Ljuva Helenas blogg

Åh! Jag såg att IKEA fått mina sängkläder som jag har i en annan färg också! Jag tycker jättemycket om dem som jag har och tycker de är jättefina. Hmm, kanske skulle köpa dessa också! :) Det värsta är ju att det blir lite dyrt eftersom jag måste ha dubbelt av allt när jag har två kuddar och två täcken och bara är en person :) mm ska nog nästa gång jag kommer till IKEA. Snacka om onödigt egentligen eftersom jag redan har så jag klarar mig, men ibland vill man bara ha. Jag har nog nåt presentkort där hemma som jag kan använda! :) Jag säger JA, vad tycker du?

 

Haha jag kan inte annat än skratta åt det. Jag får skylla mig själv. Det har blivit en del träning hittills i veckan; löpning/backträning, HIT, löpning 10k (Blodomloppet) och Cirkelfys. I måndags kände jag mig lite orkeslös efter helgens alkoholintag :P I tisdags efter hiten började jag bli lite snuvig men inget allvarligt. På onsdagen när jag blev erbjuden att springa blodomloppet så kändes det lugnt eftersom jag bara var lite snuvig. Igår däremot kände jag av halsen efter löpningen, jag hade inte ont eller så utan var bara lite rosslig och hostig. Men när jag satt och väntade på cirkelfyspasset så tänkte jag ändå tanken "Det här är ju sådär bra... ska man, ska man inte?" Men jag körde på, jag tycker ju att det är så kul, och tänkte på att inte anstänga mig till max (vilket jag iofs glömde efter halva passet). Sen visste jag ju att jag inte skulle träna idag så då skulle ju kroppen få vila:) Men i natt var lungorna fan tunga alltså. Och när jag vaknade kunde jag knappt prata kändes det som. Fick prata lite för mig själv hemma för att prata upp stämbanden innan jag kom till jobbet :) Jag ha fortfarande inte ont så det är inge synd om mig. Bara lite svårt att andas utan att hosta och det är rätt varmt i halsen och lungorna typ. Låter lite som en lodis gör jag också. Träningen i sig är ju ingen fara, och kanske hade jag vaknat såhär ändå. Men jag tror ändå att man ska hålla sig lite till den inre instinkten :) Många är ju lite småkrassliga nu tycker jag så det är ingen stor grej :) Jag är glad så länge det bara är lindrig, så man kan hålla igång som vanligt :) Ska dock ta det lite lugnare för halsens skul. Fredag idag hörrni! Det gillar vi!!!

 

På lör/söndag kommer jag nog säga samma som idag fast av en helt annan anledning:P Inte bra, inte så smart... men ändå gör man det hahaha! Då säger vi skål! ;-)

Idag på eftermiddagen fick jag beskedet. De SÄLJER MIN TIDNING till ett annat bolag. Mitt skötebarn, mina kära kollegor i Motala kommer försvinna. Det här är inte okej. Nu har de sålt båda mina tidningar. Tycker jag är taskigt. Mina tankar går naturligtvis också till dem, för jag vet inte hur deras situation blir nu heller. Jag har haft Motala sedan vi blev den nya koncernen. De gick över först av alla utan att gå över i nya systemet så vi var fyra stycken som satt i "kohagen" och arbetade helt utan att någon kunde hjälpa oss, på vår egna lilla ö. Vi satt ibland till nio på kvällarna och under den här tiden blev det sjukt mycket övertid. Tokstressigt och problemlösning till galenhet men vi hade roligt också. Det här gjorde att vi sammansvetsades mycket mer än alla andra som grupp. När de sedan gick över i nya systemet tillsammans med alla andra tidningar blev jag formatläggare för den. Sedan dess har det varit min lilla bäbis som jag gjort ALLT för. Jag har gjort allt för säljarna, producenterna och redaktionen för att det ska bli optimalt VARJE dag, även om det ibland har inneburit massor av merjobb och stress för mig, så har resultatet och ett gott sammarbete stått i fokus.

 

När vi cyklade Vättern så bodde vi hos ena säljaren, vår klippa på tidnigen, och vi åt tillsammans med henne och hennes familj och en annan kollega från Motala. Jag och Åsa (produsent för Motala) är som en familj med dem. DE ÄR MIN JOBBFAMILJ!!!! :( Anledningen till att jag inte har sökt mig ifrån mitt jobb och att jag trivts trotts annat skit så är det för att jag har älskat att jobba med dem. Luften gick ur både mig och Åsa när vi fick veta. Vi ville bara gå hem...

 

Det här gör det inte heller bättre för oss och mig själv. Vi ligger själva på kniven och de ska skära bort delar hos oss. Hur många som får gå har vi inte vetat sen april, men när vi förlorade en tidning också så lär det ju ha en negativ effekt av iaf två pers ytterligare som får gå. Nästa vecka ska vi få veta hur många som får gå, och då kanske man kan räkna ut om man själv är i riskzonen för att kastas ut enligt LAS. Jag vet knapt om jag VILL vara kvar när de har tagit det som betydde så mycket för mig. Vi får se. Det kanske blir jättebra. Det finns en annan tidning som jag skulle vilja ha, som jag har velat ha hela tiden och få chansen att sätta tänderna i och styra upp (men samtidigt som jag hade Motala kvar). Kanske leder det till nåt bra (om jag får vara kvar). Jag hoppas det. Än tänker jag inte skriva fan på väggen över om jag får stanna eller gå :) MEN jag sörjer det faktum att jag inte längre kommer få jobba med min kära älskade lilla bäbis längre..... :´( En kram just nu hade suttit fint.

Haha, just ja, måste bara säga att när jag sprang genom Biskopsängen, Blodomloppet gick där igenom, så hejjade jag först på mamma och pappa som bor först, vikade glatt eftersom mamma tog kort också... sen hejjade jag även på min ena moster med familj som satt på gräsmattan vid deras stuga, och sen min andra moster som satt vid den tredje (stugorna ligger rätt långt ifrån varandra).

 

Vid den tredje så hör jag två killar som springer bakom mig säga att "haha va kul, hon hejjar så glatt på ALLA." Så de hejjade också! :) hahaha, jag hade sån lust att bara säga, ja jo, men jag råkade känna alla dom... men det va lite kul att de tyckte jag va lite knäpp som hejjade så glatt på alla som vi sprang förbi! ;D

Busigt! Idag blev det spontant inhopp på Blodomloppet. Linda hade en nummerlapp till övers och jag tänkte vafan, ja varför inte, det kan va kul! Så 25 min innan start fick jag veta att jag skulle springa 10k. Vid fem fick jag nys om startplatsen...så jag skyndade mig hem från jobbet. Typ kvart i sex fick jag veta att jag kanske skulle få springa, så jag bytte om och cyklade till Friskis och gick till starten för att träffa Linda och när jag kom dit så hade redan uppvärmningen börjat! Bara sätta på nummerlappen och KÖRA!!! :D

 

 

Hihi, glad tjej! ;) Mamma hade första parkett på Biskoppsängen, där jag skulle ha suttit innan jag visste att jag faktiskt skulle delta. Haha, jag fick ringa mamma och säga "du, jag kommer inte ner, eller inte för att kika, jag är på väg till starten och ska springa nu!" Loppet kändes skönt i kroppen. Jag kunde springa hela vägen och var inte skittrött! Tiden blev 57 min så inte jättebra, men inte piss heller:) Springer hellre än bra kan man säga! Dessutom hade jag preppat med nässpray eftersom jag har en lindrig förkylning i kroppen. Får va okej, det var ju spontant och mest bara kul! Det var riktig flashals i början och en bit av lervälling så man fick gå, sen var det som vanligt tjockt med folk så man kunde inte springa i den takt man ville. Man kände att man förlorade tid där som var svårt att ta igen. Sen på slutet var målgången kass! Också mycket folk som gjorde att jag fick gå sista metrarna in under målfållan. Lite tråkigt. Men som sagt, det var så himla skönt väder, härlig stämning och bara ett väldigt kul lopp, kul grej! :) (ps många som sprang med gps fick sträckan till mellan 10,5-11, jag fick 10,5;))

 

Hade vetat innan att jag skulle springa idag så hade jag dock INTE kört backträning i måndags och INTE HIT igår hahaha, så jäkla trött i benen redan innan. Och kanske sett till att hinna käka nåt innan, så med tanke på omständigheterna gick det bra :) Tiden känns inte viktigast utan att det faktiskt kändes rätt bra i kroppen. Kanske är spontant grejen för mig, jag blir mindre pressad och gör det enbart för att det är kul! :)

 

I lördags såg jag den här filmen för första gången sen jag var liten. Den är verkligen en av de filmer jag såg absolut flest gånger och tyckte mest om!!! Landet för länge sedan. Och när jag såg den nu så kan jag verkligen inte låta bli att gråta krokodiltårar och skratta högt för mig själv ibland. Det är en sån lustig känsla av igenkännande när man har sett nåt så många gånger och sen ser den igen. De här och skönheten och odjuret såg jag många gånger. Nu har ju Landet för länge sedan kommit i så många versioner och som serie också, men det ska vara ORGINAL, annars kan det vara! Och den har verkligen såååå fin historia och budskap att jag nästan gråter en skvätt bara jag sitter och skriver och ser bilden. Den här bilden tex, när de först slåss om ett endaste körsbär och sen givmildheten hos den fina lilla fågelungen som vill dela med sig. Alltså det är bara så vackert. Nu för tiden är det inte så jättemycket som får mitt hjärta att skakas om lite extra, men shit va bra den är! Jag vill bara älska hela världen!

"Du kan bli besviken om du misslyckas, men du är ändå dömd för alltid om du inte försöker."

 

Jag hatar egentligen när folk lägger upp bilder på mat, både på fb och insagram, på vad de äter. Men just nu gör jag också det och ja, som många andra maträtter så ser det lite äckligt ut på bild. Här kommer lite inspiration på en hyfsat nyttig korvstroganoff som jag slängde ihop av det jag hade hemma idag. Ja allt är relativt, vad man klassar som nyttigt förståss. Korv skulle jag inte klassa som nyttigt nån stans, men nu var det det som fanns i frysen, och jag behövde mat! :) Men det är iallafall steka korv, morötter, zuchini, ha i krossade tomater, salt, svartpeppar, några droppar tabasco, en pytteskvätt grädde och puttra en stund. ha i minikeso. Servera med fullkornsris. Snabbt, enkelt, gott. Skulle jag ha haft färska tomater hemma så skulle jag ha tagit det istället för krossade ut nyttighetssynpunkt. Och vill ni ha nyttigare så byter ni korv mot nötkött och skippar grädden. Det var mitt tips för dagen. Här kommer ett till tips till er som tycker det är svårt att laga mat. PROVA er fram!!! Det blir sällan så fel :)

 

 

I lördags hade jag verkligen en jättekul kväll! Satt hemma hos Sebbe och förfestade, drack drinkar och spelade spel. Vi spelade fyllejänka. Ni vet det där tornet med klossar som man ska dra ur en kloss var och en tills det tillslut rasar. Nu var detta ju fylleversionen så på varje kloss stod det grejer man skulle göra eller tala om. Jag fick dansa och sjunga ståendes i soffan till Aquas "Im a barbie girl". Svepa en hel cider. Tala om att jag har använt en sexleksak och dricka min ålder i klunkar av redbullvodka. Dessutom fick jag den gigantiska redbullvodka-drinken av kennta som fick i uppdrag att göra en drink och ge till nån. Tack för den och tack för att jag fick en god drink och inte en taskig! Även om den va rätt jävla stark i botten... Det blev också ett par vattenfall med i leken. Och så några små shotar.

 

Vi hamnade mot min vilja på BMB. Okej, var väl inte assvår att övertala kanske men ändå ;P På topp och bara asglad hela kvällen, hade hur KUL som hellst, alla var så glada och hade lika kul!!! Vi var väl kanske typ 12 st som gick ut och röjde. Tur att vi var några stycken för man vill inte vara själv med att vara gammal på BMB hahaah. Det är ju verkligen jättekul att vara ute och dansa, det kan jag erkänna att jag verkligen tycker! Speciellt såna kvällar när alla bara är så glada! Så SKÖNA människor att festa med!!! Var glad hela söndagen men ska erkänna lite småtrött i mössan också haha. Så jag bestämnde mig för att skippa alla måsten och bara vara och gilla livet! Väldigt bra beslut!!! :D Haha, kändes som jag skulle somna med ansiktet i kebabtallriken när jag kom hem, lite småtrött. Jag hade trots allt sprungit (delvis gått) 13km på dagen också. puss puss puss på alla jag umgicks med och träffade på i lördags!!!! Ni är alla delaktiga till att min kväll blev GRYM!!!

 

 

Igår när jag skulle åka från jobbet var det rätt blött. När jag gick ut från jobbet hade jag svårt att torka cykelsadeln och den fortfarande var blöt igen när jag skulle sätta mig.

 

 

När jag kom hem var jag genomsur! Blöt in på trosorna. Satan i gatan va det regnade hela vägen. Aja tur att det bara är vatten, det torkar :) Sen så kan det vara lite mysigt med regn. Inte nödvändigtvis när man är rkt under regnet, men ändå :)

 

Fredag, löning och mycket på jobbet! Höpp höpp, full fräs in i kaklet, strax är det helg! :)

 

Här kommer en några veckor gammal bild som jag å Emma busade till. Nu är tanken att jag ska försöka stärka upp mig efter semestern! Dags att börja träna igen så jag får styrka och lite muskler! Just nu är jag så svag så det är pinsamt Jag förstår inte vart all styrka har försvunnit. Så i höst får det bli styrka igen. Och spinning och löpning. Det blir ett tufft år nästa år och det är detta år jag måste försöka att bygga på så jag pallar det något sånär bra! :)

 

Idag körde jag ett cirkelfyspass med två nya ledare. Och haha det är ett skämt hur svag jag har blivit. I januari kunde jag klara alla armhävningar tex på tå, nu klarar jag typ två haha. Träningsvärk i magen har jag idag också sen jag körde lite fällkniv mm igår. Ser fram emot en rolig höst, finns jättemycket oliga pass! :D

Jag har kommit till en till insikt. Eller det är väl egentligen ingen insikt utan det vet jag ju om. Tävlingar är inget för mig. Enda sedan jag var liten har jag ogillat det. När jag var liten och typ var hos dagmamman och vi skulle ha nån cykeltävling så var jag tidtagare istället för att jag vägrade vara med. Och tvingades man i skolan att vara med i någon tävling så hade jag sån ångest och tyckte det var så jobbigt. Det är som betygssituationen i skolan, endast VG eller MVG var okej. G och ibland VG var skitdåligt. Min NORMALNIVÅ på vad man BORDE prestera låg på MVG för det var det man ju KUNDE få om man gjorde det man SKULLE. Jag tävlar på nåt sätt alltid konstant med mig själv när det gäller allt så en tävling på det blir ju typ dubbelt upp. Jag hatar också lekar på fester. Japp så tråkig är jag. Eller det beror ju på vad det är för lekar förståss. Såna här utstuderande "alla-tittar-på-mig-lekar" är inget för mig. Jag hatar när det blir folkus på mig, och folk tittar på mig, speciellt om man är ett lag. Och nu när vi skulle upp och springa så var det ju självklart jättekul men även jobbigt för jag var tvungen att prestera något som sedan skulle vara del i någon annans resultat. Alla andra blev toktaggade av att det var del i ett lag och det gav dem extra energi! För mig blir det tvärt om, jag får sån sjuk prestationsångest att det blir mitt fall. Vanliga människor kanske har svårare att tagga till att springa en sträcka en vanlig vardag utan press, men det har inte jag, pressen från mig själv räcker gott och väl. Pressen från nån annan gör att det kan tippa över. Jag går ut för hårt, vill för mycket och vill mer är jag orkar och i lördags kom ilskan mot mig själv redan mitt i loppet. Pressen på att jag inte sprang tillräckligt fort. Rädslan för att göra dåligt och drabba andra. Jag tycker om tävlingar när det är på skoj, men så fort det handlar om prestation, då gör jag hellre det individuellt, för mig sälv. Och det hjälper inte heller när folk säger "äsch, det är väl ingen fara" eller "det är ju bara på skoj" för det går inte in i mitt huvudd, så är det. Jag älskar att tävla mot mig själv, men inte mot andra eller för andras räkning. Att skämmas för mig skälv räcker, det gör tillräckligt ont. Jag vill inte skämmas inför andra också.

 

Meeen, ni ska veta att jag jobbar på det också, att ta mer lätt på vissa saker!:) oftast går det faktiskt bra och är inte så illa som jag skriver, men nu fick jag väl ett litet återfall som jag inte kunde kontrollera! ;-) Det här att det är mänskligt att fela, göra misstag, inte topp-prestera, misslyckas, har jag svårt att få in i mitt vokabulär att just JAG får, att det är OKEJ för MIG också. Fick frågan av en kollega här om dagen "men är det inte jobbigt att känna att du aldrig får misslyckas?" Klart som fan det är jobbigt! Det är en drivkraft, men för hög doss blir ju utbrändhet... Brukar köra KBT för mig själv rätt ofta och utsätta mig själv för sånt som jag tycker är jobbigt för att försöka bli av med prestationsångesten :)

Känslan när man inser att man varit lite för hård mot sig själv och vikter trillar från axlarna. Det känns skönt. Nu vågar jag erkänna att jag sprang 12,5km i lördags från Risberg till Evertsberg, varav häften i hemsk terräng, små stigar, rötter, stenar, lera, spångar, sågspånsbädd, barkbädd så jag ville DÖ!!!!! Sen på bara "platt" mark som kändes som att det gick mest svagt uppåt. Jag skäms att jag gick bitvis, och skäms att jag gjorde så dålig tid. Men såhär i efterhand (efter att jag sprang 5km i Rocklundaspåret igår som inte är nåt i jämförelse) insåg jag hur jävla TUNGT jag faktiskt tycker att det är att springa normalt sett! Jag är ingen racerlöpare! Klart jag kunde gjort bättre, det kan man alltid, men jag krigade nog mer än jag minns, även om resultatet inte blev som jag hoppades! Ibland har man ingen bra löpardag och det går bara inte lika bra som man vill! Men KRIGADE, det gjorde jag faktiskt trots min kassa löpardag, med ingen sömn, dåig frukost och mensmage! Dessutom var LAGETS insats GRYM!!!

Okej, nu har jag slickat mina sår och tyckt lite synd om mig själv så det är dags att rycka upp sig igen. Jag vet att jag inte gjorde PISS-dåligt även om det faktiskt var väldigt DÅLIGT gjort av mig i lördags. Aja tänker ni, så dåligt var det inte, men jo lite dåligt var det faktiskt haha..tyvärr. Men jag vet också att ibland har man just såna löpardagar då inget fungerar. Då det är apjobbigt från start. Och är man hemma kanske man såna dagar springer 2km och sen ger upp för att man hade en dålig dag och sen går påt igen en annan dag och det går jättemycket bättre. Vi pratade om detta på fredagen innan, att man liksom hoppades på att morgondagen (lördagen) skulle vara en bra löpardag. Tyvärr drog jag nog lite nitlott och fick en dålig. Synd. Och synd, för jag kan ju inte göra om det en annan dag. Sen gick jag ut för hårt och ville för mycket som också gjorde att jag tog slut för fort. Shit happends... Ledsen för allas skull, men just då gjorde jag inte bättre. Jag hade en dålig dag. Jag är bara mänsklig.

 

Nu ska jag tala om för er som kanske inte förstår varför jag bara inte kan skaka av mig och tänka att "vad gör det" det spelar väl ingen roll. Jag är en sån människa som har otroligt svårt att tillåta mig själv att göra misstag. Jag FÅR typ aldrig göra det. Jag kan ha rätt höga krav på mig själv. Det är absolut inget jag sätter på andra, men jag själv får aldrig göra fel eller misslyckas. Hatar känslan av misslyckande. Sen så vet jag också att det är mänskligt att fela... ibland önskar jag bara att jag kunde KÄNNA det i kroppen också att det var okej. Att alltid vilja göra bra är en motor och en fördel men kan också bli ett fruktansvärt fall också. Jag jobbar på det.  Just nu skakar jag av mig skiten och går vidare. Inte tänka på det som ett misslyckande utan istället ett bra försök. Inte många som springer 12,5km varav hälften i terräng ändå... Jag skulle ha gjort det bättre, men nu blev det inte så. Bättre lycka nästa gång!

Det var länge sen jag var såhär nere och hade sån här ångest över något jag gjort. Eller i detta fall inte gjort. Jag är arg på mig själv att jag inte hade vett att kämpa lite mer. Att jag gav upp, för det var ju det jag gjorde. Efter tre km var jag så trött i kroppen och det gjorde att jag blev besviken redan då att jag kände som jag gjorde. Jag har inget att säga till mitt försvar än att jag hade kass vilja, jag ville inte tillräckligt mycket just då för att skita i hur trött jag var. Jag hade kunnat göra så mycket bättre. En annan dag, denna dag var INTE en bra löpardag, vissa dagar är bara hemska från att man tar första löparklivet. Så synd att det skulle vara just denna dag bara... Jag vill så himla gärna göra om och denna gång skulle jag inte gå inte ens en meter. Det skulle jag palla, det vet jag ju. Varför gjorde jag det inte just då då? Ja det kan man ju fråga sig. Jag gav upp helt enkelt. Jag var inte tillräckligt stark. Hjärnan var inte på topp och viljestyrken saknades....Varför, varför kämpade jag inte mer? Jag vill inte känna såhär. Jag vill bara gråta. Senast jag hade typ en sån här känla var när jag blev singel. Samma känsla av misslyckande är i magen. Det är det första jag tänker på när jag vaknar. Jag vill bara få en ny chans, göra om göra rätt! Det här är hemskt! Alla andra kämpade, men inte jag... Känslan i magen av personligt misslyckande...

 

Det värsta med det här är att det jag ibland kan göra när jag är besviken på mig själv och känner mig misslyckad, är att ta mig iväg och träna, så brukar jag må bättre, känna att det är något jag gör rätt. Men nu är det ju det som är problemet, och då vet jag inte vad jag ska göra för att det ska sluta kännas så tungt... Varför sprang jag inte hela bara, så hade jag sluppit detta!!! Hade inte spelat någon roll om jag hade fått samma tid, om jag hade sprungit hela sträckan. Då hade jag känt mig nöjd iallafall, men nu gick jag sträckor, totalt misslyckande. Jag saknade Runkeeper sååå mycket, för då hade jag ju vetat hur dåligt jag låg till och det jag hade kunnat rädda, nu hade jag ingen aning förrän i mål. Det hade taggat mig. Jag vet inte hur jag ska göra för att det ska kännas bättre förutom att ta en tripp tillbaka upp och springa igen.

 

Igår var en jättetrevlig kväll! Jag å Sara var hemma hos mig och åt tapas och plock, och drack goa drinkar. Blev vattenmelonmojjito, hallondrink och Galiamelondrink. Sen fick i skjuts av snälla Jonas ner på stan och så hängde vi lite på Bill & Bob där vi träffade Frida och co. Där köpte vi bla n syltburk och delade på! Hihi, gott!:) Mycket trevlig kväll!! :D

 

 

Å här kommer lite bilder rån Liseberg förra fredagen. Jag åkte Kanonen, Balder, Kållerado, FlumeRide, Hanghai, Lisebergbanan, Atmosfear, Uppskjutet, Virvelvinden, Uppswinget, Radiobilarna... tror det va allt :)

 

Jag åkte allt man kunde, som verkade spännande skulle man kunna säga. Besviken på att virvelvinden var så mesig bara. Den som var äckligast var nog Uppswinget som var som en gigantisk gunga. När man var lite så ville man ju hoppa när den va högst upp, nu tänkte man lite, snälla svinga inte iväg mig :P Atmosfear var inte så läskig när de släppte, utan där tyckte jag det läskigaste var när man var där uppe, rätt högt uppe och bara satt. Har kommit på mig själv att ha blivit mesigare med åren när det gäller höjder haha ;) Blev grymt blöt av FlumeRide, vi tryckte i oss alla tre tjejer i frammen, så vi fick bra framtyngd... och ingen baktyngd haha. Var blöt om foten fortfarande när jag kom hem. Och så fick jag blåmärke på knät av en krock som slåg hårt i radiobilarna! När vi skulle ifrån Liseberg var vi rätt hungriga vid halv tio på kvällen eftersom vi hade valt karuseller framför mat hela dagen. Vi åt en glass, det var allt. Men vad gör man inte för att hinna åka så mycket som möjligt! :)

 

Har en viss hatkärlek till to do-lists. Det är asbra för att det blir visualiserat och trukturerat i huvudet. Och skönt för att det blir visuellt avbockat och därmed färdigt. Här är en del saker som jag hoppas kunna bocka av strax. Förhoppningsvis idag och imorn. Kan tyckas konstigt att jag vill göra det på min semester, men det är jätteskönt, då får jag nästan hela dagar till det och så kan man leva skönt sen när man jobbar och allt rullar på, och då har jag inte tid att ta tag i sånt här. Det är lite som att skapa en målbild av vad man vill åstakomma, och då blir det lite som en tävling att fixa. haha lättlurad man är. Nej då, men det är skönt, då vet man vad man har framför sig, bara ta tag i, annars förvinner de aldrig.

 

 

 

Här får ni lite bilder från i söndags kväll när vi var och spelade äventyrsgolf. En jättetrevlig kväll med mina darlings! Jag förlorade men det var kul ändå! :) Och stort grattis till Emma som tog hem vinsten för kvällen! :)

 

 

Tänkte bara visa. Köpte nya sängkäder för ett tag sen som jag la i nu för att få det lite fint. Tycker de är jättefina :) Köper nog alltid samma serie där ifrån, Ikeas ena serie, men nya mönster hela tiden, dessa är Lyckoax.. Fiiiint tycker jag:) Och så köper jag bara i de materialet som dessa är i till sängkläder, för de är jättemjuka och lite tygnre. Vissa skulle nog säga varma också, men det är ju bara skönt ;-)

 

Sådär, efter lite drygt en deppardag är det dags att bli glad igen tycker jag:) Väljer att dra liv i mig själv och få energi. Brukar ge mig själv någon dag sådär ibland när kroppen inte vill:P men man får se till att man inte hamnar längre ner bara, kanske pms vad vet jag haha. Idag ska jag ta tag i mitt hem och sen komma igång med träningen igen hoppas jag. Massa bra musik i högtalarna och så ska mitt hem bli fint! Det brukar också göra att man mår bättre. Herregud, semester, inte bra för nerverna. Jag behöver lite gas i mitt liv haha ;D Och MUSIK, det är räddningen till mycket!!! Älskar musik! Ett fint hem, musik, träning, vänner, gas och jag mår gött!

Vilken skitdag det var igår. Det var inte så att förutsättningarna inte var bra, för det hade kunnat bli en toppendag med sol, fest och allt skoj. Men mitt huvud och kropp ville inte alls. Jag ville bara sova hela dagen. Hade inte ont någonstans, det hände inget speciellt dåligt, ändå va det en hemsk dag. Från att jag vaknade på morgonen ville jag bara krypa ner i en skokartong och stanna där. Jag åkte ut till stugan och la mig i solstolen och sa inte många ord, jag ville bara sova. Jag var inte bra till något eller för någon igår. Mycket tankar i huvet som snurrade samtidigt som att hjärnan var utblåst och tom. Mycket händer kring mig och jag kan inte hålla alla intryck borta. Jag kan inte stålsätta mig mot allt och det gör ont. Jag semester och då blir jag stressad, rastlös och lat på samma gång. Vill göra massor men ändå inget. Känns som att allt jag sa och tänkte bara blev fel, inte alls som menat. Jag vet inte vad jag vill. Jag vill bara logga ut från livet en liten stund. Dansa pausa, dansa pausa, pausa, pausa, pausa, pausa.