka till och säga att det kommer att gå så bra så. Precis som med alla lopp så dras man med i stämning och gemenskap så man tänker inte på hur långt man cyklar :D
Mina tips är att HÅLLA IHOP med andra och aldrig åka själv. Stanna vid alla depåer även om man inte tycker att man behöver, första är möjligtvis okej att skippa. Ta bara nåt litet isåfall och åk vidare om du inte känner behov av att stanna. Se till att ha lite krafter kvar till slutet för backarna där är lite motiga, men var lugna, de tar slut i mål ;-) Se till att ALLTID ha gott om vatten i vattenflaskan. Aldrig CHANSA på att man klarar sig. När man märker att det är slut så kan det vara för sent. Se till att håll dig på cykeln, var rädd om dig själv och dina medcyklister, en olycka sker så lätt. KLICKA UR fötterna när du stannar, blir så pinsamt annars ;-) Åk med hjärnan och sedan resten med hjärtat. Och ett tips till, NJUT för fasen!!! Det är en fantastisk upplevelse och en riktigt rolig utflykt. För mig var det ren njutning när solen gick upp på morgonen, så himla vackert. man insåg att man cyklat hela natten och hade massor av krafter kvar. Alla lysen under natten som var så himla coolt. Och stämningen. Glöm inte att lägga märke till detaljerna som gör resan så fin. Glöm inte att njuta, resten kommer gå som en dans!!!
Lycka till alla cyklister! :D
Lunch med en vän och Nytt HIT-pass
Idag hade jag turen att få äta lunch med en vän jag träffar för sällan på tu man hand. Jättemysig lunchtid <3 Efter jobbet var jag och testade ett av de nya uppläggen för HIT, HIT35. HIT som kräver lite mer förkunskap än vanliga HIT eftersom det inte är någon genomgång, man förväntas kunna ändå eftersom man har gått mycket på det innan eller liknande träningsform. Idar var det fyra gånger så många ledare som vanligt och bara 12 motionärer. Där kunde man inte fuska inte :P
Upplägget var uppvärmning och sen AMRAP på 12 min på 10 C&J, 20 sprint sit ups, 10 floor slam, 20 HR push ups, 10 rhuters och 20 ryggdrag. Allt som krävdes var en boll och en skivstång med vikt :) Bra upplagt pass! :D Bra övningar! Man får ju sätta vikten efter den övningen man är svagast i, vilket för mig är trusters. Hade kanske kunnat ha kvar lite mer ett tag till, gick nog ned lite för snabbt i vikt, men det var jobbigt ändå. Måste säga att jag förvånansvärt tog mest slut under armhävningarna!
Nu har ju friskis bestämt riktlinjer för passet och inte ledarna, men om JAG skulle få bestämma ;-) så skulle det antingen vara en lite längre AMRAP eftersom det är så många övningar som 6 st och många repetitioner av varje. Alternativt färre övningar så man blir riktigt trött på just de övningarna. Max 4 st. En ide tycker jag annars kan vara stege på det man gör... 5 övningar eftersom det är minimi för passet och sen kanske göra 3,6,9,12,15 osv. för varje varv. Hehe jag har så många åsikter och idéer :P Älskar ju sånt där! :D Skulle själv vilja vara ledare om jag inte var så ego och ville träna själv haha!
Gäddeholm
Igår var jag och köpte mitt tredje knäskydd. Ett till väster, en till höger i FEL storlek och igår en till höger i RÄTT storlek. Nu är jag trött på att ena satt så dåligt. Men man drar ju sig lite för det eftersom de kostar 600 kr styck. Pratade också med honom om om han trodde att det var okej att springa. Jag fick ju så satans ont sist jag sprang förra veckan och sedan dess så har jag vilat. En helt annan smärta än jag normalt springer med så jag var riktigt orolig. Dessutom har jag varit rädd och deppig sedan sist jag sprang eftersom det gjorde så ont och tänkte, nä nu är det fan kört helt.... Men han sa att han inte trodde att det ska vara någon fara. Bara belasta och vänja knäna. Nu måste jag bli bättre på styrkeövningarna så jag håller mig bra.
Med okej från sjukgymnasten tog jag och Nicke en tur till Gäddeholm via grusstigen från Framnäs. Parkerade bilen vid framnäsbadet och sprang därifrån. Vi sprang inte riktigt hela vägen fram till gården i Gäddeholm eftersom jag inte ville springa så långt just igår med tanke på knät som inte var så bra så jag ville ta det lite lugnt. Blev 14km. Snittade på en hastighet på 6.07 inkl en del stopp för fotografering. Så jag tror vi höll helt okej tempo. Sen var det ju helt platt och inga backar som drog ner tempot heller. Skönt med sådana vändor också när man ibland slipper backarna helt.
Sen var det så in i h*lvete varmt och kvavt så man fick springa utan tröja, så himla skönt blev det då! Skillnaden åt ena hållet när man hade pyttelite motvind mot när man sprang tillbaka i vindstilla/medvind var rätt stor, då fick man ju ingen svalka alls, då åkte tröjan av. (Lite obekväm med en sån bild men det är ju ingen skönhetstävling och jag är inte perfekt, lite hit och dit får man stå ut med) Den sträckan var lite rolig att springa som omväxling till Björnön eller RL. Det var ett par raksträckor som var lite trista men annars bra. MEN det krävs att det är moligt när man springer den sträckan, för det är så öppet vissa bitar att man skulle dö av solsting om solen sken.
Helena på grön(gul)bete :) Glad tjej att jag ens kunde springa igår. Det känns så himla bra. Men jag är lite trött i benen idag, kan jag säga. Ska bli skönt med dunka på med test av nya HIT-passet ikväll. Ser fram emot thrusters, NOT! ;-)
Måste berätta också att igår efter löpningen svängde vi förbi affären och där sprang jag på min förra sjukgymnast, han som sa åt mig att vila sista 6 veckorna innan Lidingöloppet. Det första han sa var "Tjena, hur går det med att förstöra kroppen?" haha, slag under bältet :P
Ibland
Känner jag att jag bara ska hålla käften. Inte ha en åsikt, eller iallafall ha den för mig själv. För det som verkar störa folk mest, är när man har en åsikt som inte är densamma som någon annans. I de fallen har jag inte svårt att prata, men känner ofta att jag kanske borde hålla saker ännu mer inom mig. I vissa fall skulle jag vilja ha mer stopp.
Å andra sidan känner jag att jag blir mer och mer lite folkskygg, väldigt blyg i fler sammanhang, mer tillbakadragen, till och med bland vänner, och ibland känner jag att det är bäst för alla om jag håller käften och håller mig på avstånd. Det är ju såklart inte bäst, för då skulle jag få ett förbannat tråkigt liv. Ibland känner jag att det blir helt tomt i huvudet och jag har ingen aning om vad jag ska säga. Mer ofta än förut i sociala sammanhang. Vill inte verka tråkig eller obildad men jag tycker ibland att det är jättesvårt att ha bra saker att säga, mer ofta än sällan. Jag gillar dessutom att lyssna på andra som pratar, tycker det kan vara lika givande som att jag själv öppnar munnen. Så om ni tycker jag är tråkig, så är det bara det att andra har vettigare saker att säga, jag gillar att lyssna. Men ibland vill jag krypa undan, rädslan att folk ska tycka att jag inte bidrar med något bra. Försöker umgås med folk ett tag till :P Låt mig inte försvinna för långt bort. Imorn kanske det vänder :) Måste nog tvinga mig ut lite mer!
Sen skulle jag vilja lära känna vissa vänner mer. Känns som att de får för lite tid i mitt liv.
Hej fredag
Idag är det tyyyp fredag! Så skönt. Dock känns det som att man ändå har jobbat fem dagar redan så det ska bli himla skönt med ytterligare en dags ledighet. Man kanske skulle pressa in en skön massage eller nåt i helgen, eller bio, divergent verkar bra, slappa lite och ha det bra :) Har ju hela söndagen fri! Tröttis.
solidaritet
Under ett par dagar nu så är det vissa ord som har flugit genom mitt huvud. Ord som omtänksam, hänsyndfull, godhjärtad, hjälpsam, solidarisk, osjälvisk, uppoffrande. Googlade ordet solidaritet till "att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa."
Det är intressant hur människor som i grunden är omtänksamma, hänsynsfulla, godhjärtade, hjälpsamma, solidariska men när det väl kommer till ens egna "hus" kan vända och bli egoiskiska och otroligt trångsynta. Kan man vara godhjärtad och omtänksam endast så länge man själv inte drabbas? Är man då fortfarande osjälvisk? Det är lätt att vara solidarisk så länge myntet är vänt åt ett håll. Eller så länge myntet är i luften och man inte vet om man SJÄLV kommer att "vinna" eller "förlora". Då är det lätt att vara solidarisk. Men när myntet väl har landat en gång så kan inte folk längre tänka som om den är i luften.
Jag är förvånad och lite besviken på min omgivning just nu. Och otroligt barsliga trångsynthet. Och folks egocentriska tänk. Även om jag vet att mycket av det kommer ur rädsla. Jag är inte världens bästa människa, verkligen inte. Jag kan också vara ego många gånger. Men ibland undrar jag verkligen var människors förmåga att se på det stora hela och sätta sig in i andras situation och inte bara se sin egen del. För varje sån här bit som tas ifrån mig så känner jag att jag ger upp mer och mer i viljan att verka för allas bästa. Mest av allt önskar jag att folk kunde ha en vuxen, öppen disussion från ALLA synsätt utan att det blir som på dagis. Jag vet att många också tappar fattningen i en förändringsprosess som upplevs som stressande och alla blir som igelkottar. Och då har jag inte ens gått in i någon disussion utan bara lyssnat och väntat på att folk ska lugna sig så man kan snacka som folk och värsta ångesten över en föränring har släppt. Känner mig lite trött som männsika idag. Slut i kroppen av en hel del träning slut i huvudet av en väldigt jobbig dag och så lite slut i själen, precis just nu.
Jag skulle kunna ge upp så mycket för att andra ska ha det bra i min närhet. Men när jag tänker att det vore kul om det IBLAND var likadant tillbaka, ja då är ju inte jag heller helt osjälvisk. Då betyder det ju egentligen också att jag vill ha nåt för att vara snäll. Jag kanske har nå fel, jag mår dåligt när andra mår dåligt. Kallas väl empati antar jag. Men jag önskar alla att ibland kliva ur sina egna skor och kunna stå barfota lite nu och då. Och just nu bara kunna ha en vettig OPARTISK och OBJEKTIV syn! ATT det ska vara så svårt! Folk har ibland sjukt svårt att ta ett steg tillbaka och få en helhet.
Med det vill jag ändå hylla alla i min närhet som ger mig så himla mycket gott! Utan att kräva något tillbaka. Än finns det en hel del goda människor kvar <3 Jag hoppas att jag ger tillbaka lika mycket så att ni vet hur betydelsefulla ni är. Annars får ni slå mig med nå hårt i huvudet!
God natt!
P.S Egentligen är jag inte särskilt upprörd även om det kan verka så av ett väldigt långt inlägg haha:P Jag är mest bara fascinerad av hur människor fungerar i olika situationer, stress, förändring mm och gillar att se det från olika håll. D.S
Sthlm Marathon
Hur sjukt taggad blev man inte av att följa folk som sprang och sen kika på tv från eventet. Nu vill jag ju bara bli bra på löpning!!! Eller iallafall bli lite bättre så jag kan springa lite mer obehindrat! Träna träna träna är det som gäller för att bli bättre. Övning ger färdighet! Hitta flyt, hitta ork, hitta löpsteg. ATT ta sig ut verkar vara det enda man kan göra. springa genom smärtan, orka hålla i, viljan att fortsätta alla dagar då benen knappt bär en. I hopp om att benen en dag blir lättare.
Vacker utan spackel
Fyra dagar ledighet och fyra dagar utan smink och bara vara. A naturel. Så skönt! Tänkte på det när jag åkte ner på bion igår att jag varit utan smink under hela ledigheten. Självklart blir allt så mycket bättre med smink. Det går inte att komma ifrån att man blir mycket snyggare. Men det är även skönt att kunna vara utan också och känna att det är okej. Jag vill precis som många andra inte vara nere på stan och visa mig bland folk utan smink. Men igår på bion tänkte jag att det var okej. Kände inte för att sminka mig kl 20.00 en söndagkväll för att åka ned och sätta mig i en mörk salong och sedan åka hem och sova. Då fick det vara och mina vänner fick stå ut med att se mig så ;-)
