Halvvättern! :D
I lördags morse packade jag och Elina in oss i bilen för att åka ner till Motala för att cykla Halvvättern. Vi anlände till Motala runt halv ett och då slängde vi in cyklarna hemma hos Marie, en kollega i Motala och sen ta oss ner till Målområdet för Tjejvättern som gick den dagen för att välkomna Åsa och Jenny in i mål. "Tyvärr" va hon lite snabbare i mål än beräknat så de båda hade redan hunnit i mål när vi kom ner ;) De va så jävla duktiga båda två! Superbra tider, och helt grymma tjejer!!! Stort GRATTIS till dem för starkt genomfört lopp!!! :D Vi träffade Marie, hennes man och barn där nere och även Henke, en kollega från Motala och hade en mycket trevlig stund i solen.
När de gick hem och duschade passade jag och Elina gick på att kika in i Meckat för alla cykelfantaster, TeamSportia-tältet på plats. Jag köpte mig en cykelväska, två vattenflaskor, en cykeltshirt, glasögon och ett oar bars.
Vi anlände hos Marie lagom till maten! Hotell hålgatan fick 5 stjärnor av oss alla. Helt grymt bra hade vi det. Varsit rum och jag Elina, och när vi kom upp från Teamsportia-tältet hade de dukat upp så fint och vi blev bjudna på SÅ GOD MAT!!! Grillmästaren hade grillat kyckling som vi mumsade i oss med ugnsgrillad potatis såser, sallad och en jättegod äppelpaj till efterrätt! Det va jag, Elina, Åsa, Jenny, Marie, Johan (Maries man) och Henke. Länge sen jag skrattade så jäkla mycket som då. Alla underbara historier och samtalsämnen! Helt galet trevlig kväll!!!!
Dagen D gick vi upp tidigt för att fixa allt inför loppet. Frukosten var redan uppdukad (ja ni förstår själva hur bra vi hade det). Äta, fixa fast alla lappar och få med oss allt vi skulle ha och rulla ner till starten. Ja just ja, vi hade det ju som sagt rätt bra, vi bodde även 5 min från start ;)
Jag och Elina peppade och väntar på att få gå in i våra startfållor!
Kl 09.00 stod jag i startfållan och väntade nervöst för att ta mig iväg. Eftersom Elina startade i en senare startgrupp så var jag själv. Precis innan vi skulle få dra iväg så säger de i högtalaren att vår startgrupp kommer få Broöppnng. Så vi fick åka iväg... ca 100 meter och runt hörnet och sen stå och vänta för att släppa igenom båtar:P Lagom taggande när man visste att loppet hade startat och vi var stående. Man ville ju liksom bara iväg!!!:)
Vägen vi cyklade
Loppet:
Det gick bra och kändes jättebra i kroppen! Första depån kom vid 3,3 mil och när man kom cylande så såg man depån framåt och sen till vänster kom Omberg. Omberg är loppets värstingbacke med grym stigning som ni ser på höjdkartan strax efter Roglösa. Uppåt uppåt uppåt. Jag kunde välja fika eller backen och valde att hoppa fikat och gå direkt på backen istället:) Härlig känsla i kroppen att dra sig uppåt backen! Skönt sug i benen! Man kanske är konstig som tycker om det, men det var en erövring för varje meter och jag mådde bra uppför hela så jag cyklade utan att kliva av och gå. Och bra Elina som också gjorde det!!! Vi var båda grymma! Det var kringelikrok uppe på berget och i skogen och mer uppåt hela tiden. Från Omberbacken (innan) och hela den här vägen var den roligaste på hela runda och jag kände mig så stark!:D
Jag sket även i andra depån och cyklade de 10 första milen i ett STRÄCK (som att cykla till Stockholm). Det fanns inga bra cykelgrupper efter hela loppet så det blev mycket ensamåkning. Hängde på ett tyskt gäng i början och lite då och då, främst i början då jag fick bra flyt:) Jag kände mig pigg hela tiden och kände att YES, absolut att jag gör hela Vätternrundan nästa år!!! :D
Strax innan depån vid Rök, allttså strax efter 10 mil började jag gå in i en jobbig tid på tre mil då det blev väldigt raka och långa landsvägar. Snackade lite med en cyklist från Åre och det gav mig lite mer kraft iallafall. Jag tog mig till depån i Rök som var helt grymt skönt att komma fram till, stannade ett par minuter för att trycka i mig saltgurka, bulle, banan och blåbärssoppa och fylla på med lite vatten och saft! :)
Höldkarta och karta över depåerna
Efter depån var det bara att trampa vidare, första sträckan gick utefter motorvägen, som också bara gick RAKT och LÅÅÅÅÅNGT. Det kändes som att man blev omcyklad hela tiden! När man väl fick cykla av den så kom det landsväg som var så långa du bara kan ana, man såg hur långt som helst och det kändes som att alla slutade vid en kyrka och sen böjade om på samma vis. Det var MOTVIND, TUNGT, EMSAMT. Och alla vägar gick smått uppåt kändes det som. Som sagt, här var mitt MÖRKER. Jag hade psykisgt jobbigt och höll på att börja gråta säkert fem gånger! Jag skrek nog rakt ut vid ett par tillfällen (men för i HELVETE, nu får ni GE ER med dessa jävla raksträckor som går långt och UPPÅT) när jag sååå HOPPADES på att det skulle komma något KUL efter kurvan och det aldrig gjorde det!!! Det är verkligen psykiskt KNÄCKANDE!!! Tre mil är inte mycket av loppet men det var tre jobbiga, långa mil. och så tänkte jag på när jag väl kom i mål och att jag skulle klappa ihop och börja gråta av utmattning. Tankar som gick genom huvet var "smärta är en högre form av njutning!" bit ihop, "JUST DO IT" och såna tankar! ;D Låten Cocain kom då väldigt passande i lurarna och gav mig lite mer kraft! :)
När jag var som mest orkeslös kom fyra stycken cyklister och cyklade om och jag tänkte att det var min CHANS att hänga på eller så skulle jag inte komma i mål! Mitt psyke klarade inte längre av att se VÄGEN utan behövde något annat att fokusera på, så jag trapmade på över min förmåga och tänkte hela tiden, "släpp inte rygg, släpp inte rygg, då kommer du inte i mål" Så jag strirrade på hans gula rygg och hans bakdäck och cyklade för allt jag orkade och ny kraft strömmade genom kroppen!!! :) 2 mil kvar! :)
Strax innan 1 mils skylten startade det åska och spöregna på oss men jag kunde inte bry mig mindre! Leendet av att se enmilsskylten gjorde mig så stark och glad!!!! Dyngsur i spöregnet och blåsten cyklade jag fram genom Motala, upploppet och genom målfållan med ett leende på läpparna! :D Så jäääävla GÖTT!!! Tiden blev 5.37!
Lite trött men skitglad blev jag väl mottagen i målet av Marie, Henke och deras döttrar med goa kramar och hejjarrop!!! Tappra själar som stod ute i regnet. Så himla skönt att känna stödet som jag hade av dem och av alla som följde mig via sms och skickade peppande sms efter vägen!!! Jag cyklade på tiden 5.37 och jag är så stolt. Målet var under 6 timmar och det klarade både jag och Elina! :) Jag gjorde vad jag orkade och känner inte att jag hade kunnat gjort något annorlunda. Jag var stark när jag va det och cyklade på även när jag inte var det! Stolt över mitt pannben och faktiskt stolt över bedriften.
Grymmma tjejer va vi båda i söndags!!! JÄÄÄÄ hejja oss!!!!
Ni som inte riktigt har koll på hur långt 15 mil är så är som från Västerås till Leksand, Motala eller Lindköpning ungefär. Bara att cykla i nästan SEX timmar i sträck kanske ger en ungefärlig känsla:) Det är nästan en hel arbetsdag ;) Och man gör av med över 4.000 cal i energimängd, så jag har varit lite slö och trött ett par dagar för jag har haft svårt att äta efteråt. Lite klantigt var att vi glömde häma ut diplomet efteråt:P Men vem behöver ett sånt?!! ;) Jag hade verkligen en ROLIG upplevelse (förutom ett par mörka mil som alla har), men absolut att jag kan göra igen! :D Nästa år blir det HELA! ;)
Dagen efter kände jag mig oförskämt PIGG!:) Förutom att jag var lite öm i hela kroppen så hade jag nästan inte ont någon stans!:) Har inte ondare än efter ett vanligt träningspass. Öm i svanken och nacken/ryggen. Lite trött i benen. och ett halvdecimeters uppskavt SÅR på ställen där INGEN vill bli riven ;) Och med känslan att jag kan göra ALLT haha! :D
Ett stort TACK till alla inblandade som gjorde helgen fantastiskt bra, ELINA (grymt jobbat) Marie (som öppnade sitt hem med värme till oss), Johan, Åsa och Jenny!!!!!! TACK TACK TACK, vilket härligt gäng!!!
Då var det avklarat, 15 mil på cykel, och del ett av Halvklassikern är fixad! Hejja hejja!!!
Nu är halvklassikerbollen i rullning! Vansbro nästa! Brrrrr! ;)
Kommentarer
Trackback
