Avvaktar

Helikoptrarna flyger över hustaket. Känslan av att inte kunna hjälpa mer känns rätt jobbig. Typ som att vilja ge blod fast inte få. Jag har varit väldigt ofokuserad hela dagen. Man ska självklart göra allt man kan och det lilla är mycket värt, men jag tror också att att det är av lika stor vilkt att veta vad som behövs innan man hetsar till "undsättning" utan att ha tänkt till. Jag tror många känner samma frustration som jag gör, men jag anser att insatsen man gör också måste vara organiserad och smart. Annars är man lätt i vägen och egentligen är mer till mer till besvär än till hjälp. Jag vet fler som sitter stand by och väntar på att bli inkallade.
 
Hur som helst så är jag så kluven på vad man ska hjälpa med. Just nu tycker jag att det finns så mycket bra hjälp att jag avvaktar och låter folk kunna arbeta ifred och så hoppas man på att man kan hjälpa till mer om någon dag när det värsta (ja jag hoppas för guds skull att de nu har fått den under någolunda kontroll) har lagt sig. Hjälp kommer ju att behövas en tid framöver och inte bara nu. En stor enloge till vänner som ryckt in och hjälpt till! <3 Organiserat och smart.
 
Ibland kan man inte göra mer än att erbjuda det man kan, bidra med att dra i de kontakter man har, dela den info som finns och sen i övrigt avvakta vad som mer behövs. Mitt bidrag är klokhet och uppmärksamhet just nu och förmedlar det jag kan. Jag hjälper ju visserligen samhället och de drabbade, kanske främst anhöriga eftersom jag jobbar med information av branden. Information är också en viktig del särskilt för de som tex inte har facebook utan vänder sig till tidningen på webben eller i postlådan för att få info om läget. Och ja gamla människor hämtar fortfarande sin info där, den som är lite mer lokal än tv:ns rapportering. Jag får försöka att se det som att jag gör så gott jag kan just nu iallafall.
 
Sen måste jag också säga att fasen alla som hjälper till, utan att synas och utan att höras. Som hjälper till utan egenvinning, utan rampljus, de är de riktiga hjältarna enligt min mening!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0