Ljuva Helenas blogg

Sover oroligt. Demoner i mitt huvud. Jag skulle bara vilja gråta en skvätt, det brukar hjälpa demonerna att försvinna därifrån, men jag kan ju inte gråta längre. Jag har blivit okapabel till det. Jag som alltid tidigare varit en känslomänniska. Nu för tiden när jag känner gråten i halsen (om den ens kommer dit) så händer något med mig som gör att jag stänger av, som en inbyggd off-knapp. Det är synd, för jag vet att gråt är på nåt sätt frigörande för mig. Då förvinner massor av spänning och så, bara få vara lite ledsen, så blir jag glad strax igen. Jag är inte speciellt ledsen nu för tiden heller iofs, men många gånger tror jag att det handlar om att jag inte tillåter mig själv att vara ledsen. Inte så konstigt visserligen, blir man piskad tillräcklig många gånger för att man är ledsen så ser man till att inte vara det. Livet är ju egentligen ganska härligt! Inte mycket att vara ledsen för :) Känner mig schitzo, jag är både jätteglad och ledsen på samma gång. Egentligen är jag jätteglad :) Det enda jag önskar är att det som gnager i mig ska försvinna så blir det toppen sen :D