Prestationer
Jag är inte mina prestationer, jag är Helena. Du är inte dina prestationer, du är DU <3
Tittade på "Det blir bättre" så himla bra sagt. Jag jobbar på det, för ibland kan jag erkänna att jag har väldigt svårt att tycka att jag räcker till som Helena utan mina prestationer, och det gör att jag har väldigt höga krav på mig själv många gånger. Oftast är det otroligt BRA att ha mycket driv, för man kan komma väldigt långt då, men man måste också passa sig så det inte slår över! Jag har så länge jag mins haft det där problemet att aldrig vara tillräckligt. Jag har sån personlighet att jag alltid VILL, BORDE, SKA, KAN väldigt mycket och det sätter en del press ibland (rätt ofta). Det är klart att man till stor del är sina prestationer, men det får inte bli allt. Och oj va svårt jag kan ha där. Jag har mycket energi till att göra mycket saker, men en del av det är ju också att jag skulle känna mig otillräckligt om jag inte gjorde vissa saker. Som utmaningen nu... jag känner inte att det var ASbra gjort, utan det är var det är. Snarare funerar jag på hur jag ska kunna toppa det. Det blir svårt att träna mer än varje dag ju.
Det här är en sak som jag verkligen inte kan beskylla mina föräldrar för. De har aldrig satt press på mig utan det är bara jag själv som har gjort. Och det här är också en sak som jag har pratat om när jag gick hos kuratorn. Jag tror att allt som händer ligger på mina axlar, att om något går fel så är det jag som inte gjort tillräckligt. Jag vet ju att det inte är så, och det är det man måste påminna sig om. När jag gick i skolan så blev jag aldrig glad för ett MVG, det var det som var målet och då också normalläget. Istället blev jag besviken på mig själv när jag inte klarade av att prestera det.
Samma sak gäller det att hitta kille. Det handlar inte om att hitta en kille som duger till mig, som ska göra mig glad och kunna ta hand om mig, utan när jag letar så tänker jag också på att jag ska kunna hålla upp mig själv OCH honom och kunna göra så att han trivs med sitt liv. Jag skulle behöva lära mig att bli omhändertagen ibland och då utan att få dåligt samvete. Och jag hoppas att jag hittar en sån kille som faktikst vill ta hand om mig ibland, för man orkar inte alltid vara på topp och jag isf kan låta honom göra det. Jag går ju ofta undan då och "läker mig själv" för att slippa vara en belastning för någon annan.
För visst är det väl så att du vill bli älskad för att du är DU och inte för det du gör? :)
Så svårt... men jobbar på det.
Tittade på "Det blir bättre" så himla bra sagt. Jag jobbar på det, för ibland kan jag erkänna att jag har väldigt svårt att tycka att jag räcker till som Helena utan mina prestationer, och det gör att jag har väldigt höga krav på mig själv många gånger. Oftast är det otroligt BRA att ha mycket driv, för man kan komma väldigt långt då, men man måste också passa sig så det inte slår över! Jag har så länge jag mins haft det där problemet att aldrig vara tillräckligt. Jag har sån personlighet att jag alltid VILL, BORDE, SKA, KAN väldigt mycket och det sätter en del press ibland (rätt ofta). Det är klart att man till stor del är sina prestationer, men det får inte bli allt. Och oj va svårt jag kan ha där. Jag har mycket energi till att göra mycket saker, men en del av det är ju också att jag skulle känna mig otillräckligt om jag inte gjorde vissa saker. Som utmaningen nu... jag känner inte att det var ASbra gjort, utan det är var det är. Snarare funerar jag på hur jag ska kunna toppa det. Det blir svårt att träna mer än varje dag ju.
Det här är en sak som jag verkligen inte kan beskylla mina föräldrar för. De har aldrig satt press på mig utan det är bara jag själv som har gjort. Och det här är också en sak som jag har pratat om när jag gick hos kuratorn. Jag tror att allt som händer ligger på mina axlar, att om något går fel så är det jag som inte gjort tillräckligt. Jag vet ju att det inte är så, och det är det man måste påminna sig om. När jag gick i skolan så blev jag aldrig glad för ett MVG, det var det som var målet och då också normalläget. Istället blev jag besviken på mig själv när jag inte klarade av att prestera det.
Samma sak gäller det att hitta kille. Det handlar inte om att hitta en kille som duger till mig, som ska göra mig glad och kunna ta hand om mig, utan när jag letar så tänker jag också på att jag ska kunna hålla upp mig själv OCH honom och kunna göra så att han trivs med sitt liv. Jag skulle behöva lära mig att bli omhändertagen ibland och då utan att få dåligt samvete. Och jag hoppas att jag hittar en sån kille som faktikst vill ta hand om mig ibland, för man orkar inte alltid vara på topp och jag isf kan låta honom göra det. Jag går ju ofta undan då och "läker mig själv" för att slippa vara en belastning för någon annan.
För visst är det väl så att du vill bli älskad för att du är DU och inte för det du gör? :)
Så svårt... men jobbar på det.
Kommentarer
Trackback
