Oförståeligt

Jag bara måste göra ett till inlägg idag :P Sitter och chillar i soffan och My big fat fetisch går på tv. Det är inte något nytt och jag har hört det förut men jag säger ändå, SERIÖST... FEEDERS... wtf??! Det är verkligen SÅ fel på alla plan. Man ska inte döma folk, men att äta massor och göra sig imobil för sina fans skull känns inte som ett vettigt pris att betala för berömelse. Och de som tänder på att GÖRA andra männsikor feta känns lika illa som att vilja skära av folk fötter för att man har fotfetisch eller styckfetisch eller vad fan vet jag. Det känns bara som att de vill få kontroll över en annan människa och tänder på att de blir mer och mer "sjuka" i fetma. Det är för mig HELT oförståeligt. Visst finns de andra helt sjuka grejer som folk gör för att synas och för berömelse och för sexuella fantasier, så egentligen är det inte någon "mer" störande än andra sjuka grejer folk har för sig. Men jag säger bara, näe, jag tycker faktiskt inte att det är okej. Det är vidrigt! Tända på liggsår för att man inte kan ta sig ur sängen. Det är som att sändigt stoppa cigaretter i någons mun för att man tänder på att någon har cancer. Eller knarka ner folk för att få kontroll över deras liv. Nu säger jag inte att det är fel att ha fler kilon än normalt, eller att man inte får vara överviktig, det är en helt annan sak. Älska sin kropp trots att man är överviktig eller att man trivs bättre då är ju bra, man ska älska sig själv. Men att medvetet fördärva kroppen till grov fetma, och sen tänder folk på det, då har vi hamnat snett i världen. Jag fattar att porr och andra operationer är samma sak, man gör saker för fetischer. Kanske bara är jag som är helt oförstående när det gäller det här. För mig ligger oförståelsen inte alls i kroppsvikten utan hur en männsika kan njuta av att någon annan skadar sig och förstör sitt liv. Det finns så mycket sjuka människor som gär sjuka grejer i världen. Jag vill bara sätta på mig skygglappar och gömma mig min lilla kokong.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0