Tandläkaren och stumma ben

Idag startade jag morgonen på hemskast möjligaste vis.... med att gå till tandläkaren. Vidrigt är vad det är. Trots att jag just nu har absolut bästa tandläkaren för mig, för han är så himla lugn, snäll och förstående. Tänk om min tandläkare som jag hade när jag var liten hade kunnat varit så, då hade jag nog inte haft lika jobbigt nu. Skulle laga ett litet hål, var lättelänge sedan jag hade ett hål nu. Min största skräck hos tandläkaren är ju sprutan. Så jag frågade idag om jag verkligen behövde det. Det var ju en chansning sa han, men att vi kunde försöka utan så är det bara att sätta in om det blir för jobbigt. Ont eller spruta, pest eller kolera. Så jag körde utan. Det gjorde lite ont mot slutet av borrningen men hellre bita ihop genom det än att få spruta. Det går ganska snabbt och jag tror egentligen att jag skulle kunna ta mycket mer smärta för att slippa sprutan. Tyckte faktiskt inte alls att det var så farligt. Helt klart värt det. Och såå skönt efteråt att man blir normal direkt och slipper bedövning som ska släppa, det gör ju nästan ondare det än själva borrningen. Ska jag göra fler ggr! Hög musik i snäckorna och fokus på det så tog jag mig igenom. Kände mig så värd ett bokmärke, men blev av med pengar istället...
 
Jag var helt dränerad på energi fram till lunch, lite skakis och illamående. haha stackars mig :P Hoppar gärna ut från ett flygplan med fallskärm, cyklar 30 mil, springer 3 mil med skavsår, meeeen gå till tandläkaren, inte gärna!
 
 
 
Benen var bra stumma idag efter gårdagens vårrus. Brukar inte känna av sådär mycket efter löppass, men måste ha varit mycket för att det var asfalt och sen så tog jag nog i lite mer också. Tungt i spåret idag. Tänkte köra ett långsamt långpass för att springa ur benen, men det var rätt tungt ändå. Väldigt stumma ben och värmen gjorde sitt till. Jag och Chrii drömde om vatten från första kilometerm... Nu efteråt har jag nog druckit slut på allt i byggnaden känns det som. Fick bli en resorb också, tror det kan gynna kroppen. Det är bara så svårt att äta efter vissa träningspass, men som idag så vet man att man har gjort av med så mycket energi att man måste trycka i sig så mycket man kan... Blev ett grönt, ett rött och ett blått varv på Björnö. 13,5km.
 
Nu måste jag försöka landa och sova. Det har varit så skönt när jag var sjuk, då kunde jag sova och var så lycklig första dagen då jag sov en hel natt. Nu har jag börjat sova sämre igen. Hoppas på bra sömn i natt, för imorn är det fredag, då vill man vara pigg ju! :D Och då ska jag vila från all träning, fasen va skönt. Kroppen ska få bara vara!
 
Puss på er! :*
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0