Ljuva Helenas blogg

Sitter och kollar lite kort från förr. Å vad jag saknar alla fester och all gemenskap som jag hade förr med folk. Jag kan inte konstatera annat än att det är jag som måste ha ändrat mig eftersom allt det har försvunnit ur mina händer. Jag saknar alla så mycket. Jag saknar det vi hade. Jag saknar mitt liv som 16-23åring. Då var livet helt underbart härligt. Eller är det minnena som spelar än ett spratt och att saker inte alls var så, bara för att man bara kommer ihåg det goda? Skulle man ha förfest då så kom det minst 20 pers. Jag saknar den personen jag var då, sorgfri liksom. Men jag tror alla känner så mer eller mindre att livet till typ 23 (när verkligheten tar vid) är ett kapitel för sig i livets bok.

Jag saknar er...