Ljuva Helenas blogg

Avslutade arbetsdagen med att skutta till sjukgymnasten för att få behandling och lite "sjukgymnastik". Fick lära mig asbra stretchövning som jag ska göra innan så ofta jag kan innan ett crossfitpass, eller andra pass som på något sätt innehåller squat. Och så har jag lärt mig hur man gör en riktig squat för att få bäst med styrka och stabilitet för att få bort belastningen från knäna. Det är inte lätt att göra det rätt, men jag SKA bli bra på det så småning om. Ska träna på det så jag blir bra! Och så avslutade vi med att jag fick nålar lite snabbt igen. Träffade en rackare nu med. Dock drog det ut på tiden så jag kom senare hem än jag tänkt mig och blev därför sen till Valborgsfirandet. Inte enligt planerna.

 

Var ute på landet i Romfartuna och sköt lerduvor med mina vänner. Nöjd över att ha träffat två. Man måste verkligen få vana på det för att kunna träffa. Konstigt nog träffade jag de två svåraste som stack långt till vänster. Kanske var det just för att jag gick på ren känsla då :) Sen grillade vi, åt och hade det jättetrevligt hemma hos dem!!! En toppenkväll! :) Men saknade mina töser! :*

 

Trots att dagen har varit jättebra lägger jag mig i sängen med tankar, några sekunder av tankar, ovälkomna tankar. Tankar som jag inte vill ha. Tankar som jag sluppit väldigt länge. Känslan av otillräcklighet. Att inte vara tillräckligt som person och inte fullt duga till. Kanske har jag inte något att tillföra alltid. Kanske är jag en belastning ibland. Om jag känner att jag är i vägen, då backar jag och går in i mig själv... Kanske uppfattas det som att jag är ointresserad eller inte vill. I sjäva verket vill jag men vet inte hur. Jag gillar inte när det blir så, men jag vill inte heller vara till besvär. Känslan av tillhörighet, att tillhöra något eller någon. Att höra hemma någon stans. Känner mig utanför. Fastän jag inte riktigt vet vad. Vissa saker vet jag vad, men kan inte tränga mig in på av känslan att vara sämst, hämma någon annan, vara i vägen. Gör lite ont i hjärtat. Andra saker vet jag också varför men går inte att göra något åt. Skulle helst vilja stänga in mig och inte komma ut på några veckor, det vore bäst för alla. Hatar den käslan. Känner mig schitzo, glad ena stunden och i tankar nästa stund. Ibland tränger ovälkomna tankar igenom några sekunder och de sekunderna är nu, men jag är glad att det bara är mörkt ibalnd. Hoppas det gått över när jag vaknar imorn, för dessa tankar för mig verkligen inte framåt. Tillför inte något bra alls förutom sorgsenhet. I morgon är en ny dag!