Ljuva Helenas blogg

Känslan när man inser att man varit lite för hård mot sig själv och vikter trillar från axlarna. Det känns skönt. Nu vågar jag erkänna att jag sprang 12,5km i lördags från Risberg till Evertsberg, varav häften i hemsk terräng, små stigar, rötter, stenar, lera, spångar, sågspånsbädd, barkbädd så jag ville DÖ!!!!! Sen på bara "platt" mark som kändes som att det gick mest svagt uppåt. Jag skäms att jag gick bitvis, och skäms att jag gjorde så dålig tid. Men såhär i efterhand (efter att jag sprang 5km i Rocklundaspåret igår som inte är nåt i jämförelse) insåg jag hur jävla TUNGT jag faktiskt tycker att det är att springa normalt sett! Jag är ingen racerlöpare! Klart jag kunde gjort bättre, det kan man alltid, men jag krigade nog mer än jag minns, även om resultatet inte blev som jag hoppades! Ibland har man ingen bra löpardag och det går bara inte lika bra som man vill! Men KRIGADE, det gjorde jag faktiskt trots min kassa löpardag, med ingen sömn, dåig frukost och mensmage! Dessutom var LAGETS insats GRYM!!!