Ljuva Helenas blogg

 

 

Tänk va kroppen och spyket kan egentligen! :D Fatta att ÅKA SKIDOR I ÖVER TIO FUCKING TIMMAR!!! :P Det är ju lite smått galet. (Jag vet hur mycket cykling jag har framför mig;)) Allt handlar om att inte tänka negativa tankar och jag tänkte inte en enda sån alls! :D Det är helt absurt när man hör runkeepern säga 8...9...9.30...10 timmmar i öronen på en. Det är jävligt lång tid kan man tycka!:P Men jag tyckte att det gick ganska så snabbt! Kilometrarna tickade hela tiden framåt. Man kanske är lite knäpp också ;-) När den visade 80 så kände jag "Fan tänk, jag har redan åkt en mil?!" :) Ingenting kändes tro det eller ej långt. Man kanske hade konstig uppfattning av sträckan haha, men det var inte psykiskt jobbit alls. Jag hade musik i öronen och krigade på :) Jag ska inte säga att det är lätt att åka ett Vasalopp. Men det är inte alls så jobbigt förutom att man inte får någon energi mot slutet. Kroppen i sig, muslerna, var inte alls så slutkörda som man kanske kan tro. Man blev lite som en maskin som bara matade på:)

 

Tiden är inte relevant, inte ur tävlingssynpunkt. Det sket jag i att jaga efter efter första backen, när man hade suttit fast då länge! Man kan inte åka ett vasalopp och tro att man ska kunna åka på en bra tid. Det är att åka skidor, men inte ett skidlopp. Det tog nästan två timmar att ta sig till första depån. Man gick på varandra i början och myrsteg upp för backen. Det går inte att ta igen. Och sen att det var helt GALET mycket folk runt en under resten av tiden också gör att det liksom inte går att "prestera" Men det var en rolig grej! Med det menar jag inte att det INTE var jobbigt detta, för det var det... energinivån på noll efter så lång tid. Haha spåren var verkligen skit och efter Evertsberg (halvvägs) fanns typ inga spår alls. Finns inga likheter med HalvVasan alls (som kändes då mer som ett skidlopp). Här är en tagen random beskrivning av loppet "Alla ska fram i spåren samtidigt och det var omöjligt att hålla en egen idealfart utan att hela tiden byta spår. Det var i stort sett bara sista milen som man kunde hitta luckor på 15 meter eller mer till framförvarande löpare. ”Spåren” var på flera mil näst intill obefintliga. Att åka i mjuk konstsnö alá sorbet är ingen höjdare. Tackar konungen, drottningen och högre makter för att jag inte låg längre bak i fältet där spåren måste ha varit betydligt sämre. I TV:n såg säkert loppet idealiskt ut med solsken och fina spår för eliten, men för oss vanliga dödliga var det näst intill katastrof. Många menade att detta var ett av de värsta loppet hittills. Där det var blötsnö gled det dåligt och där det var torr snö fanns det inga spår. På myrarna var det OK spår men sen …" Och jag startade bland de sista så ja... Inga spår och uppför sjunk man ner i 1dm socker för varje saxtag. Trots att jag åkte halva sträckan i tisdags så kände jag knappt igen mig för att det såg helt annorlunda ut... I TV ser man de bra bitarna :)

 

 

Det är en trött men stolt och glad tjej som sitter på jobbet idag. Mest sovtrött, än så länge känns inte kroppen så öm alls :)

 

Kroppen kändes väldigt PIGG under hela loppet egentligen. Ja klart den var lite trött mot slutet men inga egentliga krämpor. Bortsätt från snuva och hosta. Med mig under 7 mil hade jag ett jävla illamående bara, så jag ville bara kräkas. Det som höll mig ifrån det var att jag visste att jag skulle förlora all energi i kroppen om jag skulle göra det. Tror det var energidrycken som inte är så kompis med mig, så efter två depåer så slutade jag med det. Blåbärssoppa, vatten, buljong och ett par bullar var det jag tog mig runt på. En bar åt jag också iofs. Tanken var att jag skulle trycka en gel mot slutet för att orka, men så blev jag så rätt att kroppen skulle skrika rakt ut så jag vågade inte. Jag hade ju trots allt VILJA och ork i kroppen ändå :) Anledningen till att jag är trött nu är ju att energidroppet på ca 6000cal igår gör att det känns som att man har varit magsjuk och har ingenting i kroppen. Skakis och vill gärna sova. Plus att jag kom hem och gick och la mig halv ett också :P Nu försöker jag få tillbaka lite energi och hoppas att hostan som håller på att döda mig slutar. Men det gör inget att jag är trött, det gör inget att jag blir mer förkyld, för nu kan jag vila och låta kroppen återhämta sig, det är den värd efter 15 mil skidor på en vecka. Crazy. Återkommer med bilder. Om jag har några. Grabbarna missade ju min målgång. Jag kom tydligen "för tidigt" ;-) Längtar hem till soffan, en kopp te, klappa mig själv på axeln och bara mysa!!!