Snyft
Idag på eftermiddagen fick jag beskedet. De SÄLJER MIN TIDNING till ett annat bolag. Mitt skötebarn, mina kära kollegor i Motala kommer försvinna. Det här är inte okej. Nu har de sålt båda mina tidningar. Tycker jag är taskigt. Mina tankar går naturligtvis också till dem, för jag vet inte hur deras situation blir nu heller. Jag har haft Motala sedan vi blev den nya koncernen. De gick över först av alla utan att gå över i nya systemet så vi var fyra stycken som satt i "kohagen" och arbetade helt utan att någon kunde hjälpa oss, på vår egna lilla ö. Vi satt ibland till nio på kvällarna och under den här tiden blev det sjukt mycket övertid. Tokstressigt och problemlösning till galenhet men vi hade roligt också. Det här gjorde att vi sammansvetsades mycket mer än alla andra som grupp. När de sedan gick över i nya systemet tillsammans med alla andra tidningar blev jag formatläggare för den. Sedan dess har det varit min lilla bäbis som jag gjort ALLT för. Jag har gjort allt för säljarna, producenterna och redaktionen för att det ska bli optimalt VARJE dag, även om det ibland har inneburit massor av merjobb och stress för mig, så har resultatet och ett gott sammarbete stått i fokus.
När vi cyklade Vättern så bodde vi hos ena säljaren, vår klippa på tidnigen, och vi åt tillsammans med henne och hennes familj och en annan kollega från Motala. Jag och Åsa (produsent för Motala) är som en familj med dem. DE ÄR MIN JOBBFAMILJ!!!! :( Anledningen till att jag inte har sökt mig ifrån mitt jobb och att jag trivts trotts annat skit så är det för att jag har älskat att jobba med dem. Luften gick ur både mig och Åsa när vi fick veta. Vi ville bara gå hem...
Det här gör det inte heller bättre för oss och mig själv. Vi ligger själva på kniven och de ska skära bort delar hos oss. Hur många som får gå har vi inte vetat sen april, men när vi förlorade en tidning också så lär det ju ha en negativ effekt av iaf två pers ytterligare som får gå. Nästa vecka ska vi få veta hur många som får gå, och då kanske man kan räkna ut om man själv är i riskzonen för att kastas ut enligt LAS. Jag vet knapt om jag VILL vara kvar när de har tagit det som betydde så mycket för mig. Vi får se. Det kanske blir jättebra. Det finns en annan tidning som jag skulle vilja ha, som jag har velat ha hela tiden och få chansen att sätta tänderna i och styra upp (men samtidigt som jag hade Motala kvar). Kanske leder det till nåt bra (om jag får vara kvar). Jag hoppas det. Än tänker jag inte skriva fan på väggen över om jag får stanna eller gå :) MEN jag sörjer det faktum att jag inte längre kommer få jobba med min kära älskade lilla bäbis längre..... :´( En kram just nu hade suttit fint.
Kommentarer
Trackback
