30års fest
I lördags gjorde jag en snabbvisit på en 30års fest med 80-tals tema. Tanken var att jag skulle gå upp och bara ge en grattiskram i vanliga sunkiga kläder, för jag ville verkligen säga grattis och var ledsen för att jag inte skulle kunna komma. Jag har ju inte hunnit/orkat köpa någon present eller fixa någon outfit och är liksom inte så pigg att jag kan gå på fest. Men så skulle jag få skjuts och hade 45 minuter på mig, så på 30 min hann jag duscha kroppen iaf OCH skrapa ihop en rätt vettig 80-tals outfit. Det är faktsik rätt bra gjort om jag får säga det själv! :) Ingen kunde gissa att jag gjorde en bukoperation för en vecka sen, och dessutom komma utklädd, egentligen ens att jag kunde vara där. Men det blev iallafall jätteuppskattat och det gjorde mig väldigt glad :) Dessutom var det så himla skönt att få komma ur "sjukbubblan" ett tag, om bara för ett par timmar! :D
Endometrios
Som ni vet så har inte jag så mycket spärrar utan tycker att det är bättre att dela med sig även av dåliga saker. För att kanske man man hjälpa någon :) I fredags fick jag hem provsvaret som visade på det som redan står på mina papper, att jag har tyvärr har endometrios och att det var en endometriomcysysta som de tog bort. När de frågade mig efter operstionen "har du inte haft några besvär av detta???" så visste man ju så lite så man visste inte alls vad man skulle svara. Men efter att ha läst på lite så jooo såklart jag har. Men jag är ingen som känner efter jättemycket utan tänker att allt är som det ska och man tar det får vad det är, inte särskilt hypokondrisk av mig, så därför har jag inte gjort väsen av mig. Sen har jag nog rätt hög smärttröskel (tror jag), men jag har påtalat ett par av symtomen för marnmoskan ett halvår efter att jag slutade äta p-piller och de sa att det var normalt. Okej tänker man då.
Självklart känns det inte positivt att få besked om en kronisk sjukdom, men jag försöker se det som att det är ju bättre att man vet än att man inte vet. Och 60% av de som har endometrios har helt normal chans till barn, medan det finns en 40% risk att man KAN ha det lite svårare. Tänker inte så mycket på barnfrågan eftersom det just nu inte är aktuellt haha, detta är ju inte största hinrdret just nu utan snarare en karl att skaffa barn med :P Så det får jag isåfall tänka på när det skulle bli aktuellt med barn och OM jag då har problem. Just nu är det skönt att man kanske kan få hjälp med att få bort de symtomen som jag har av detta som jag som sagt trott varit normalt. Llite skönt att liksom VETA vad det är för fel i kroppen. Jag ska till kvinnokliniken igen om 3 måndager för att titta på andra cystan, och jag skulle gissa på att strategin då kommer vara att jag fåt börja äta p-piller igen för att dämpa sjukdomens härjande och förhoppningsvis då även dämpa symptomen. Så här i efterhand så kan jag verkligen se att fler av symtomen faktiskt uppkom för 5 år sen då jag slutade med p-piller. Hoppas på att det finns piller som passar mig nu, och att det har hänt en del på 5 år, många nya borde ju ha kommit. Det finns ju liksom en anledning till att jag slutade då, att vara självmordsbenägen och vilja klösa mig ur min egna kropp ett par dagar i månaden vill jag INTE tillbaka till :P
Slutligen skulle jag ändå villa säga bara att det inte är något fel på mig, jag är INTE skadat gods ;-) Det är inte cancer och jag är samma som förut, bara det att man fått saker på papper och att man är lite defekt haha. Man kan alltid ta saker på olika sätt, men jag ser ingen anledning till att inte vara positiv. Det skulle bara ta av min energi, det känns onödigt :) Har man inte barn så har man ändå ingen aning om om man har lätt eller svårt. Och på detta sätt så kan jag både söka hjälp tidigare OM jag skulle få svårt. Och så länge faktiskt slippa vissa symtom som man inte behöver ha :) Just nu vill jag bara att magen ska läka från op så jag kan studsa runt som vanligt! :D
Kort info: "Endometrios innebär att vävnad som liknar livmoderslemhinnan, endometrium, förekommer utanför livmodern. Även livmoderslemhinna utanför livmodern blöder vid mens och orsakar då en inflammation. Det är vanligt att man får väldigt ont, särskilt när man har mens men även vid andra tillfällen. En del får inga besvär alls. Oftast får man endometrios på äggstockarna eller i bukhinnan, men man kan också få det på andra ställen. Man kan inte bli av med sjukdomen men i vissa perioder har man mindre eller inga besvär. Det är vanligast att man får endometriosförändringar på bukhinnan nära livmodern eller på ena eller båda äggstockarna. Om man får endometrios på bukhinnan bildas små knappnålshuvudstora knottror, men om det sätter sig på äggstockarna bildas ofta en vätskefylld blåsa, en cysta. Sådana cystor kan bli upp till tio centimeter stora. Endometrios kan ibland leda till att man får svårt att bli gravid."
"Det är lättare att klara av en period när endometriosen är mer aktiv om man allmänt sett mår bra och är i god form. Därför är det bra att äta nyttig mat och motionera regelbundet om man har sjukdomen."
YEY, jag tror att det kanske är därför som jag klarar mig ganska bra mot symtomen, stark kropp, stark motståndskraft! :D
För de som är intresserade av att läsa mer så finns det beskrivet på 1177. Där jag klippte ur texten ifrån.
Höstmys
Var ut en sväng och gick idag. Vilket härligt väder det är!!! Gör mig så glad, som ett barn var jag tvungen att gå upp bland alla löv och sparka lite. Prassel prassel! :D Och så satte jag på mig byxor ett tag! Så sjukt trött på att gå i mjukismybor. Gick inte lika långt som igår då jag nog tog vatten över huvudet. Då gick jag ner till jobbet på stan och lämnade in mina sjukskrivningspapper. Tog bussen hem sen och var sen jättetrött hela kvällen. Idag har jag varit till sjukhuset och plockat bort staplesen. Rädd tjej. Men det ser verkligen jättefint ut! Nu vill jag bara att insidan ska läka lika bra också. Allt är jobbigt och tungt, jag blir anfådd av att gå en kortare sträcka och det är liksom jobbigt att hålla upp bålen, inte så konstigt iofs när de har kapat mina magmusler. Just nu så ser utsidan mycket bättre ut än känslan på insidan, men det läker så småningom det också :) Trevlig fredag mina vänner. Jag ska vila lite efter prommen och sen lite mys med vänner ikväll tror jag!
YEY!
Vill bli frisk så att jag kan träna igen! :)
:)
Egenmedicinering
Yes idag tog jag min SISTA spruta av blodförtunnande! :D Såå skönt! kl 20 varje kväll skulle jag ta den i en vecka efter operationen. 5 av dem har jag tagit själv eftersom jag åkte från sjukhuset. Jag trodde de skojade när de sa att jag skulle ta den själv hemma. Om jag inte skulle ta den själv så var alternativet att någon annan skulle göra det åt mig, och ni vet ju vad jag tycker om det. JAG HATAR SPRUTOR! Men jag plågar ju hellre mig själv än att någon annan plågar mig. kontrollbehov. Den tas i benet så det är bara att hugga in. Sjukt stolt över att jag faktiskt har lyckats göra det. Igår träffade jag ett blodkärl, då var det inte så skönt, men de andra gångerna har gått väldigt bra. Säger hon som storgråter när man tar vaccinspruta hos doktorn. Tänk vad man klarar när man måste! Man bara biter ihop! STOLT! :)
Operation
I torsdags morse rullades jag in på operation. Man fick ha snygg op-skjorta och grymt snygga nättrosor. (finns på bild nedan) Jag var inte alls nervös innan utan var väldigt lugn. Sen jag fick veta att jag skulle gasas till sömn så var jag inte alls rädd längre. Jag fick prata med läkaren som skulle operera och fick veta med säkerhet att det skulle snitta och inte bara köra titthål. Fick träffa narkosläkaren som skulle söva mig och även narkossköterskan. Narkosläkaren var det int alls nå fel på ;-) Runt 30, astrevlig och såg nog rätt bra ut, så jag var nöjd :P Fick andas in gas så jag skulle somna, luktade rätt äckligt, som en rejäl fylla och sen var man borta!
När de sen väckte en så var det som att bli väckt mitt i natten, man var ju astrött just då :P Jag hade fått en spruta på varje sida i bukväggen (under narkosen) som skulle lindra smärtan och så sa de bara att allt gått bra och sen blev jag i princip uppkörd till avdelningen. Operationen hade gått bra. De fick bort hela cystan och antagligen har äggstocken fortfarande funktion (den ska bara dra ihop sig igen först). Jag hade även en cysta på andra äggstocken på 2cm men den vågade de inte röra utan hoppas på att den kanske går bort av sig självt. Tyvärr så upptäckte de att jag antagligen har ett annat symtom i magen (endometrios) som jag kanske skriver om sen, som gör att jag lättare får cystor och som ställer till med lite problem (problem som jag levt med och alltid har trott varit normalt). Det står i min journal att jag har det men de vill vänta tills man får provresultatet från cystan tills de säger att de är så. Det känns ju lite tungt förståss, men vad ska man göra. Jag kan bara forsätta vara positiv och göra det bästa av situationen, det tjänar ingenting till att tycka att livet är orättvist :)
På natten till fredagen började HELVETET. Vid 4 på morgonen började jag få väldigt ont och tillslut tackade jag ja till morfinspruta. DET var skönt, fasen jag har aldrig varit så avslappnad. Det där är en känsla som jag skule behöva ha lite i min normala tillvaro också, jag är sällan så avslappnad :P Vid 7 fick jag min bormala dos tabletter och vid typ halv nio satt jag och storgrät för att det gjorde så ont, då kom det in massor ett par sköterskor som undrade hur det var fatt och sa att jag ju måste säga till om det gjorde ont (men jag tänkte att jag ju nyss fått tabletter) Fick ändå en till morfontablett och så blev jag ite lugnare igen (kunde vila en timme då de lät mig vara ifred. Sen vid 11 skulle de ha upp mig att gå lite och då gjorde det fruktansvärt ont igen och de fick avbryta för att de inte tyckte att jag skulle ha så ont. Men man vill ju så jag försökte. De tvingade sen mig att sätta mig ner och då började jag toksvettas och må as illa. En stund senare började jag kräkas. OMG det var fan det värsta ever, det kändes som att jag skulle spricka. Som att snittet sprack upp helt. Det gjorde SÅ ONT! Höll på att kräkas några timmar. Fick tabletter mot smärtan men kräktes upp det. Till slut fick jag smärtlindring i supp och intravenöst. Så mycket bättre. Några timmar där var jag inte så värst kaxig ;-) Jag fick besök på eftermiddagen och slutade kräkas. På kvällen mådde jag helt okej och kunde äta kvällsmat som jag fick behålla. Jag började ockå tänka smart och be om smärtlindring och sen försöka sova nån timme för att ligga ner och vara borta då det snurrade som mest. Smarthet verkar vara vinnande! :)
Man fick mat och dryck levererad och mätt för att de skulle se hur mycket man fick i sig. Man kände sig som ett barn. På lördagsmorgonen plockade de katetern och vallade upp mig sen för att gå lite. INTE skönt att vara uppe men man visste ju att man var tvungen. Sen kom problemet med att kissa. Vid ett kom de och hotade mig med att om jag inte kunde kissa så skulle de tömma mig om en halvtimme, det vil lman ju INTE och man känner sig så omyndigförklarad och som två år när någon bestämmer så mycket över en. Dessutom sjuk prestationsångest. Jag klarade mig genom att undvika barnmorskan som hotade mig och höll mig till sjuksköterskorna som ville hjälpa mig istället :P
När man väl klarade av det så kommer problem nummer två och de vet de som legat under narkos. Tarmarna sover också under narkos och det tar ett bra tag innan de kommer ihång och dessa dagar har nästan varit värst. Det är en känsla av att man är uppstoppad, fastän man liksom inte är det eftersom knappt något finns i tarmarna, det är bara att de ska startas igen. Så det var mitt problem från lördag till tisdag innan man känner att man är nogot sådär normal. Grejen är det att magen sväller upp och man känner sig gravid, och ALLT trycker mot där det gör som mest ont, och man får såna tarmvred och så ont i magen. Helt hemska dagar på så vis.
Fick åka hem i söndags och nu är jag hemma och "klarar mig sälv" (allt är relativt ;)). Mornar är bäst, då gör det minst ont. Nös i morse, det är också helt hemskt, för det blir också en sån "jag spricker upp"-käsla. Man får försöka trycka mot skygnen och skrika ut lite smärta efteråt. Skratta är svårt också. Och hostreflexer försöker man kväva. 10 staples på magen blev det. Jag trodde typ 5cm på ena sidan så jag fick en liten chock när jag vaknade. Men så kan det vara ibland. Det säga att det försvinner ganska bra, så jag är inte orolig :) Jag är ju inte direkt ensam om ett sånt här ärr på magen MEN man hade ju såklart hellre fått nåt ut som de flesta får med såna här ärr och operationer, typ ett barn som gör det värt det. Nu öppnas man och de tar bort saker, det känns ju lite mer meningslöst på nå vis.
Jag har fått SÅ mycket kärlek den senaste veckan, så många som har brytt sig om "lilla mig" att jag har tänkt så många gånger vad jag har gjort för att förtjäna så mycket kärlek??! Det är överväldigande. Jag känner mig så lyckligt lottad som har det så bra, jag känner sån tacksamhet. Familj och vänner som finns där, nya, gamla, jobbarkomisar. Ord kommer inte att räcka till men ett stort TACK TILL ALLA som funnits och finns runt mig just nu <3<3<3 Igår kväll hade jag besök av Maria, Madde och Linnea som kom med mat, fika och vi hade en jättemysig kväll med massor av prat :) Och när de gick så var allt undanplockat och fixat. De som har hälsat på mig på sjukhuset, de som har hjälpt mig med att handla, de som har kommit med mat, kört hem mig från sjukhuset. De som finns där och frågar hur jag mår. Sms, mail, telefonsamtal, fb. Alla är helt underbara!!! Värme <3
Nu tar jag bara dagarna som de är, försöker få igång kroppen så snabbt det går igen, men skyndar långsamt. Snart skuttar jag runt som vanligt igen! :D Puss på er!
Its a wonderful day to get cut!
God morgon! Jag fick sova hemma för att jag helt enkelt sa att jag inte tänkte sova där. De visade mig så fint in till rummet och sa att jag skulle göra mig hemmastadd, men så sa jag att jag tänkte åka hem. Haha måste ju säga vad man vill ;-) Så jag fick med mig hibiskrib hem så jag har hibittat mig igår kväll och i morse. Självklart är klassikertröjan på som stöd :)
Känner mig rätt lugn ändå sen jag fick höra att jag andas gas så jag somnar innan de sätter i nålarna för bedövning. Tmmen upp på den! :D Jag vill inte att de ska sätta nålar i miiiiig! :S Var och tog blodprov både i förrgår och igår. Ve ni. Astöntigt jag vet. Men jag har liksom inga tatueringar eller förstörd kropp någon stans, förutom ett litet hål i naveln där jag för länge sen hade en ungdomspearsing. Jag gillar inte tanken att få ärr på magen. Även om det är litet.
Kommer gå asbra idag, förhoppningsvis hoppas hoppas så får de för sig att ändra metod och bara köra titthål, det skulle vara skönt. Annars får jag ju snitt och kateter och hela grejen. Vi får väl se när jag vaknar.
Nu måste jag ååååka! Whish me luck :D
Bis später! Puss :*
Klassiker i lördags - kniven imorn
Känns lite konstigt. Från att vara stark krigare i 3 mil löpning tills att bli sjukskriven i 3-4 veckor. Blev lite snabbapuckar, men det är väl lika bra att på det gjort. Imorn lägger jag mig under kniven. I tisdags ringde de och sa att jag fick op-tid på torsdag. Var där igår och tog blodprov och pratade med operationskordinatorn. Idag jobbar jag halvdag och ska strax upp och träffa narkosläkaren och upp på avdelningen och läggas in. Förhoppningsvis blir det så att jag kan få all info och tvål och sen få åka hem och sova så slipper jag vara där innan. I morgon bitti opereras jag. Snittas och så plockar de bort systan och det som är förstört av äggstocken. De tar även ett nytt cellprov och en bit från livmodertappen som jag hoppas ger ett mer positivt resultat. Som bonus byter de ut spiralen också när de ändå är i farten (det är ju iallafall positivt, för det gör skitont att sätta in). Jag kommer att få ligga kvar minst över natten till fredag mest för att ha tillgång till snärtstillande. Ogillar idag när de sa att de antagligen kommer att lägga en ryggradsbedövning också, det låter hemskt för mig som är livrädd för nålar :S
Så sen beräknas jag att bli sjukskriven i 3-5 veckor. Kommer att vara sjukt tråkigt att inte få träna och röra på mig förutom promenader. Kommer klättra på väggarna. Men ska bli himla skönt att få ut skiten iallafall. Så hinner jag bli frisk och på benen igen snabbare! :)
Igår var jag iallafall och körde lite guns med Freddan, mosa ur kroppen lite innan jag blir fråntagen den rättigheten att träna :)
:O
OMG WHAT HAVE I DONE???!!!! Jag kan inte gå på min fot men jag har anmält mig till Lidingöloppet 2014. Det kallas vinnarskalle och revanschsug! ;D Får se om det blir start av en ny klassiker ;-)
En svensk klassiker
I år har jag gjort EN SVENSK KLASSIKER. Och räknar mig nu som en KLASSIKERBRUD!!! :D Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet har jag krigat igenom. Det har varit HUR KUL SOM HELST och jag längtar redan tills nästa gång! Det är helt fantastikt vad kroppen klarar av! :) Här kommer en kort resumé av mitt år som klassiker! :) Under En Svensk Klassiker -kategorin hittar ni lopp för lopp lite mer detaljerat upplevt :)
VASALOPPET, 9 mil skidåkning gick fantastiskt bra, en rolig upplevelse som jag är glad att jag har gjort! :D Hur häftigt som helst när startskottet gick och man fick vara en av dem i som drog iväg i myllret. Kroppen är sjukt trött efter 10h skidåkning. Jag skulle gärna göra det igen men då blir det öppet spår så man kan prestera lite tidsmässigt också :) Tiden blev 10.20.47.
Sen rullade det bara på. Nära 100 mil cykling och ett varv runt Vättern var kirrat. VÄTTERNRUNDAN var inte alls lika jobbigt som jag trodde att skulle vara. Med många mil i benen var jag väl förberedd både fysiskt och mentalt! Tillsammans med Nicke och Elina seglade vi fram runt pölen. 30 mil cykling. Vi startade vid 23 så vi cyklade genom hela natten. Man trodde att man skulle vara mer trött än man var men det kändes mestadels som en rolig utflykt, ett roligt äventyr att se bandet av röda lysen på natten och sen när solen gick upp på morgonen och det var jättevackert. Ont i arslet, jajjemen. Tid: 13h 13 min.
VANSBROSIMNINGEN: Ett dopp i lite småkallt vatten har ingen dött av. 3000m 16.9 gradigt vatten varav 2000 meter simmas i Vanån och 1 000 meter motströms i Västerdalälven. Känns liksom inte riktigt som att den grenen kan mäta sig alls mot de andra loppen varken i tid, utmattning eller styrka. Ingen träning alls innan. Tid: 1:15:31. Lätt som en plätt! ;-)
LIDINGÖLOPPET: Sist men inte minst var det dags för 3 mil löpning på Lidingö. Det här var en pers!!! Efter att ha skadat knäna och haft helvila 5 veckor innan loppet så var förutsättningarna inte det bästa. Världens kramp, köttsår på foten och lite för dålig styrka. Jag bedömmer detta som det tuffaste av klassikerloppen. Jag KRIGADE mig igenom med mer smärta än de andra loppen och i mål på tiden 3:41:30! Nöjd och stolt!
Jag skulle vilja skicka ett STORT TACK till alla mina vänner och familj som stöttat och följt mig det här året och haft tålamod med all min träning. Tack för att ni har haft förståelse att jag har varit lite nördig och lagt mycket tid på detta. Utan er hade jag inte lyckats! <3 Jag bara väntar tills att jag blir återställd från alla skador och förslitningar min kropp har dragit på sig under året och så vill jag på't igen ;-) Längtar redan (fastän jag knappt kan stödja på foten) :D
Alla kan göra En Svensk Klassiker, MEN det krävs en rejäl dos PANNBEN, VILJA, smärttålighet, mycket tid och en hel del målinrktad TRÄNING måste jag säga om man vill få en BRA upplevelse av loppen :) Man blir helt häpen av vad kroppen faktiskt klarar av och det blir endorfinknarande på hög nivå! :D
Det har blivit mer än 28h skidåkning, 52h cykling, ett antal spinnpass och 20h löpning, En totalsträcka av 186 mil har jag knåpat ihop i år på skidor, cykel och fötter.
Man ska veta lite vad man ger sig in på. I mitt fall så har året förutom en klassiker bestått av 4 besök hos kiropraktor pga låsning i höften av skidåkningen, 5 ggr nålterapi sätet för att få loss myrorna som är i foten sen Vasaloppet (som fortfarande är kvar), 5 cm varböld efter Vätternrundan. Överansträngda senor i knäna pga av löpningen, 3 ggr laser för knäna. Ofrivillig vila och tejpning och knän. Stela och överansträngda lårmuskler efter all benträning. Ett antal ggr hos sjukgymast. Helt sönderskavda fötter av löpningen och ett stort köttsår efter Lidingöloppet. Det är inte för att skrämma er, men det har varit året för mig. De andra har klarat sig bättre men man ska inte tro att det kanske går helt smärtfritt att göra en klassiker om man är envis och vill prestera även om jag nog kanske har varit lite väl skadedrabbad (klen tjej haha :P). Det har inte varit en dans på rosor men det har också varit HUR KUL SOM HELST och, VÄRT all smärta, träning och skador. Jag kommer absolut att göra en Klassiker igen och hoppas jag får möjligheten!!! :D Med största sannorlighet med en start på nästa års Lidingölopp! Första gången man gör nåt så vet man ju inte hur mycket man kan pressa sig och hur kroppen reagerar på så långa sträckor. Andra gången vet man ju och det är då man törs tänja på gränserna och prestera. JAG VILL IGEN!!! :D Men ett tag framöver nu så ska jag bara njuta och träna sådant som jag tycker är kul utan att känna "träningstvång" inför specifika lopp och det ska också bli hur skönt som helst! En liten paus ska jag erkänna att jag behöver och få göra lite kravlös träning ett tag :)
Och mina PARTNERS IN CRIME, Nicke, Calle och Elina! Starka krigare hela gänget! Vi har kämpat och svettats tillsammans i ett år och jag är så stolt över oss alla. Ni har alla gjort grymma insatser!!!!! :D
Aj
Förstår inte hur jag ska ta mig till jobbet imorn. Jag kan knappt gå!!! :( Jordens träningsvärk i högra sidan och köttsåret på foten som gör att jag inte kan stå på den och få på en sko är ju bara att glömma. Som kroppen känns nu så är det värre än efter något av de andra loppen! Jag vill främst kapa av mig foten! Resten av kroppen borde ju lugna sig om ett par dagar iallafall...
Lidingöloppet!
Såhär beskriver Lidingöloppet själv sin bana och urklipp från wiki.
"Lidingöloppet är ett terränglopp som arrangeras på Lidingö varje år sedan 1965. Lidingöloppet är idag världens största terränglopp. Den hårda backiga, men vackra banan, har sedan starten varit en riktig uthållighetsprövning för löparna i loppet. För de flesta normalmotionärer är Lidingöloppets 30-kilometersbana med många backar alltför påfrestande med stor risk för skador om man inte är mycket vältränad eller väljer att gå uppför alla brantare backar.
Lidingöloppet 30 km är ett lopp med tradition och har genom åren blivit en av de största löparutmaningarna i landet. Eliten i täten kanske kämpar om seger 30 km brukar inte vilken otränad tjomme som helst klarar av. De löpare som ger sig ut på den kuperade banan rekommenderas att vara tränad i kropp och själ, fullt friskt och besitta en rejäl dos envishet för att palla av antalet backar (speciellt de sista 15km)"
Lidingöloppet 30 km är ett lopp med tradition och har genom åren blivit en av de största löparutmaningarna i landet. Eliten i täten kanske kämpar om seger 30 km brukar inte vilken otränad tjomme som helst klarar av. De löpare som ger sig ut på den kuperade banan rekommenderas att vara tränad i kropp och själ, fullt friskt och besitta en rejäl dos envishet för att palla av antalet backar (speciellt de sista 15km)"
Jag, Nicke och Calle i starten. Haha jag har precis stoppat en stor energitablett i munnen, ser lite ut som en hamster :P And of we went! :D
Trots det jag nyss skrivit så går 3 mil ändå relativt snabbt. Man har vant sig vid längre sträckor så det mentala är helt med på noterna. När det stod 13 så tänkte man verkligen att snart är man i mål :D Så på så sätt var det ett roligt lopp. Lite bättre tränad och i bättre dagsform så skulle det fortfarande vara sjukt jobbigt men ändå överkomligt känner jag. Jag ville ju mycket och kände att det mentala fanns. Lite synd bara att kroppen som sagt inte tyckte riktigt som jag :P Tiden blev 3:41:30 och hamnade på placering 3144 av 4970. Sprang förresten förbi Anders Gyhlnenius från en svensk klassiker-programmet på tv, sån inspriation i den mannen! Man får perspektiv på sin lilla smärta.
Asså, det här är fan det västa jag haft ever i skavsårsväg om man bortser från varbölden efter Vätternrundan, men det är typ i samma nivå. Kan ni förstå att varje löpsteg inte var så skönt. Andra foten är lite bättre men uppskav där med. Så himla svårt att sova inatt eftersom jag inte kunde ligga på nåt sätt där foten tog i nåt. Varken täcket på eller med foten mot madrassen. Att dra bort tejpen som låg över detta var inte så kul kan jag säga.
Hehe inte heller att dra bort hela tejpen över knäna var speciellt skönt. Vaxning delux! Tur att man inte är så hårig åtminstone ;)
Den här medaljen mina vänner har jag KRIGAT för med ALLT som fanns i min kropp! Sjukt mycket VILJA och PANNBEN tog mig i mål!!!! Så jag är faktiskt stolt över min prestation trots att inte tiden visar det. Men tiden är inte allt. Det är vad man presterar med sin egen kapasitet, sina förutsättningar som är måttet på hur stark man är! Och jag är stark! Japp, just nu tänker jag vara självgod och stolt! :) Kroppen idag känns vill jag lova. Foten skulle jag vilja kapa av mig och träningsvärk delux som bara växer och växer. Det är tydligt att jag spang med ont igår då jag har jättemycket värre träningsvärk och ont i högra sidan av kroppen än vänstra. Det blir inte mycket gjort idag då det är jobbigt bara att halta mellan kök och vardagsrum haha :P
Grymt jobbat på Lidingöloppet mina tappra medkäpar!!! Jag skulle vilja rikta ett STORT GRATTIS och säga att jag är SÅ STOLT över min vän NICKE (t.v) som sprang på hela 2.44!!! Hatten av för honom! Så GLAD för hans skull att det räcker till mig också! :D
Lycka till till mig! :)
Strax redo att åka! Madlådan packad, startbeviset i väskan, grötfrulle i magen. Hoppas på fint väder och lagom temp för klädvalet! Hejja hejja! :D Och hejja Calle, Elina, Nicke, Robban, Therese, Wennberg, Bergek, Modde och alla andra som också ska springa!!! :D Ska kriga i backarna på Lidingö!
Woop woop!!! :D
Tejp
I onsdags hade jag turen att vara hos en tredje "sjukgymnast" för detta år. Min sjukgymnast sa att det egentligen inte skulle ha så stor betydelse om jag tejpade när jag skulle springa eller inte. Och så är han på semester nu och kan ändå inte hjälpa mig. Jag kände att det ju inte kunde skada att tejpa och kände att jag faktiskt ville ha hjälp med det så jag kontaktade en NY (eller ja nygammal, jag har varit där en gång för ett par år sen) sjukgymnast/specialist för att se vad hans åsikt var. Han tyckte definitivt att det skulle vara till fördel att tejpa, dessutom tyckte han att jag hade blivit FELBEDÖMD tidigare:( Tungt att höra. Han suckade när jag sa att jag hade blivit orinerad helvila från benträning. Kollade upp massor av saker på kroppen och kunde som de andra konstatera att jag fortfarande var sne, alltså att låsningen i bäckenet/höften. Han tyckte att det var dåligt att de inte löst låsningen än och inte gett bättre behandling av knän mm. Och vad jag kunde läsa mellan raderna så verkar det som om jag hade fått RÄTT HJÄLP OCH REHAB från början så hade jag kanske kunnat springa enda fram tills nu. DET SUGER att veta att jag kanske hade kunnat få vara i bättre form och inte sumpat fem veckor av löpträning och istället stå på noll uppladdning! Om jag nu får bättre hjälp av den här snubben så är det såklart GULD för jag kan fortsätta träna och må bra, men det känns förjävligt att jag nu i princip missar en av grenarna pga dålig kunskap från de som sägs ska kunna. Aja, det kan jag inte ta tillbaka! Nu hoppas jag bara att jag kan göra det bästa möjliga av situationen imorn. Att jag kan springa något, att det inte gör för ont och att jag har något av flåset kvar. Massor har ju tyvärr försvunnit då det är en färskvara.
Han knäckte ryggen på mig, tejpade mig och sa åt mig att ta mig ut och springa, testa tejpen och sen ska han tejpa om idag. Så jag sprang 5km. Apjobbigt var det eftersom jag inte har sprungit på länge, men positivt var att det inte gjorde jätteont i knäna, jippie! Vaderna höll på att krampar dock, inge bra. De är väl shockade :P Med en snittpuls på 188 och en maxpuls på 204 slag/minut under 5 km löpning så kan man tycka att det var lite jobbigt haha.
Idag var jag där och blev tejpad inför loppet imorn, så såhär ser jag ut nu:
I onsdags blev jag tejpad på båda enligt högerbenet (vänster benet från detta håll sett). Men eftersom jag fick ont i vänstra så säkrade han upp hela nu. Fötterna är tejpade så jag trampar lite stabilare (därav alla skavsår tydligen). Dessutom har jag tejpat fyra compeed så de täcker hela insidan så jag ska klara mig så bra som möjligt från värsta skav.
Nu hoppas jag att den här personen VET vad han pratar om och hans behandling faktiskt passar mig så jag kan bli bra nån gång. Börjar närma mig ett år av trasig kropp, känns som ett en lösning av alla problem verkligen skulle uppskattas :) Men först ska jag igenom morgondagen! :D
Följa Lidingöloppet
Om man känner för att följa någon som springer på lördag kan man följa via sms :) Då skickar man LL<mellanslag><startnumret> ex. LL72263 till 72456 (kostar 25kr) Då får man meddelande vid start mål och efter var femte km. Man kan registrera redan nu om man vill. Kanske kommer ångra detta, men jag har startnummer 72263 om man skulle vilja spåra mig :P
Jag startar i startgrupp 7 som är kl 13.30. Jättesvårt att tippa en tid eftersom jag inte riktigt vet hur benen, knäna, benhinnorna kommer att reagera när jag inte sprungit på 5 veckor. Och flåset som ligger rejält efter. Men jag hoppas på något mellan 3 och 3,5h om jag är i löpande form. Kommer nog bli runt 3,5h.
Man kan lätt söka upp personer på Lidingöloppets hemsida under loppet och anmälda löpare för att få veta deras startnummer. Finns ju ett par fler som jag och då säker ni känner som ska springa ;)
Magic
Alla måste ha lite känsla av att de har magi i sig, det tycker iallafall jag :) Med tron på sig själv, sin förmåga, mycket glädje och kärlek till livet, kan man leva på bästa sätt!
Borgen
Nu till nåt roligare! :) NA-Borgen är verkligen så himla vacker! Var dit idag på förberedande styrelsemötet. Så mycket siffror, strategiska planer och företagsstrukturer man ska förstå. Ska läsa igenom luntan med papper ikväll och imorn, typ 130 sidor. Kul :P Men riktigt spännande att få se hur företaget ser ut från loket och inte en av vagnarna. På tal om vagnarna så var ju såklart tåget till Örebro försenat med en halvtimme både dit och hem. Så nu förstår man hur pendlare känner sig. Tog tillfället i akt och passa på att käka där innan jag åkte hem i väntan på tåget, annars skulle jag inte ha hunnit få nån lunch alls. Blev ändå senare än jag tänkt till jobbet. Ska bli intressant att höra alla diskussioner på torsdag. Och hoppas det blir bra mat där, måste ju kolhydratsladda för lördag ju! :)
Kvällen spenderades en sväng på Friskis med en omgång biceps/triceps. Lyckades göra många dips utan hjälpband. Det är ett mål att kunna göra vettiga såna. Jag och Freddan har bestämt att göra en kul grej av det och köra en gång i veckan och se om det blir nåt resultat fram till jul. MINIGUNS, here we come! ;o)
Attans
När jag såg brevet från Landstinget Västmanland på hallmattan så trodde jag att jag hade fått op-tid, men det var det inte, det svaret på cellprovet jag tog när jag var där. Det är ett prov varje kvinna över 23 tar med tre års mellanrum, så jag tog det när jag ändå var där sist. Man hade ju hoppats på ett kort brev med ett negativt svar i positiv bemärkelse, alltså att allt var grönt. Men så stod det:
"Provet var lite svårvärderat så man har svårt att säga om det var normlalt eller om det finns några cellförändringar. Du kommer därför att bli kallad inom tre månader för en ny kontroll där man tittar lite närmre och tar prov från din livmodertapp."
I vanliga fall kanske man inte skulle ha brytt sig lika mycket, men när man redan har en systa i magen så känns det ju sådär bra. Det är säkert helt normalt, men såklart finns ju lite rädsla... Att behöva ta sig dit igen för att "titta närmre" är ju inte bästa omdömet. Allt är säkert bra, vi håller iallafall alla tummar! :)
Päpplemoooos
TADAA! Igår gjorde jag äppelmos! Jag har ju lärt mig att äta havregrynsgröt nu, och då MÅSTE man ha massor av äppelmos att dränka den med ;-) Innan jag har lärt mig äta den ordenligt. Och bästa är ju egengjord där man slipper allt socker och tillsatser :) Men SATAN va MÅNGA ÄLLPEN man måste skala för att få till lite äppelmos! Kan ha blivit nån liten paj också :P
