Ljuva Helenas blogg

Tänker lite. Jag har aldrig sett mig som en singel på det sättet som jag har sett andra singlar. Jag har alltid (nja alltid är väl att ta i) sett mig som flickvännen. Den som har haft ett förhållande, för så har det varit ändå stor del av mitt "vuxna" liv. Innan jag träffade mitt ex så var det gymnasiet och sånt och då kände jag mig bara som jag och inte som någon med stämpeln singel. Sen hade jag förhållande i nästan fyra år och såg de runt mig som var singlar och levde ett helt annat liv än vad jag gjorde. Nu är jag själv där, och jag känner att folk ser på mig på ett annat sätt än förut och jag tycker det är jobbigt. Det är som att jag var "mer värd" när jag hade förhållande, i andras ögon. För att jag var någons flickvän, någon som någon annan ville ha och leva med. Det har egentligen inte slagit mig förrän nu att jag är singel, för jag har inte själv sett mig eller kännt mig som det. Jag har fyra arbetskollegor som är i min ålder som har "hittat varandra", och jag känner att dom ser mig på ett annat sätt än vad jag ser mig själv. Alla dom har föhållande och jag tror på nåt sätt att dom känner att dom har just det gemensamt. Och jag är ju singel, alltså inte på samma plan som dom. Tyvärr förstår jag dom också, jag har själv sett lite singlar som det förut, just att dom har levt ett annat liv och varit på ett annat sätt. När folk i förhållande pratar om sina förhållande så känns det helt plötsligt inte som det jag har att säga, mina råd eller mina tankar, har någon betydelse, som att jag inte vet vad jag pratar om, jag har ju inget förhållande och då tror folk att man inte har något att säga/vet något angående förhållanden, så jag har slutat prata. Problemet är att andra ser mig som singel, men jag har inte kommit dit än. Ibland känner jag som att jag också vill skrika "hallå, jag har också varit sambo och allt sånt, jag är inte så olika er andra" Det gäller många jag träffar, som att dom ser ner på en för att man är singel. Själv har jag knappt fattat det än att jag är det. Jag lever väl kvar i tanken på att jag är i ett förhållande. Många gånger tänker jag inte ens på att jag får göra vad jag vill. Jag är trött på folk som ser mig som SINGEL snarare än som MIG. Jag vet mycket väl hur det är att vara i ett förhållande, jag vill inte bli betraktad som sämre, ratad, bortvald looser för att jag för tillfället inte har ett förhållande. Jag har börjat se mig själv med andras ögon, och det är jobbigt. Sluta se mig som en tragisk singel! Jag har bara gått ur ett förhållande och lever med mig själv just nu. Nej, det är inget jag valt, men nu är det så, och jag önskar att folk kunde se mig som MIG och inte som singel. Är det nån som vill sätta stämpel i pannan på mig får dom gärna sätta "Helena" för det är hon jag är, inte "singel Helena". Jag är inte sämre än nån annan och min civilstatus har inget med min personlighet att göra!