Klassikerbevis
Nu har mitt diplom och medalj från En svensk Klassiker kommit hem :D Min totaltid på hela klassierna blev 28:31:42. Medeltiden för kvinnor är 25:54:21, så jag är lite sämre än medel, men till mitt försvar kan man ganska lätt kapa dessa överflödiga 2,5 på att köra öppet spår på Vasaloppet och inte ta så himla långa pauser på Vättern och inte vara skadad på Lidingö :) Så det ka vi ändra på, det var trots allt första gången. Jag är En Svensk Klassikerbrud :D Lite kul att ha bevis på det tycker jag. Och om ett år startar jag antagligen ett nytt varv. Får se hur pigg kroppen är på det. Om det bara blir Lidingöloppet eller om det blir alla lopp. Det kommer iallafall att bli Vasaloppet igen också. Det var riktigt roligt! :D
Nästa mål är att genomföra Klassikern på under 24h. Då kan man ansöka om en Superklassikerttrofé. Haha nä men det är inte därför som jag vill det. Men många vill göra det under 24h och det är en magisk gräns tycker även jag. Det finns en gräns för killar och en för tjejer där man är extra bra om man tar sig under. 20h för killar och 24 för tjejer. En morot att komma under någon gång tycker jag! :) Så jag måste alltså kapa 4h och 32 minuter på årets. Om jag direkt skulle kapa för att komma ner så skulle jag kapa enligt följande (som jag anser är fullt möjligt :)
Lidingöloppet - 25 min (ca 3:15)
Vansbrosimmet - 6 min (ca 1:09)
Vätternrundan - 2.12 (ca 11:00)
Vasaloppet - 1.35 (ca 8:35)
Då blir totaltiden 23:59 och dessutom under medel för kvinnor, det vill jag under!
YEY!
Vill bli frisk så att jag kan träna igen! :)
En svensk klassiker
I år har jag gjort EN SVENSK KLASSIKER. Och räknar mig nu som en KLASSIKERBRUD!!! :D Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet har jag krigat igenom. Det har varit HUR KUL SOM HELST och jag längtar redan tills nästa gång! Det är helt fantastikt vad kroppen klarar av! :) Här kommer en kort resumé av mitt år som klassiker! :) Under En Svensk Klassiker -kategorin hittar ni lopp för lopp lite mer detaljerat upplevt :)
VASALOPPET, 9 mil skidåkning gick fantastiskt bra, en rolig upplevelse som jag är glad att jag har gjort! :D Hur häftigt som helst när startskottet gick och man fick vara en av dem i som drog iväg i myllret. Kroppen är sjukt trött efter 10h skidåkning. Jag skulle gärna göra det igen men då blir det öppet spår så man kan prestera lite tidsmässigt också :) Tiden blev 10.20.47.
Sen rullade det bara på. Nära 100 mil cykling och ett varv runt Vättern var kirrat. VÄTTERNRUNDAN var inte alls lika jobbigt som jag trodde att skulle vara. Med många mil i benen var jag väl förberedd både fysiskt och mentalt! Tillsammans med Nicke och Elina seglade vi fram runt pölen. 30 mil cykling. Vi startade vid 23 så vi cyklade genom hela natten. Man trodde att man skulle vara mer trött än man var men det kändes mestadels som en rolig utflykt, ett roligt äventyr att se bandet av röda lysen på natten och sen när solen gick upp på morgonen och det var jättevackert. Ont i arslet, jajjemen. Tid: 13h 13 min.
VANSBROSIMNINGEN: Ett dopp i lite småkallt vatten har ingen dött av. 3000m 16.9 gradigt vatten varav 2000 meter simmas i Vanån och 1 000 meter motströms i Västerdalälven. Känns liksom inte riktigt som att den grenen kan mäta sig alls mot de andra loppen varken i tid, utmattning eller styrka. Ingen träning alls innan. Tid: 1:15:31. Lätt som en plätt! ;-)
LIDINGÖLOPPET: Sist men inte minst var det dags för 3 mil löpning på Lidingö. Det här var en pers!!! Efter att ha skadat knäna och haft helvila 5 veckor innan loppet så var förutsättningarna inte det bästa. Världens kramp, köttsår på foten och lite för dålig styrka. Jag bedömmer detta som det tuffaste av klassikerloppen. Jag KRIGADE mig igenom med mer smärta än de andra loppen och i mål på tiden 3:41:30! Nöjd och stolt!
Jag skulle vilja skicka ett STORT TACK till alla mina vänner och familj som stöttat och följt mig det här året och haft tålamod med all min träning. Tack för att ni har haft förståelse att jag har varit lite nördig och lagt mycket tid på detta. Utan er hade jag inte lyckats! <3 Jag bara väntar tills att jag blir återställd från alla skador och förslitningar min kropp har dragit på sig under året och så vill jag på't igen ;-) Längtar redan (fastän jag knappt kan stödja på foten) :D
Alla kan göra En Svensk Klassiker, MEN det krävs en rejäl dos PANNBEN, VILJA, smärttålighet, mycket tid och en hel del målinrktad TRÄNING måste jag säga om man vill få en BRA upplevelse av loppen :) Man blir helt häpen av vad kroppen faktiskt klarar av och det blir endorfinknarande på hög nivå! :D
Det har blivit mer än 28h skidåkning, 52h cykling, ett antal spinnpass och 20h löpning, En totalsträcka av 186 mil har jag knåpat ihop i år på skidor, cykel och fötter.
Man ska veta lite vad man ger sig in på. I mitt fall så har året förutom en klassiker bestått av 4 besök hos kiropraktor pga låsning i höften av skidåkningen, 5 ggr nålterapi sätet för att få loss myrorna som är i foten sen Vasaloppet (som fortfarande är kvar), 5 cm varböld efter Vätternrundan. Överansträngda senor i knäna pga av löpningen, 3 ggr laser för knäna. Ofrivillig vila och tejpning och knän. Stela och överansträngda lårmuskler efter all benträning. Ett antal ggr hos sjukgymast. Helt sönderskavda fötter av löpningen och ett stort köttsår efter Lidingöloppet. Det är inte för att skrämma er, men det har varit året för mig. De andra har klarat sig bättre men man ska inte tro att det kanske går helt smärtfritt att göra en klassiker om man är envis och vill prestera även om jag nog kanske har varit lite väl skadedrabbad (klen tjej haha :P). Det har inte varit en dans på rosor men det har också varit HUR KUL SOM HELST och, VÄRT all smärta, träning och skador. Jag kommer absolut att göra en Klassiker igen och hoppas jag får möjligheten!!! :D Med största sannorlighet med en start på nästa års Lidingölopp! Första gången man gör nåt så vet man ju inte hur mycket man kan pressa sig och hur kroppen reagerar på så långa sträckor. Andra gången vet man ju och det är då man törs tänja på gränserna och prestera. JAG VILL IGEN!!! :D Men ett tag framöver nu så ska jag bara njuta och träna sådant som jag tycker är kul utan att känna "träningstvång" inför specifika lopp och det ska också bli hur skönt som helst! En liten paus ska jag erkänna att jag behöver och få göra lite kravlös träning ett tag :)
Och mina PARTNERS IN CRIME, Nicke, Calle och Elina! Starka krigare hela gänget! Vi har kämpat och svettats tillsammans i ett år och jag är så stolt över oss alla. Ni har alla gjort grymma insatser!!!!! :D
Lidingöloppet!
Såhär beskriver Lidingöloppet själv sin bana och urklipp från wiki.
"Lidingöloppet är ett terränglopp som arrangeras på Lidingö varje år sedan 1965. Lidingöloppet är idag världens största terränglopp. Den hårda backiga, men vackra banan, har sedan starten varit en riktig uthållighetsprövning för löparna i loppet. För de flesta normalmotionärer är Lidingöloppets 30-kilometersbana med många backar alltför påfrestande med stor risk för skador om man inte är mycket vältränad eller väljer att gå uppför alla brantare backar.
Lidingöloppet 30 km är ett lopp med tradition och har genom åren blivit en av de största löparutmaningarna i landet. Eliten i täten kanske kämpar om seger 30 km brukar inte vilken otränad tjomme som helst klarar av. De löpare som ger sig ut på den kuperade banan rekommenderas att vara tränad i kropp och själ, fullt friskt och besitta en rejäl dos envishet för att palla av antalet backar (speciellt de sista 15km)"
Lidingöloppet 30 km är ett lopp med tradition och har genom åren blivit en av de största löparutmaningarna i landet. Eliten i täten kanske kämpar om seger 30 km brukar inte vilken otränad tjomme som helst klarar av. De löpare som ger sig ut på den kuperade banan rekommenderas att vara tränad i kropp och själ, fullt friskt och besitta en rejäl dos envishet för att palla av antalet backar (speciellt de sista 15km)"
Jag, Nicke och Calle i starten. Haha jag har precis stoppat en stor energitablett i munnen, ser lite ut som en hamster :P And of we went! :D
Trots det jag nyss skrivit så går 3 mil ändå relativt snabbt. Man har vant sig vid längre sträckor så det mentala är helt med på noterna. När det stod 13 så tänkte man verkligen att snart är man i mål :D Så på så sätt var det ett roligt lopp. Lite bättre tränad och i bättre dagsform så skulle det fortfarande vara sjukt jobbigt men ändå överkomligt känner jag. Jag ville ju mycket och kände att det mentala fanns. Lite synd bara att kroppen som sagt inte tyckte riktigt som jag :P Tiden blev 3:41:30 och hamnade på placering 3144 av 4970. Sprang förresten förbi Anders Gyhlnenius från en svensk klassiker-programmet på tv, sån inspriation i den mannen! Man får perspektiv på sin lilla smärta.
Asså, det här är fan det västa jag haft ever i skavsårsväg om man bortser från varbölden efter Vätternrundan, men det är typ i samma nivå. Kan ni förstå att varje löpsteg inte var så skönt. Andra foten är lite bättre men uppskav där med. Så himla svårt att sova inatt eftersom jag inte kunde ligga på nåt sätt där foten tog i nåt. Varken täcket på eller med foten mot madrassen. Att dra bort tejpen som låg över detta var inte så kul kan jag säga.
Hehe inte heller att dra bort hela tejpen över knäna var speciellt skönt. Vaxning delux! Tur att man inte är så hårig åtminstone ;)
Den här medaljen mina vänner har jag KRIGAT för med ALLT som fanns i min kropp! Sjukt mycket VILJA och PANNBEN tog mig i mål!!!! Så jag är faktiskt stolt över min prestation trots att inte tiden visar det. Men tiden är inte allt. Det är vad man presterar med sin egen kapasitet, sina förutsättningar som är måttet på hur stark man är! Och jag är stark! Japp, just nu tänker jag vara självgod och stolt! :) Kroppen idag känns vill jag lova. Foten skulle jag vilja kapa av mig och träningsvärk delux som bara växer och växer. Det är tydligt att jag spang med ont igår då jag har jättemycket värre träningsvärk och ont i högra sidan av kroppen än vänstra. Det blir inte mycket gjort idag då det är jobbigt bara att halta mellan kök och vardagsrum haha :P
Grymt jobbat på Lidingöloppet mina tappra medkäpar!!! Jag skulle vilja rikta ett STORT GRATTIS och säga att jag är SÅ STOLT över min vän NICKE (t.v) som sprang på hela 2.44!!! Hatten av för honom! Så GLAD för hans skull att det räcker till mig också! :D
Lycka till till mig! :)
Strax redo att åka! Madlådan packad, startbeviset i väskan, grötfrulle i magen. Hoppas på fint väder och lagom temp för klädvalet! Hejja hejja! :D Och hejja Calle, Elina, Nicke, Robban, Therese, Wennberg, Bergek, Modde och alla andra som också ska springa!!! :D Ska kriga i backarna på Lidingö!
Woop woop!!! :D
Tejp
I onsdags hade jag turen att vara hos en tredje "sjukgymnast" för detta år. Min sjukgymnast sa att det egentligen inte skulle ha så stor betydelse om jag tejpade när jag skulle springa eller inte. Och så är han på semester nu och kan ändå inte hjälpa mig. Jag kände att det ju inte kunde skada att tejpa och kände att jag faktiskt ville ha hjälp med det så jag kontaktade en NY (eller ja nygammal, jag har varit där en gång för ett par år sen) sjukgymnast/specialist för att se vad hans åsikt var. Han tyckte definitivt att det skulle vara till fördel att tejpa, dessutom tyckte han att jag hade blivit FELBEDÖMD tidigare:( Tungt att höra. Han suckade när jag sa att jag hade blivit orinerad helvila från benträning. Kollade upp massor av saker på kroppen och kunde som de andra konstatera att jag fortfarande var sne, alltså att låsningen i bäckenet/höften. Han tyckte att det var dåligt att de inte löst låsningen än och inte gett bättre behandling av knän mm. Och vad jag kunde läsa mellan raderna så verkar det som om jag hade fått RÄTT HJÄLP OCH REHAB från början så hade jag kanske kunnat springa enda fram tills nu. DET SUGER att veta att jag kanske hade kunnat få vara i bättre form och inte sumpat fem veckor av löpträning och istället stå på noll uppladdning! Om jag nu får bättre hjälp av den här snubben så är det såklart GULD för jag kan fortsätta träna och må bra, men det känns förjävligt att jag nu i princip missar en av grenarna pga dålig kunskap från de som sägs ska kunna. Aja, det kan jag inte ta tillbaka! Nu hoppas jag bara att jag kan göra det bästa möjliga av situationen imorn. Att jag kan springa något, att det inte gör för ont och att jag har något av flåset kvar. Massor har ju tyvärr försvunnit då det är en färskvara.
Han knäckte ryggen på mig, tejpade mig och sa åt mig att ta mig ut och springa, testa tejpen och sen ska han tejpa om idag. Så jag sprang 5km. Apjobbigt var det eftersom jag inte har sprungit på länge, men positivt var att det inte gjorde jätteont i knäna, jippie! Vaderna höll på att krampar dock, inge bra. De är väl shockade :P Med en snittpuls på 188 och en maxpuls på 204 slag/minut under 5 km löpning så kan man tycka att det var lite jobbigt haha.
Idag var jag där och blev tejpad inför loppet imorn, så såhär ser jag ut nu:
I onsdags blev jag tejpad på båda enligt högerbenet (vänster benet från detta håll sett). Men eftersom jag fick ont i vänstra så säkrade han upp hela nu. Fötterna är tejpade så jag trampar lite stabilare (därav alla skavsår tydligen). Dessutom har jag tejpat fyra compeed så de täcker hela insidan så jag ska klara mig så bra som möjligt från värsta skav.
Nu hoppas jag att den här personen VET vad han pratar om och hans behandling faktiskt passar mig så jag kan bli bra nån gång. Börjar närma mig ett år av trasig kropp, känns som ett en lösning av alla problem verkligen skulle uppskattas :) Men först ska jag igenom morgondagen! :D
I did it! :)
Ibland får man väl vara lite stolt väl och skryta över sig själv? Jag tycker det, om man gör nåt man sjäv inte gör varje dag och man blir lite förvånad själv över att man kunde göra så bra. Igår sprang jag nämligen TVÅ hela MIL. 20km, två varv runt Rocklundamilen. Startade på mitten efter tunneln på det lilla "torget" där alla spår möts för att kunna få vatten och lite energi efter var 5:e km. Det behövs för att man ska kunna klara sig runt. Och sen så är det bra träning att stanna upp och köra igång igen (vilket sista ggn gjorde sjukt ont) Depåerna på Lidingö ligger var 5:e också så lika bra att träna så. Tre stopp och tog väl ca 1-2 min var att få i sig lite vatten och ett par tuggor energibar. Tiden blev 2:02:56, 6:03min/km. Om man räknar bort 5-6 minuter på paus så sprang jag i en 5:45-5:50 hastighet i snitt (ca 10,4 på löpbandet). Nu känns det att löparstegen är bättre och jag får lite mer fart! Så jäkla skön känsla. Jag coh Nicke sprang tom och pratade :) Och jag var inte alls så slutkörd som jag trodde att jag skulle vara. Jag trodde ju aldrig att jag skulle kunna springa så långt, jag trodde jag skulle behöva gå bitvis men icke. Det gick så bra och jag var så målinriktad så jag klarade hela sträckan. Backarna är ju aldrig roliga och det finns ju rätt många i Rocklundaskogen, men det är ju så Lidingö kommer att se ut fastän värre så bara att träna på! Härda, springa genom smärtan.
Och de nya brallorna var såklart på!:) Trots att det var varmt ute så tog jag långa för att få tyg över knäna, så jag kände av dem i torsdags efter vi kört. Och igår kändes det som att jag sprang sönder knäna. Vid stretchingen kom jag knappt ner på marken. Sista 3km knäppte det till i ena knät som gjorde att det gjorde rätt ont sista sträckan. Dessutom ökade Nicke mer och mer så jag skulle säga att vi sprang i rätt BRA tempo mot slutet, då fick jag ta i och gå över min comfortzone. Hejja hejja :D
Vaderna och benhinnporna verkar ha klarat sig rätt bra. Hade ff träningsvärk och lite krampkänning i baksidan av ena låret under löpningen men inget som saktade ner mig. Så alltså förutom kramkänning i baksida lår, skavsår på ena insidan av foten, skavsår på tån på andra foten, totalförstört högerknä så kändes det förjävla bra i hela kroppen!!! :D Glad att jag klarade mig så bra! :) Igår kväll höll jag knappt på att ta mig ner för trappan hos Madde haha :P Nu hoppas vi bara på att knäna återhämtar sig så blir det toppen :D Värme och kärlek till dem så blir det nog bra! De känns bättre idag, lite skramliga bara:) Ska kolla me min sjukgymnast om han har något tips, kanske tejpa skulle vara en plan... Blir tyvärr ingen CGX för mig idag, utan vila knäna. Kanske en pizza och svulla lite haha, det vore gott :P
2XU
I fredags var jag och köpte mig ett par 2XU Comressions tajts som jag har gått och suktat så länge efter! :D Smart är nog att ta en storlek mindre än tabellen för att få de att sitta som bäst. Älskat dom, de är ju såå snygga! Kände att jag behövde lite pepp inför löpningen så detta var mitt lilla treat till mig själv! :D
Målet i Motala
Blev inspirerad av dokumentären på SVT1 där de nu visar en dokumentär om fyra stycken som gör En Svensk Klassiker. Hittade mitt och Nickes målfoto från Vätternrundan! Härliga känsla :) Sjukt sugen på att cykla nästa år med! :D Fantastiskt vad kroppen klarar! Och lite sur över att Nicke faktiskt passar i cykelutstyrsel, när jag själv ser ut som en teletubbie! :P
Fler bilder från Vansbro
Vansbrosimningen
Plums Chabaaam duckface! Tredje avklarad av klassikern. Vansbrosimningen! 3km simning i öppet vatten. Först 2km i lugnare vatten sedan 1km motströms. Tempen i vattnet sade 16,9°. Men jag undrar om de tog i starten för sista 1km i motsröms var kallare än i början. Eller ja, PRECIS i början var det ju som kallast eftersom det var då man skulle hoppa i :P Brr! Tog det rätt lugnt hela sträckan utom sista 1km då man var tvungen att kämpa lilte mer för att komma någon stans. Kände ingen stress eftersom jag inte kände att jag behövde göra någon viss tid utan mest simma för att någon gång komma i mål:) Såhär i efterhand när det ändå blev en okej tid så önskar jag ju att jag faktiskt hade ansträngt mig lite så hade jag ju fått mycket bättre tid haha, aja lätt att vara efterklok. Crawlat lite skulle jag ha gjort, men jag fick simma utan glasögon redan efter ett par hundra meter eftersom de bara immade igen så jag blev tokig och satte de i pannan resten av loppet. Och jag tycker det är svårt att crawla med så mycket folk och sen inte SE nåt haha. Massor av kallsupar, ett par armågar i sidan och några sparkar i magen får man räkna med. Trångt och mycket folk, alla är inte lika snälla. Nöjd över tiden 1:15:31 för att ha simmat en gång förra året, två vändor i basäng i våras och sen inte sedan jag var liten. Kul också att vi alla 4 kom i mål inom ett intervall på 5 minuter. Så vi var rätt jämna :)
Jag är redan sugen på att göra om de tre första nästa år! :D Kanske blir det klassikern nåt år till =) Men vi har Lidingö kvar nu, och den är VÄRST känner jag personligen. Usch säger jag, det är en mardröm. På 10 veckor ska jag förvandla mig själv till löpare. Alla tips och all pepp är välkomnat! :D
Baksidan Vätternrundan
Okej, here it comes, baksidan av Vätternrundan. Som ni kanske fattat eftersom jag inte tränat så mycket alls sen dess så är det för att jag inte kunnat tidigare. Men nu är jag helt frisk :) Som jag skrev i tidigare inlägg så verkar jag ha rätt lätt för skav och andra otrevligheter på mig kropp och så även efter Vätten, såklart. De som cyklar vet om att man kan få problem så nu tänker jag vara äcklig och tala om vad som hände. Nej det var inte "bara lite skavsår" Det som var skavsår försvann efter en dag. Kort och direkt så kan man väl säga att jag var rätt svullen på ena sidan av ljumsken fast på undersidan i benvecket när jag kom in i mål, jag kunde känna att allt inte stod helt rätt till. Haltade som en jävla kärring på kvällen sen, tror ingen riktigt fattade hur ont det gjorde. Okej att man får skavsår, det hade jag också, lite vid sittknölarna och just på insidan, ljumsken på undersidan där sadeln tar emot, men detta OH NOO, NOT NICE, det var för mycket!!! Kände att det var en svullnad på kanske 2x4 cm under huden när jag kommit i mål. Jag hde suttit och irriterat kroppen så det var en början till en inflamation som sedan växte till en varböld i det dubbla, som en halv jävla golfboll. Japp, det är precis lika ÄCKLIGT som det låter. På måndagen fick jag gå hem från jobbet tidigare för att jag mådde så sjukt illa av att det var så vidrigt. Plus att jag inte kunde sitta eller gå eller så..:( Tydligen ska man behandla med alsolsprit (dränera) så jag sov med alsolsprit hela natten och dagen efter var det mycket bättre. Jag var och behökte läkaren då men eftersom det gått ner lite under natten så gjorde de inget. Hade jag kommit dagen innan så hade de snittat. Sjukt vidrigt. Vill aldrig vara med om igen. De som tror att det "bara var lite skavsår" kan ju få testa på det jag hade så får vi se hur kaxig han/hon skulle vara. Tog en vecka innan det läkte. Så taskigt bara att jag var helt bra i övrigt, men den skiten skulle förstöra. Annars helt otroligt pigg i kroppen efter Vättern :) Såå, att jag hade lite ont i slutet under vättern är INTE så konstigt. Bet ihop bra ändå tycker jag. Järnvija, pannben och fokus. Fokus och målmedvetenhet är allt :)
Vätternrundan 14-15 juni 2013
Det såg inte så jättelovande ut när vi satt i bilen strax innan Motala. Vi åkte på fredag morgon efter att jag hade hämtat min cykel. Som tur var, så skulle det inte regna på kvällen/natten sen när vi skulle cykla så jag var inte så orolig :)
Nummerlapparna uthämtade och cyklarna pimpade och klara för en halvt dygns cykling. Asså, man är ju fan INTE snygg i cykelhjälm och brillor haha, men det bjuder jag på :P Här står vi i startfållorna, med ryggen fylld med bars och varma kläder på. Hehe, lite gulligt att vi lyckades se så likadana ut också ;-) Elina och mig såg man ju iallafall, men Nicke var lite svårare att se då typ 50% av alla som cyklade hade svarta cykelbyxor och den gula vindjackan!
Depån vid Gränna och Jönköping. Lite random bilder (alla är inte mina)
Första biten ner till Jönköpning var lite tung då det var typ storm och rak motvind, men det var faktiskt inte något jag störde mig så mycket på, för jag var så inställd på förhållandena innan. I Gränna (efter 7,6 mil) stannade vi fösta ggr och fick lite banan, saltgurka mm och fyllde på vatten. Fram dit var det mörkt och det enda man såg var ett pärlband av röda lysen framför sig. Lite coolt var det faktiskt.
Andra stoppet gjorde vi i Jönköpning (10,4 mil) där vi fick ladda på med köttbullar och mos. Mmmmmm gott :S (asså, ni som känner mig vet ju att köpta köppbullar ger mig kräkreflexer och kan vara bland det vidrigaste i vanlig matväg jag vet) Men det var bara att tugga så lite jag kunde och sväja! Mat var kroppen tvungen att få i sig. Tyvärr var det rätt lång toakö som tog tid. Kroppen kändes inte alls så mycket. Men dessa sträckor vi ju kört några ggr tidigare.
Till Fagerhult (13,4) och Hjo (17,1) gick det rätt fort och vi stannade i Fagerhult en kortis bara för att få i sig lite extra, kroppen var inte särskilt trött så för den skull hade man inte behövt. Men lite näring satt inte fel. Sjukt gott med varm blåbärssoppa!!! :D Vi pinnade vidare mot Hjo där vi stannade för mat, lasagne. Här tog pausen tid för toaköer mm, ca 50 min blev vi kvar där tyvärr. Det behövde inte alls kroppen, men folket var lite i vägen. Nu var det morgon och började bli varmare. Jag bytte ut mina långhandskar mot korta cykelhandskar. Men det var det enda jag drog av mig. Här kändes det lite i rumpan när man satte sig igen.
Mat vid Hjo och sen lite fler random som jag har lånat.
Nu hade vi bara 12,3 mil kvar och alla kände oss pigga. Vi hamnade i ett jättebra stimm efter en stor cykelgrupp som gjorde att det gick fantastiskt bra att cykla. Vi hoppade depå efter depå och känlan att det var så lite kvar drev på oss rätt bra. Tyvärr kraschade en av deras cyklister så de hamnade tillslut efter :( Såhär i efterhand så skulle vi ha stannat i Boviken eller Hammarsundet för att fylla få i oss lite mer, men när det visade under 100 så kändes det som att man snart ändå var i mål. Det var dumt. (10 mil är ju ändå typ fyra timmar till:P) Jag cyklade och sa till Elina vid ca 4 mil kvar att "FAN va lätt allt har gått, kanske dumt att säga innan vi är i mål, men allt har verkligen varait en njutning, det har bara varit lätt och känts jättebra." Man ska ALDRIG säga sånt INNAN man är i mål haha. En mil senare var vattnet slut, det var asvarmt och alla backarna vid Medevi var apjobbiga. Alla var långa och allt gick uppåt. Och de var sååå många :P Haha bilden längst ned till höger säger rätt mycket om rundan, vissa sträckor var lite mentalt tunga ;)
Strax innan två mil kvar funderade jag på om jag faktiskt var tvungen att gå in i depån efter 28 mil och fylla på vatten för att ta mig imål. Jag trodde Elina svängde in, men det gjorde hon inte för jag såg henne inte där, fan, jag fyllde på vatten, drack lite och satte mig på cykeln igen. Tyvärr hade kroppen tagit rätt mycket stryk av vätskebristen och värmen så den var lite slut, plus att det var motvind, fortsatt jobbiga backar och jag var ensam. Antog att Nicke också hade skippat sista depån, men det visade sig sen att han också hade gått in och fyllt på vatten på sista. Hade vi bara vetat om varandra så hade vi kunnat peppa de sista två och kunnat hjälpas åt att dra, och de hade inte blivit lika jobbiga. Men å andra sidan var det ju endast TVÅ mil av de TRETTIO som var lite tyngre. Sätesmuskeln började krångla och göra rätt ont och solen gjorde sitt i de varma kläderna jag hade, eftersom jag inte okat stanna och ta av mig vid någon depå :P
MÅÅÅÅÅÅÅL!!! :D Vätternrundan var för mig nästan rakt igenom en jätterolig upplevelse! Faktiskt! :) Jag trodde aldrig att jag skulle kunna skriva så om Vätternrundan, men det kan jag. Jag hade ju hört så mycket om hur jobbigt det skulle vara. Det var inte alls så jobbigt som jag hade trott att det skulle vara utan det liksom som en rolig utflykt:D Nu låter det ju inte som att jag tog i alls, men det kan jag tala om att jag gjorde, jag cyklade på bra hela vägen. Klart det gjorde ont satan både i nacken och mellan benen, man är väl inte stålmannen, men rätt bra på att bita ihop. (Om inte annat märks det efteråt när jag ser vilka skador som blev på kroppen som kommer ta ett par veckor innan det läkt, förhoppningsvis blir jag helt återställd då) Jag, Elina och Nicke följdes åt nästan hela sträckan, utom i starten och i slutet då vi tappade bort varandra. Det var väldigt trevligt att kunna ha det sällskapet och njuta av uppleverlserna tillsammans. Tiden blev 13.13. Hela 1,5h av dessa var paus trots att vi inte stannade på så många ställen. Jag hade tippat på ca 12h cykeltid och 1h paus. Jag cyklade lite snabbare än väntat och pauserna tog lite längre tid. Tog ca 11.40 i cykeltid (snitthastighet ca 25-26 km/h)
Stolt och nöjd över att ta mig runt och att det kändes så HIMLA BRA hela vägen! Tänk vad kroppen klarar av! Men jag tror också att träningen innan verkligen hade gett resultat och jag var väl förberedd både fysiskt och mentalt, vilket känns jättebra! Ingen sömn från 07.00 på fredagen till målgången vid lunch och däremellan cyklat 30 MIL!!!! Vilade ett par timmar på eftermiddagen innan maten och sen inte förrän vid midnatt 29 h senare. Det är helt galet vad kroppen kan! Grymt dreamteam med Nicke och Elina. Klarade storm, nattkörning. Såg soluppgången, och sen värmen på dagen. LÄTT ATT JAG SKULLE GÖRA IGEN!!!!! Men så skulle jag cykla med en cykelgrupp för det är så mycket lättare. Jag skulle nog kanske inte cykla själv igen. Köpte en keps som sovenir! :) Mitt belöningskit rörde jag knappt eftersom man inte alls var sugen på nåt när man väl kom i mål, men en pizza blev det på kvällen istället! =) DEL 2 av klassikern är härmed avklarad. Om bara ett par veckor drygt är det dags för moment 3, Vansbrosimningen.
Ett stort TACK!!!! till alla som har peppat och följt mig under Vättern. Det är så himla skönt att känna efter vägen att man har folk som tror på en och stöttar en. TACK!!!
Belöningskit ala Helena
Min goodiebag, mitt belöningskit som jag har gjort!!! :D Efter ett sånt här lopp, precis som Vasaloppet så MÅSTE man ha bunkrat med lite gott och blandat så man kan moffa vad man nu är sugen på. Man är förtjänt av ALLT man är sugen på tycker jag! När jag åkte Vasaloppet så var det enda jag va sjuuukt sugen på när jag gick i mål var Coca cola, så nu har jag med det i mitt kit. Och salta saker brukar gå hem väldigt bra och godis, man måste ju försöka återställa energin snabbt på nåt sätt! Sen brukar man inte vilja ha knappt nåt för det blir en känsla åt andra hållet att trots att man borde vara sugen på allt så är man inte sugen på nåt. Sist var jag ju bara sugen på Cola, drömde om Cola sista milen! Men det SKA finnas. Hur som helst bästa i hela packningen! :D
Packaaaaar
Mycket blir det. Allt från cykelslang, pump, till resorb, bars, lysen, kläder, hjälm mm mm.
Att cykla Vätternrundan
Tänkte att jag skulle visa lite vad jag ska göra imorn natt och dag :) Vätternrundan kanske inte säger så mycket för folk. Inte heller när man säger cykla 30 mil. ) 9 mil på skidor känns långt eftersom det inte är så många som åker skidor helt enkelt. När det gäller cykling så är det något som så många kan relatera till eftersom alla mer eller mindre cyklar och då känns det lite mer som något alla kan göra. Man tänker lite att ja, men det kan man ju klara av, cykla lite längre sträcka liksom... Men det är 300 km vi pratar om här :P Även om det är cykla så är det inget man gör i en handvändning. Det är inte bara en tur ner på stan haha. Så att cykla till vardags är inte riktigt samma sak som att träningscykla. Det är inte heller som att gå på ett spinnpass. För att man ska få grepp om sträckan så sträckade jag ut det på en karta, (obs fågelvägen). Från Västerås kommer man nästan till Sundsvall, nästan till Oslo, nästan till Göteborg, eller varför inte, nästan till Växjö. Man kommer även en bra bit upp ovanför Sälen, ungefär till Särna.
Jag har tränat nästan 100 mil på cykel vilket är rekomenderat att man ska cykla innan. Sjukt stolt att jag kom upp i så bra träning innan ändå, japp, nu skryter jag :p Hoppas att det iallafall kan hjälpa lite. Målet jag satt var 80 mil och det kom jag över :D Nu ska bara allt annat stämma också. Skavsår mm lägga sig!
Bilder Vasaloppet 3 Mars
När vi stod i startfältet gick solen upp, det var lite magiskt med så sjukt mycket folk och fint väder och massor av skidor och stavar. Starten gick och iväg åkte vi. Startade nästan längst bak i massan av 16.000 åkare... Jag är en av knappt 2000 damer. När vi kom till backen... stod det still. En timme senare och vi var fortfarande inte uppe. Snackade lite med folk bredvid en och tassade sakta uppåt.
Framme i Evertsberg, halvvägs var jag pigg och kroppen kändes skön, förutom att jag var kissnödig så jag avvägde att gå ställa mig i kön, böta drygt fem minuter och åka resterade utan att kissa på mig. Kände att 4,5 mil var lite väl långt att hålla sig till... :P
Elina i Evertsberg
Här tror jag att jag är i Hökberg, fortfarande pigg! :) Och ja, man är sjukt ful i dessa glasögon, men det bjuder jag på. Dessutom är typ hälften av alla där lika fula eftersom det är asmånga som har just dessa. De sitter bra och det är ingen skönhetstävling :D
Elina ser också pigg ut vid Hökberg
Måååååål!!!! :D
Jag och Elina lite känslosamma i mål.
Sista biten till mål försökte jag att inte tänka på målgången, för då fick jag klump i halsen och problem att andas. Jag var inte trött i musklerna eller kroppen, men man är så slut energimässigt så man blir lätt känslosam. Det gjorde att så fort man tänkte på nåt som hade med målgången att göra så ville man bara gråta. Varje gång jag började tänka på det så fick jag tviga mig själv att lyssna på varje ord i musiken jag lyssnade på för att distrahera mig och kunna fortsätta andas normalt :P När jag väl kom i mål ville jag också gråta av lättnad och utmattning. Musklerna var som sagt fortfarande inte så jättetrötta, men sista biten vågade man ändå inte trycka på så mycket för att man va typ rädd att svimma av energiförlust i kroppen. Det är så konstig känsla, för jag va verkligen inte så himla trött trotts att man hållt på så länge, och jag tyckte inte att det var långt och jobbigt alls. Men ändå är det en så skönkänsla att komma i mål och allt bara sköljer över en. Jag lyckades ändå hålla mig hyffsat. Men när Elina kom i mål och gick mot mig och jag stäckte upp handen i skyn och sa "vi klarade det" Då kramade Elina om mig och började gråta, och då var det kört för mig också! Glädjetårar och tårar av energiförlust allt bara sköljer över en. Man får gråta en skvätt när man åkt skidor i över tio timmar utan att typ äta. Då är det okej att vara lite lycklig och låta tårarna komma av stolthet :)
Första delen av EN SVENSK KLASSIKER - CHECK!!! =)
JAG HAR ÅKT VASALOPPET!!!!! :D:D:D:D
Tänk va kroppen och spyket kan egentligen! :D Fatta att ÅKA SKIDOR I ÖVER TIO FUCKING TIMMAR!!! :P Det är ju lite smått galet. (Jag vet hur mycket cykling jag har framför mig;)) Allt handlar om att inte tänka negativa tankar och jag tänkte inte en enda sån alls! :D Det är helt absurt när man hör runkeepern säga 8...9...9.30...10 timmmar i öronen på en. Det är jävligt lång tid kan man tycka!:P Men jag tyckte att det gick ganska så snabbt! Kilometrarna tickade hela tiden framåt. Man kanske är lite knäpp också ;-) När den visade 80 så kände jag "Fan tänk, jag har redan åkt en mil?!" :) Ingenting kändes tro det eller ej långt. Man kanske hade konstig uppfattning av sträckan haha, men det var inte psykiskt jobbit alls. Jag hade musik i öronen och krigade på :) Jag ska inte säga att det är lätt att åka ett Vasalopp. Men det är inte alls så jobbigt förutom att man inte får någon energi mot slutet. Kroppen i sig, muslerna, var inte alls så slutkörda som man kanske kan tro. Man blev lite som en maskin som bara matade på:)
Tiden är inte relevant, inte ur tävlingssynpunkt. Det sket jag i att jaga efter efter första backen, när man hade suttit fast då länge! Man kan inte åka ett vasalopp och tro att man ska kunna åka på en bra tid. Det är att åka skidor, men inte ett skidlopp. Det tog nästan två timmar att ta sig till första depån. Man gick på varandra i början och myrsteg upp för backen. Det går inte att ta igen. Och sen att det var helt GALET mycket folk runt en under resten av tiden också gör att det liksom inte går att "prestera" Men det var en rolig grej! Med det menar jag inte att det INTE var jobbigt detta, för det var det... energinivån på noll efter så lång tid. Haha spåren var verkligen skit och efter Evertsberg (halvvägs) fanns typ inga spår alls. Finns inga likheter med HalvVasan alls (som kändes då mer som ett skidlopp). Här är en tagen random beskrivning av loppet "Alla ska fram i spåren samtidigt och det var omöjligt att hålla en egen idealfart utan att hela tiden byta spår. Det var i stort sett bara sista milen som man kunde hitta luckor på 15 meter eller mer till framförvarande löpare. ”Spåren” var på flera mil näst intill obefintliga. Att åka i mjuk konstsnö alá sorbet är ingen höjdare. Tackar konungen, drottningen och högre makter för att jag inte låg längre bak i fältet där spåren måste ha varit betydligt sämre. I TV:n såg säkert loppet idealiskt ut med solsken och fina spår för eliten, men för oss vanliga dödliga var det näst intill katastrof. Många menade att detta var ett av de värsta loppet hittills. Där det var blötsnö gled det dåligt och där det var torr snö fanns det inga spår. På myrarna var det OK spår men sen …" Och jag startade bland de sista så ja... Inga spår och uppför sjunk man ner i 1dm socker för varje saxtag. Trots att jag åkte halva sträckan i tisdags så kände jag knappt igen mig för att det såg helt annorlunda ut... I TV ser man de bra bitarna :)
Det är en trött men stolt och glad tjej som sitter på jobbet idag. Mest sovtrött, än så länge känns inte kroppen så öm alls :)
Kroppen kändes väldigt PIGG under hela loppet egentligen. Ja klart den var lite trött mot slutet men inga egentliga krämpor. Bortsätt från snuva och hosta. Med mig under 7 mil hade jag ett jävla illamående bara, så jag ville bara kräkas. Det som höll mig ifrån det var att jag visste att jag skulle förlora all energi i kroppen om jag skulle göra det. Tror det var energidrycken som inte är så kompis med mig, så efter två depåer så slutade jag med det. Blåbärssoppa, vatten, buljong och ett par bullar var det jag tog mig runt på. En bar åt jag också iofs. Tanken var att jag skulle trycka en gel mot slutet för att orka, men så blev jag så rätt att kroppen skulle skrika rakt ut så jag vågade inte. Jag hade ju trots allt VILJA och ork i kroppen ändå :) Anledningen till att jag är trött nu är ju att energidroppet på ca 6000cal igår gör att det känns som att man har varit magsjuk och har ingenting i kroppen. Skakis och vill gärna sova. Plus att jag kom hem och gick och la mig halv ett också :P Nu försöker jag få tillbaka lite energi och hoppas att hostan som håller på att döda mig slutar. Men det gör inget att jag är trött, det gör inget att jag blir mer förkyld, för nu kan jag vila och låta kroppen återhämta sig, det är den värd efter 15 mil skidor på en vecka. Crazy. Återkommer med bilder. Om jag har några. Grabbarna missade ju min målgång. Jag kom tydligen "för tidigt" ;-) Längtar hem till soffan, en kopp te, klappa mig själv på axeln och bara mysa!!!
Backen vid Riskberg
Hahaha. jag döööör av skratt (och lite smått ångest)!!!! Jag vill inte alls åka den där backen!!! Om folk bara stod på skidorna i spåret, vågade släppa på och inte bromsade så borde det gå galant! Nicke, var det så här hemskt??!! :S
Vasaloppstränar
Idag tog jag mig ut i det Rocklundaspåret för lite Vasaträning. Satan va det snöade!!! Man såg knappt nåt och fick blinka konstant. Försökte åka med glasögon ett varv, men de bara immade igen så jag åkte utan sen ändå. Var ute i 2h och knåpade ihop 21km. Det värsta med skidåkning precis som cykling är att det tar så lång tid. Iallafall för mig som inte åker så himla snabbt. Men jag måste ändå säga att det verkligen går bättre och bättre :) Kände mig stark i kroppen trots träningsvärken i rumpan och länden. Min lilla blå var helt igensnöad när jag var klar... Haha, jag använder inte mycket smink om dagarna men det jag hade låg inte kvar på fransarna efter ett par timmar i snön iallafall :P Och när jag kom hem upptäckte jag att jag blodat igenom strumpan. Tyckte att det gjorde lite ont när jag åkte. Måste ha varit nåt som låg och skavde. Så kan det va ibland! 1200cal brända, då kan man nästan äta en till semla ;-)
