Ljuva Helenas blogg

 

Fick en fråga vad mina träningsmål är framåt nu och en sak som jag hade tänkt göra är att springa Lidingöloppet IGEN. Hur dum i huvet är man inte??!!!! Jag har ju misslyckats två ggr nu MEN jag tänkte tredje gången gilt! Skam den som ger sig! Haha eller så fattar jag helt enkelt inte mina egna begränsningar... Jag har inte misslyckats att komma i mål, men med misslyckande menar jag att jag har varit skadad och även inte orkat springa på nån vettig tid. Jag funderade ett tag på vad som skulle krävas för att jag ska kunna göra det bra och det är helt enkelt sällskap. Jag kan ju springa så mycket bättre tillsammans med någon annan och jag springer helt klart bäst med Nicke. Då går det lätt att springa och han känner mig så pass bra att han vet hur mycket jag klarar och kan se på mig hur jag mår när jag springer.

 

....SÅ en vecka efter årets Lidingölopp så anmälde jag mig och HONOM (ovetande) till loppet :D Man gör så mycket knäppt när impulsen faller på. För nån vecka sen så blev även HAN delgiven att han skulle springa (sisådär nån månad senare) haha :P Jag har betalat hans plats och tänker kidnappa honom för att ha en PT och stöttande vän under loppet YEY! :D Som tur belv han inte arg utan som vanligt den underbara stöttande vän som finns där. <3 Det är ju en piece of cake just för honom, men ändå, ställa upp och springa 30km för min skull är inte många som skulle ställa upp på. Så nu håller vi tummarna för att det här blir grymt. Det som behövs nu är att höften/sätet/ljumsken ska sluta bråka. Just nu får jag för ont efter att jag har sprungit så jag försöker rehabba och hoppas att jag kan bli återställd.