FC
Jag har egentligen massor att skriva just nu, men jag orkar inte. Dels eftersom det var min första arbetsdag efter op och sjukskrivning och dels för att jag har gråtit till Cancergalan. Så jag lägger upp den här låten istället. Edvin Berg gjorde en cover på den här på Cancergalan ikväll. DEN är verkligen så himla vacker. Här är den på spotify och här är hela klippet från galan. Snälla lyssna hans version på Spotify, han var grym på att sjunga. Jag är lite tömd på känslor för tillfället eller känner för mycket så just nu har jag inte ork att skriva så mycket som jag vill, för då skulle jag vara uppe hela natten. Se till att ta hand om din kropp, samla energi och styrka, så du kan strida när du behöver. Jag vill vädja till alla som inte lever sitt liv att göra det. Livet är för kort för att vara arg, bitter, olycklig, pessimistisk. Och snälla var rädda om varandra. Se inte bara till att vara vid liv, utan LEV LIVET också.
Hade egenligen tänkt att titta på ett avsnitt av New Girl innan jag skulle somna, men pluggar istället i hörlurarna och sätter Edvins låt på repet. Har redan lyssnat säkert 10 gg. Lägger huvudet på kudden och känner mig åter igen ödmjuk av det faktum att jag lever, har underbara vänner, familj och en mjuk kudde att lägga huvudet på.
Torsdag
Bra dag trots skitblåst :) Jättetrevlig lunch med Jonas på Pizza Hut, bäst av allt, glassbuffé till efterrätt mmmmmm :D En snabb kik i affärer på Hälla shopping, passade på att köpa hårfärg. Fika med Tossa och en tripp till Media Markt och sen Netonnet för att kika telefon. Ett besök på Friskis, lite snabbsnack med Emma och 30 min på spinncykeln. Cykla känns rätt bra faktiskt, ska jag göra mer. Vågade inte mer än 30 min idag, och det kanske räcker i början. Och det känns bättre än att gå. När man går så känns det som att man måste spänna bålen mycket mer och det skumpar mer i magen. Jag blir trött efter en timmes promme, både rygg och mage. På cykeln kan man få mer puls, alltså mer valuta för mindre ont :) Inte mycket motstånd så jag slipper spänna bålen. Men sååå skönt att få svettas lite. Jag är nog lite beroende av att få puls och att svettas :P
Avslutade dagen med att spontant rulla över på mage i soffan för att skriva på tangentbordet. Haha, inte en hit. Blev värsta stretchen för magen! :O Man glömmer så ofta lätt att någon har karvat sönder magmusklerna, men blir hela tiden ganska snabbt påmind.
Klipp och föreläsning
Igår kom jag äntligen iväg på klippning. Men det blev inte så drastiskt. Bestämde mig för att ha det lite längre ett tag. Men de klippte ändå typ 7cm.. (jag vet att det inte syns) Blir ju rätt slitet på över ett år. Det som blev bra är att de klippte bort alla toppar som var ljusare så det blev en snyggare färg på håret. Nu ska jag bara färga det igen också, för det har jag också struntat i rätt länge nu. Märks att jag har haft ett år då jag har fokuserat på helt andra saker än att bry mig om utseendet. Har nog aldrig brytt mig så lite som i år. Men kanske dags att ta tag i det lite nu då. Iallafall liiite så man kan visa sig ute :) Våga snygga till sig liksom.
Igår var jag dessutom på en föreläsning om träning och hälsa på Vallby Institutet som hette "Hur bra kan man bli". Och jag kan säga det att man blir ju alltid så himla motiverad till att träna så fort man har varit på såna föreläsningar... och även igår. FAN va taskigt att jag inte får. Fruktration. Han som pratade var elitcyklist och hade även hållt på med löpning. Sjukt taggad för att också se hur bra JAG kan bli. Men jag har inte riktigt DEN motivationen som han hade, men jag vill ändå se. Jag har ju mitt mål i nästa vändas klassiker. Hur bra kan jag bli där. Längtar såå mycket tills jag får börja köra igen!
Provsvar
"Bästa Helena, Proverna tagna från livmodertappen har nu också mikroskopiskt undersökts och visar inte några cellförämdringar. Därmed behövs det inga ytterligare extra kontroller utan du får gå på fortsatt cellprov var 3:e år."
Provsvaren från extra cellprovet. Fan va skönt att det inte visade nåt till slut! :) Tycker att det räcker med det som är just för tillfället!
Nästan träning - nära nog
Nu ska jag iväg och busa lite med mina träningsvänner! :P Får själv inte träna nåt på två veckor till. Får man inte träna så får man se till att andra gör det åt en! ;D Pisk pisk! ;o)
Klassikerbevis
Nu har mitt diplom och medalj från En svensk Klassiker kommit hem :D Min totaltid på hela klassierna blev 28:31:42. Medeltiden för kvinnor är 25:54:21, så jag är lite sämre än medel, men till mitt försvar kan man ganska lätt kapa dessa överflödiga 2,5 på att köra öppet spår på Vasaloppet och inte ta så himla långa pauser på Vättern och inte vara skadad på Lidingö :) Så det ka vi ändra på, det var trots allt första gången. Jag är En Svensk Klassikerbrud :D Lite kul att ha bevis på det tycker jag. Och om ett år startar jag antagligen ett nytt varv. Får se hur pigg kroppen är på det. Om det bara blir Lidingöloppet eller om det blir alla lopp. Det kommer iallafall att bli Vasaloppet igen också. Det var riktigt roligt! :D
Nästa mål är att genomföra Klassikern på under 24h. Då kan man ansöka om en Superklassikerttrofé. Haha nä men det är inte därför som jag vill det. Men många vill göra det under 24h och det är en magisk gräns tycker även jag. Det finns en gräns för killar och en för tjejer där man är extra bra om man tar sig under. 20h för killar och 24 för tjejer. En morot att komma under någon gång tycker jag! :) Så jag måste alltså kapa 4h och 32 minuter på årets. Om jag direkt skulle kapa för att komma ner så skulle jag kapa enligt följande (som jag anser är fullt möjligt :)
Lidingöloppet - 25 min (ca 3:15)
Vansbrosimmet - 6 min (ca 1:09)
Vätternrundan - 2.12 (ca 11:00)
Vasaloppet - 1.35 (ca 8:35)
Då blir totaltiden 23:59 och dessutom under medel för kvinnor, det vill jag under!
Första snön!
Frukostbuffe, skor och kantarelltoast! :)
Igår hade jag en jättetrevlig dag. Började med frukostbuffé på IKEA med Sara. Kika lite skor och en sväng på IKEA. Sen fick jag hjälp av pappa att sätta upp nya lampan som jag köpte till vardagsrummet. Jag har letat så länge efter något nytt där och så gick jag bara förbi en på IKEA som skulle passa jättebra :) Sen fixade jag ordning kantarelltoast som jag skulle bjuda tjejorna på. Så vi snackade skit, åt kantarelltoast och tittade på Greys. Tjejdag, tjejkväll :) Och Kantarelltoast kan ju vara bland det bästa som finns!!!! :D Så jäkla gott!
Inatt har jag sovit hela 10,5h haha, lite dåligt samvete, men kroppen behövde väl det. Idag tänkte jag ta mig iväg och köpa en arm till lampan så att den kan sitta där jag vill över bordet, och till lasarettet en vända för att kolla ärret, det ser jättefint ut utanpå men det är så hårt under och jag blir orolig så jag ska upp en snabbis. Sen tänkte jag ev ta mig till Friskis en vända för att se om jag kan isolera benen och armarna så jag kan träna dem utan att anstränga magen. Värt att testa iallafall, kanske kan man göra nåt! :)
Skooor :D
Gud va länge sen det var jag var och köpte skor! Så idg köpte jag TVÅ par! :D Man får faktiskt ibland, och nu är det synd om mig. Tyckte att jag förtjänade ett par hard core bad ass- skor för att jag är en krigare och ett par tycka tynd om mig skor, för att det är liiite synd om mig som är lite trasig just nu.
Tjurruset 2014
Jag gör ju på tok för mycket dumt när jag är hemma och är sjukskriven!!!
ny bukett
Idag har jag gjort en till bukett, mamma ville gärna ha en. Och man är väl en snäll dotter :)
Instahöst
Höstbukett
Igår gjorde jag en höstbukett av lite vackra köstlöv. Gav bort den till Anna sen :) Blev insprirerad när jag såg Cattas rosor som hon hade gjort. Jätteenkelt! Och fint blir det tycker jag!
30års fest
I lördags gjorde jag en snabbvisit på en 30års fest med 80-tals tema. Tanken var att jag skulle gå upp och bara ge en grattiskram i vanliga sunkiga kläder, för jag ville verkligen säga grattis och var ledsen för att jag inte skulle kunna komma. Jag har ju inte hunnit/orkat köpa någon present eller fixa någon outfit och är liksom inte så pigg att jag kan gå på fest. Men så skulle jag få skjuts och hade 45 minuter på mig, så på 30 min hann jag duscha kroppen iaf OCH skrapa ihop en rätt vettig 80-tals outfit. Det är faktsik rätt bra gjort om jag får säga det själv! :) Ingen kunde gissa att jag gjorde en bukoperation för en vecka sen, och dessutom komma utklädd, egentligen ens att jag kunde vara där. Men det blev iallafall jätteuppskattat och det gjorde mig väldigt glad :) Dessutom var det så himla skönt att få komma ur "sjukbubblan" ett tag, om bara för ett par timmar! :D
Endometrios
Som ni vet så har inte jag så mycket spärrar utan tycker att det är bättre att dela med sig även av dåliga saker. För att kanske man man hjälpa någon :) I fredags fick jag hem provsvaret som visade på det som redan står på mina papper, att jag har tyvärr har endometrios och att det var en endometriomcysysta som de tog bort. När de frågade mig efter operstionen "har du inte haft några besvär av detta???" så visste man ju så lite så man visste inte alls vad man skulle svara. Men efter att ha läst på lite så jooo såklart jag har. Men jag är ingen som känner efter jättemycket utan tänker att allt är som det ska och man tar det får vad det är, inte särskilt hypokondrisk av mig, så därför har jag inte gjort väsen av mig. Sen har jag nog rätt hög smärttröskel (tror jag), men jag har påtalat ett par av symtomen för marnmoskan ett halvår efter att jag slutade äta p-piller och de sa att det var normalt. Okej tänker man då.
Självklart känns det inte positivt att få besked om en kronisk sjukdom, men jag försöker se det som att det är ju bättre att man vet än att man inte vet. Och 60% av de som har endometrios har helt normal chans till barn, medan det finns en 40% risk att man KAN ha det lite svårare. Tänker inte så mycket på barnfrågan eftersom det just nu inte är aktuellt haha, detta är ju inte största hinrdret just nu utan snarare en karl att skaffa barn med :P Så det får jag isåfall tänka på när det skulle bli aktuellt med barn och OM jag då har problem. Just nu är det skönt att man kanske kan få hjälp med att få bort de symtomen som jag har av detta som jag som sagt trott varit normalt. Llite skönt att liksom VETA vad det är för fel i kroppen. Jag ska till kvinnokliniken igen om 3 måndager för att titta på andra cystan, och jag skulle gissa på att strategin då kommer vara att jag fåt börja äta p-piller igen för att dämpa sjukdomens härjande och förhoppningsvis då även dämpa symptomen. Så här i efterhand så kan jag verkligen se att fler av symtomen faktiskt uppkom för 5 år sen då jag slutade med p-piller. Hoppas på att det finns piller som passar mig nu, och att det har hänt en del på 5 år, många nya borde ju ha kommit. Det finns ju liksom en anledning till att jag slutade då, att vara självmordsbenägen och vilja klösa mig ur min egna kropp ett par dagar i månaden vill jag INTE tillbaka till :P
Slutligen skulle jag ändå villa säga bara att det inte är något fel på mig, jag är INTE skadat gods ;-) Det är inte cancer och jag är samma som förut, bara det att man fått saker på papper och att man är lite defekt haha. Man kan alltid ta saker på olika sätt, men jag ser ingen anledning till att inte vara positiv. Det skulle bara ta av min energi, det känns onödigt :) Har man inte barn så har man ändå ingen aning om om man har lätt eller svårt. Och på detta sätt så kan jag både söka hjälp tidigare OM jag skulle få svårt. Och så länge faktiskt slippa vissa symtom som man inte behöver ha :) Just nu vill jag bara att magen ska läka från op så jag kan studsa runt som vanligt! :D
Kort info: "Endometrios innebär att vävnad som liknar livmoderslemhinnan, endometrium, förekommer utanför livmodern. Även livmoderslemhinna utanför livmodern blöder vid mens och orsakar då en inflammation. Det är vanligt att man får väldigt ont, särskilt när man har mens men även vid andra tillfällen. En del får inga besvär alls. Oftast får man endometrios på äggstockarna eller i bukhinnan, men man kan också få det på andra ställen. Man kan inte bli av med sjukdomen men i vissa perioder har man mindre eller inga besvär. Det är vanligast att man får endometriosförändringar på bukhinnan nära livmodern eller på ena eller båda äggstockarna. Om man får endometrios på bukhinnan bildas små knappnålshuvudstora knottror, men om det sätter sig på äggstockarna bildas ofta en vätskefylld blåsa, en cysta. Sådana cystor kan bli upp till tio centimeter stora. Endometrios kan ibland leda till att man får svårt att bli gravid."
"Det är lättare att klara av en period när endometriosen är mer aktiv om man allmänt sett mår bra och är i god form. Därför är det bra att äta nyttig mat och motionera regelbundet om man har sjukdomen."
YEY, jag tror att det kanske är därför som jag klarar mig ganska bra mot symtomen, stark kropp, stark motståndskraft! :D
För de som är intresserade av att läsa mer så finns det beskrivet på 1177. Där jag klippte ur texten ifrån.
Höstmys
Var ut en sväng och gick idag. Vilket härligt väder det är!!! Gör mig så glad, som ett barn var jag tvungen att gå upp bland alla löv och sparka lite. Prassel prassel! :D Och så satte jag på mig byxor ett tag! Så sjukt trött på att gå i mjukismybor. Gick inte lika långt som igår då jag nog tog vatten över huvudet. Då gick jag ner till jobbet på stan och lämnade in mina sjukskrivningspapper. Tog bussen hem sen och var sen jättetrött hela kvällen. Idag har jag varit till sjukhuset och plockat bort staplesen. Rädd tjej. Men det ser verkligen jättefint ut! Nu vill jag bara att insidan ska läka lika bra också. Allt är jobbigt och tungt, jag blir anfådd av att gå en kortare sträcka och det är liksom jobbigt att hålla upp bålen, inte så konstigt iofs när de har kapat mina magmusler. Just nu så ser utsidan mycket bättre ut än känslan på insidan, men det läker så småningom det också :) Trevlig fredag mina vänner. Jag ska vila lite efter prommen och sen lite mys med vänner ikväll tror jag!
YEY!
Vill bli frisk så att jag kan träna igen! :)
:)
Egenmedicinering
Yes idag tog jag min SISTA spruta av blodförtunnande! :D Såå skönt! kl 20 varje kväll skulle jag ta den i en vecka efter operationen. 5 av dem har jag tagit själv eftersom jag åkte från sjukhuset. Jag trodde de skojade när de sa att jag skulle ta den själv hemma. Om jag inte skulle ta den själv så var alternativet att någon annan skulle göra det åt mig, och ni vet ju vad jag tycker om det. JAG HATAR SPRUTOR! Men jag plågar ju hellre mig själv än att någon annan plågar mig. kontrollbehov. Den tas i benet så det är bara att hugga in. Sjukt stolt över att jag faktiskt har lyckats göra det. Igår träffade jag ett blodkärl, då var det inte så skönt, men de andra gångerna har gått väldigt bra. Säger hon som storgråter när man tar vaccinspruta hos doktorn. Tänk vad man klarar när man måste! Man bara biter ihop! STOLT! :)
Operation
I torsdags morse rullades jag in på operation. Man fick ha snygg op-skjorta och grymt snygga nättrosor. (finns på bild nedan) Jag var inte alls nervös innan utan var väldigt lugn. Sen jag fick veta att jag skulle gasas till sömn så var jag inte alls rädd längre. Jag fick prata med läkaren som skulle operera och fick veta med säkerhet att det skulle snitta och inte bara köra titthål. Fick träffa narkosläkaren som skulle söva mig och även narkossköterskan. Narkosläkaren var det int alls nå fel på ;-) Runt 30, astrevlig och såg nog rätt bra ut, så jag var nöjd :P Fick andas in gas så jag skulle somna, luktade rätt äckligt, som en rejäl fylla och sen var man borta!
När de sen väckte en så var det som att bli väckt mitt i natten, man var ju astrött just då :P Jag hade fått en spruta på varje sida i bukväggen (under narkosen) som skulle lindra smärtan och så sa de bara att allt gått bra och sen blev jag i princip uppkörd till avdelningen. Operationen hade gått bra. De fick bort hela cystan och antagligen har äggstocken fortfarande funktion (den ska bara dra ihop sig igen först). Jag hade även en cysta på andra äggstocken på 2cm men den vågade de inte röra utan hoppas på att den kanske går bort av sig självt. Tyvärr så upptäckte de att jag antagligen har ett annat symtom i magen (endometrios) som jag kanske skriver om sen, som gör att jag lättare får cystor och som ställer till med lite problem (problem som jag levt med och alltid har trott varit normalt). Det står i min journal att jag har det men de vill vänta tills man får provresultatet från cystan tills de säger att de är så. Det känns ju lite tungt förståss, men vad ska man göra. Jag kan bara forsätta vara positiv och göra det bästa av situationen, det tjänar ingenting till att tycka att livet är orättvist :)
På natten till fredagen började HELVETET. Vid 4 på morgonen började jag få väldigt ont och tillslut tackade jag ja till morfinspruta. DET var skönt, fasen jag har aldrig varit så avslappnad. Det där är en känsla som jag skule behöva ha lite i min normala tillvaro också, jag är sällan så avslappnad :P Vid 7 fick jag min bormala dos tabletter och vid typ halv nio satt jag och storgrät för att det gjorde så ont, då kom det in massor ett par sköterskor som undrade hur det var fatt och sa att jag ju måste säga till om det gjorde ont (men jag tänkte att jag ju nyss fått tabletter) Fick ändå en till morfontablett och så blev jag ite lugnare igen (kunde vila en timme då de lät mig vara ifred. Sen vid 11 skulle de ha upp mig att gå lite och då gjorde det fruktansvärt ont igen och de fick avbryta för att de inte tyckte att jag skulle ha så ont. Men man vill ju så jag försökte. De tvingade sen mig att sätta mig ner och då började jag toksvettas och må as illa. En stund senare började jag kräkas. OMG det var fan det värsta ever, det kändes som att jag skulle spricka. Som att snittet sprack upp helt. Det gjorde SÅ ONT! Höll på att kräkas några timmar. Fick tabletter mot smärtan men kräktes upp det. Till slut fick jag smärtlindring i supp och intravenöst. Så mycket bättre. Några timmar där var jag inte så värst kaxig ;-) Jag fick besök på eftermiddagen och slutade kräkas. På kvällen mådde jag helt okej och kunde äta kvällsmat som jag fick behålla. Jag började ockå tänka smart och be om smärtlindring och sen försöka sova nån timme för att ligga ner och vara borta då det snurrade som mest. Smarthet verkar vara vinnande! :)
Man fick mat och dryck levererad och mätt för att de skulle se hur mycket man fick i sig. Man kände sig som ett barn. På lördagsmorgonen plockade de katetern och vallade upp mig sen för att gå lite. INTE skönt att vara uppe men man visste ju att man var tvungen. Sen kom problemet med att kissa. Vid ett kom de och hotade mig med att om jag inte kunde kissa så skulle de tömma mig om en halvtimme, det vil lman ju INTE och man känner sig så omyndigförklarad och som två år när någon bestämmer så mycket över en. Dessutom sjuk prestationsångest. Jag klarade mig genom att undvika barnmorskan som hotade mig och höll mig till sjuksköterskorna som ville hjälpa mig istället :P
När man väl klarade av det så kommer problem nummer två och de vet de som legat under narkos. Tarmarna sover också under narkos och det tar ett bra tag innan de kommer ihång och dessa dagar har nästan varit värst. Det är en känsla av att man är uppstoppad, fastän man liksom inte är det eftersom knappt något finns i tarmarna, det är bara att de ska startas igen. Så det var mitt problem från lördag till tisdag innan man känner att man är nogot sådär normal. Grejen är det att magen sväller upp och man känner sig gravid, och ALLT trycker mot där det gör som mest ont, och man får såna tarmvred och så ont i magen. Helt hemska dagar på så vis.
Fick åka hem i söndags och nu är jag hemma och "klarar mig sälv" (allt är relativt ;)). Mornar är bäst, då gör det minst ont. Nös i morse, det är också helt hemskt, för det blir också en sån "jag spricker upp"-käsla. Man får försöka trycka mot skygnen och skrika ut lite smärta efteråt. Skratta är svårt också. Och hostreflexer försöker man kväva. 10 staples på magen blev det. Jag trodde typ 5cm på ena sidan så jag fick en liten chock när jag vaknade. Men så kan det vara ibland. Det säga att det försvinner ganska bra, så jag är inte orolig :) Jag är ju inte direkt ensam om ett sånt här ärr på magen MEN man hade ju såklart hellre fått nåt ut som de flesta får med såna här ärr och operationer, typ ett barn som gör det värt det. Nu öppnas man och de tar bort saker, det känns ju lite mer meningslöst på nå vis.
Jag har fått SÅ mycket kärlek den senaste veckan, så många som har brytt sig om "lilla mig" att jag har tänkt så många gånger vad jag har gjort för att förtjäna så mycket kärlek??! Det är överväldigande. Jag känner mig så lyckligt lottad som har det så bra, jag känner sån tacksamhet. Familj och vänner som finns där, nya, gamla, jobbarkomisar. Ord kommer inte att räcka till men ett stort TACK TILL ALLA som funnits och finns runt mig just nu <3<3<3 Igår kväll hade jag besök av Maria, Madde och Linnea som kom med mat, fika och vi hade en jättemysig kväll med massor av prat :) Och när de gick så var allt undanplockat och fixat. De som har hälsat på mig på sjukhuset, de som har hjälpt mig med att handla, de som har kommit med mat, kört hem mig från sjukhuset. De som finns där och frågar hur jag mår. Sms, mail, telefonsamtal, fb. Alla är helt underbara!!! Värme <3
Nu tar jag bara dagarna som de är, försöker få igång kroppen så snabbt det går igen, men skyndar långsamt. Snart skuttar jag runt som vanligt igen! :D Puss på er!
Its a wonderful day to get cut!
God morgon! Jag fick sova hemma för att jag helt enkelt sa att jag inte tänkte sova där. De visade mig så fint in till rummet och sa att jag skulle göra mig hemmastadd, men så sa jag att jag tänkte åka hem. Haha måste ju säga vad man vill ;-) Så jag fick med mig hibiskrib hem så jag har hibittat mig igår kväll och i morse. Självklart är klassikertröjan på som stöd :)
Känner mig rätt lugn ändå sen jag fick höra att jag andas gas så jag somnar innan de sätter i nålarna för bedövning. Tmmen upp på den! :D Jag vill inte att de ska sätta nålar i miiiiig! :S Var och tog blodprov både i förrgår och igår. Ve ni. Astöntigt jag vet. Men jag har liksom inga tatueringar eller förstörd kropp någon stans, förutom ett litet hål i naveln där jag för länge sen hade en ungdomspearsing. Jag gillar inte tanken att få ärr på magen. Även om det är litet.
Kommer gå asbra idag, förhoppningsvis hoppas hoppas så får de för sig att ändra metod och bara köra titthål, det skulle vara skönt. Annars får jag ju snitt och kateter och hela grejen. Vi får väl se när jag vaknar.
Nu måste jag ååååka! Whish me luck :D
Bis später! Puss :*
Klassiker i lördags - kniven imorn
Känns lite konstigt. Från att vara stark krigare i 3 mil löpning tills att bli sjukskriven i 3-4 veckor. Blev lite snabbapuckar, men det är väl lika bra att på det gjort. Imorn lägger jag mig under kniven. I tisdags ringde de och sa att jag fick op-tid på torsdag. Var där igår och tog blodprov och pratade med operationskordinatorn. Idag jobbar jag halvdag och ska strax upp och träffa narkosläkaren och upp på avdelningen och läggas in. Förhoppningsvis blir det så att jag kan få all info och tvål och sen få åka hem och sova så slipper jag vara där innan. I morgon bitti opereras jag. Snittas och så plockar de bort systan och det som är förstört av äggstocken. De tar även ett nytt cellprov och en bit från livmodertappen som jag hoppas ger ett mer positivt resultat. Som bonus byter de ut spiralen också när de ändå är i farten (det är ju iallafall positivt, för det gör skitont att sätta in). Jag kommer att få ligga kvar minst över natten till fredag mest för att ha tillgång till snärtstillande. Ogillar idag när de sa att de antagligen kommer att lägga en ryggradsbedövning också, det låter hemskt för mig som är livrädd för nålar :S
Så sen beräknas jag att bli sjukskriven i 3-5 veckor. Kommer att vara sjukt tråkigt att inte få träna och röra på mig förutom promenader. Kommer klättra på väggarna. Men ska bli himla skönt att få ut skiten iallafall. Så hinner jag bli frisk och på benen igen snabbare! :)
Igår var jag iallafall och körde lite guns med Freddan, mosa ur kroppen lite innan jag blir fråntagen den rättigheten att träna :)
:O
OMG WHAT HAVE I DONE???!!!! Jag kan inte gå på min fot men jag har anmält mig till Lidingöloppet 2014. Det kallas vinnarskalle och revanschsug! ;D Får se om det blir start av en ny klassiker ;-)
En svensk klassiker
I år har jag gjort EN SVENSK KLASSIKER. Och räknar mig nu som en KLASSIKERBRUD!!! :D Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet har jag krigat igenom. Det har varit HUR KUL SOM HELST och jag längtar redan tills nästa gång! Det är helt fantastikt vad kroppen klarar av! :) Här kommer en kort resumé av mitt år som klassiker! :) Under En Svensk Klassiker -kategorin hittar ni lopp för lopp lite mer detaljerat upplevt :)
VASALOPPET, 9 mil skidåkning gick fantastiskt bra, en rolig upplevelse som jag är glad att jag har gjort! :D Hur häftigt som helst när startskottet gick och man fick vara en av dem i som drog iväg i myllret. Kroppen är sjukt trött efter 10h skidåkning. Jag skulle gärna göra det igen men då blir det öppet spår så man kan prestera lite tidsmässigt också :) Tiden blev 10.20.47.
Sen rullade det bara på. Nära 100 mil cykling och ett varv runt Vättern var kirrat. VÄTTERNRUNDAN var inte alls lika jobbigt som jag trodde att skulle vara. Med många mil i benen var jag väl förberedd både fysiskt och mentalt! Tillsammans med Nicke och Elina seglade vi fram runt pölen. 30 mil cykling. Vi startade vid 23 så vi cyklade genom hela natten. Man trodde att man skulle vara mer trött än man var men det kändes mestadels som en rolig utflykt, ett roligt äventyr att se bandet av röda lysen på natten och sen när solen gick upp på morgonen och det var jättevackert. Ont i arslet, jajjemen. Tid: 13h 13 min.
VANSBROSIMNINGEN: Ett dopp i lite småkallt vatten har ingen dött av. 3000m 16.9 gradigt vatten varav 2000 meter simmas i Vanån och 1 000 meter motströms i Västerdalälven. Känns liksom inte riktigt som att den grenen kan mäta sig alls mot de andra loppen varken i tid, utmattning eller styrka. Ingen träning alls innan. Tid: 1:15:31. Lätt som en plätt! ;-)
LIDINGÖLOPPET: Sist men inte minst var det dags för 3 mil löpning på Lidingö. Det här var en pers!!! Efter att ha skadat knäna och haft helvila 5 veckor innan loppet så var förutsättningarna inte det bästa. Världens kramp, köttsår på foten och lite för dålig styrka. Jag bedömmer detta som det tuffaste av klassikerloppen. Jag KRIGADE mig igenom med mer smärta än de andra loppen och i mål på tiden 3:41:30! Nöjd och stolt!
Jag skulle vilja skicka ett STORT TACK till alla mina vänner och familj som stöttat och följt mig det här året och haft tålamod med all min träning. Tack för att ni har haft förståelse att jag har varit lite nördig och lagt mycket tid på detta. Utan er hade jag inte lyckats! <3 Jag bara väntar tills att jag blir återställd från alla skador och förslitningar min kropp har dragit på sig under året och så vill jag på't igen ;-) Längtar redan (fastän jag knappt kan stödja på foten) :D
Alla kan göra En Svensk Klassiker, MEN det krävs en rejäl dos PANNBEN, VILJA, smärttålighet, mycket tid och en hel del målinrktad TRÄNING måste jag säga om man vill få en BRA upplevelse av loppen :) Man blir helt häpen av vad kroppen faktiskt klarar av och det blir endorfinknarande på hög nivå! :D
Det har blivit mer än 28h skidåkning, 52h cykling, ett antal spinnpass och 20h löpning, En totalsträcka av 186 mil har jag knåpat ihop i år på skidor, cykel och fötter.
Man ska veta lite vad man ger sig in på. I mitt fall så har året förutom en klassiker bestått av 4 besök hos kiropraktor pga låsning i höften av skidåkningen, 5 ggr nålterapi sätet för att få loss myrorna som är i foten sen Vasaloppet (som fortfarande är kvar), 5 cm varböld efter Vätternrundan. Överansträngda senor i knäna pga av löpningen, 3 ggr laser för knäna. Ofrivillig vila och tejpning och knän. Stela och överansträngda lårmuskler efter all benträning. Ett antal ggr hos sjukgymast. Helt sönderskavda fötter av löpningen och ett stort köttsår efter Lidingöloppet. Det är inte för att skrämma er, men det har varit året för mig. De andra har klarat sig bättre men man ska inte tro att det kanske går helt smärtfritt att göra en klassiker om man är envis och vill prestera även om jag nog kanske har varit lite väl skadedrabbad (klen tjej haha :P). Det har inte varit en dans på rosor men det har också varit HUR KUL SOM HELST och, VÄRT all smärta, träning och skador. Jag kommer absolut att göra en Klassiker igen och hoppas jag får möjligheten!!! :D Med största sannorlighet med en start på nästa års Lidingölopp! Första gången man gör nåt så vet man ju inte hur mycket man kan pressa sig och hur kroppen reagerar på så långa sträckor. Andra gången vet man ju och det är då man törs tänja på gränserna och prestera. JAG VILL IGEN!!! :D Men ett tag framöver nu så ska jag bara njuta och träna sådant som jag tycker är kul utan att känna "träningstvång" inför specifika lopp och det ska också bli hur skönt som helst! En liten paus ska jag erkänna att jag behöver och få göra lite kravlös träning ett tag :)
Och mina PARTNERS IN CRIME, Nicke, Calle och Elina! Starka krigare hela gänget! Vi har kämpat och svettats tillsammans i ett år och jag är så stolt över oss alla. Ni har alla gjort grymma insatser!!!!! :D
