Ljuva Helenas blogg

...vill bara ramla ihop. Jag orkar inte nu. Jag skriver - raderar - skriver - raderar, för att jag inte vill att ni ska se mig som en deprimerande människa om jag lämnade kvar allt som jag skriver från början. Skulle vilja gråta en skvätt så kanske det går över. Brukade göra det. Men jag kan ju inte gråta längre. Jag har inte sagt många ord idag på jobbet. Orkar inte. Jag vill bara sova. Krypa under täcket och fly från världen. Ska iväg och vaccinera mig för resan snart. Sen skiter jag i allt vad tränig heter, trots att det är måndag.... Jag skiter i det dåliga samvetet som kommer knacka på för jag orkar verkligen inte ens andas. Jag såg på mig själv i spegeln i morse, jag är blek, jag är ointressant. Kom inte i mina jeans i morse. Det är deprimerande. Jag förstår att jag är singel. Jag skulle inte heller vilja vakna med mig varje morgon...

...men jag saknar sällskap ibland. En partner, någon som kramar på en när man har sånda här dagar. Någon som säger att man är vacker fast man ser ut som fan. Någon som tycker att man är underbar när man inte förtjänar det. Någon att hålla i när det blåser. Någon som värmer en när man fryser. Någon som älskar en för den man är. Någon som bara är min. Någon där jag bara är hans. En samhörighet i en egoistisk värld.

Egentligen är jag nog bara trött...