Ljuva Helenas blogg

Asså, det här med semesterlistorna. De ger mig ångest varje år även om det känns lättare och lättare. Jag vill ta semester spontant när jag vill, inte bestämma ett halvår innan vad jag ska göra. Rädslan för att bli helt ensam och ingen att leka med. Rädslan för bara regn och ingen att leka med. Rädslan för Sol och fint väder, men ingen att åka och bada med. Rädslan för asbra golfväder, men ingen att spela golf med. Jag är ingen ensam människa, jag har massor av vänner, det är inte det. Jag känner mig annars nästan aldrig ensam. Kan vara nån enstaka dag någon gång när man verkligen vill göra något och ingen annan kan. Men just sommarhalvåret då alla är så upptagna på alla egna håll, eller inte har semester, eller inte får semester. Allt ska vara så hajpat och superkul hela tiden. Och folk med sambos åker på alla möjliga resor. Ja, jag erkänner, DÅ känner jag mig ensam. Första året jag hade semester här (fyra år sen) så tog jag tre veckor på sommaren, varav jag typ grät mig igenom första veckan, för jag kände mig så sjukt ensam och jag VILLE INTE ha semester alls. Sen renoverade jag en vecka hemma. Året efter renoverade jag också. Visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Tragiskt, nä. Men jag tror ändå att det är många som känner så, bara det att ingen törs erkänna det. Eller så är jag själv med att känna så, ja då får ni väl se mig som en tragisk stackare om ni vill det. Jag vill bara inte bli ensam... vem vill det.  Sommarsemester, det är inte positivt för mig, passar inte in i mitt liv just nu, speciellt inte bestämt ett halvår innan, jag vill spontanbestämma och kunna haka på när det händer något kul. Tur att det känns lättare och lättare för varje år iallafall men ångesten finns där och spökar lite fortfarande.