Ljuva Helenas blogg

Som ni vet så har inte jag så mycket spärrar utan tycker att det är bättre att dela med sig även av dåliga saker. För att kanske man man hjälpa någon :) I fredags fick jag hem provsvaret som visade på det som redan står på mina papper, att jag har tyvärr har endometrios och att det var en endometriomcysysta som de tog bort. När de frågade mig efter operstionen "har du inte haft några besvär av detta???" så visste man ju så lite så man visste  inte alls vad man skulle svara. Men efter att ha läst på lite så jooo såklart jag har. Men jag är ingen som känner efter jättemycket utan tänker att allt är som det ska och man tar det får vad det är, inte särskilt hypokondrisk av mig, så därför har jag inte gjort väsen av mig. Sen har jag nog rätt hög smärttröskel (tror jag), men jag har påtalat ett par av symtomen för marnmoskan ett halvår efter att jag slutade äta p-piller och de sa att det var normalt. Okej tänker man då.

Självklart känns det inte positivt att få besked om en kronisk sjukdom, men jag försöker se det som att det är ju bättre att man vet än att man inte vet. Och 60% av de som har endometrios har helt normal chans till barn, medan det finns en 40% risk att man KAN ha det lite svårare. Tänker inte så mycket på barnfrågan eftersom det just nu inte är aktuellt haha, detta är ju inte största hinrdret just nu utan snarare en karl att skaffa barn med :P Så det får jag isåfall tänka på när det skulle bli aktuellt med barn och OM jag då har problem. Just nu är det skönt att man kanske kan få hjälp med att få bort de symtomen som jag har av detta som jag som sagt trott varit normalt. Llite skönt att liksom VETA vad det är för fel i kroppen. Jag ska till kvinnokliniken igen om 3 måndager för att titta på andra cystan, och jag skulle gissa på att strategin då kommer vara att jag fåt börja äta p-piller igen för att dämpa sjukdomens härjande och förhoppningsvis då även dämpa symptomen. Så här i efterhand så kan jag verkligen se att fler av symtomen faktiskt uppkom för 5 år sen då jag slutade med p-piller. Hoppas på att det finns piller som passar mig nu, och att det har hänt en del på 5 år, många nya borde ju ha kommit. Det finns ju liksom en anledning till att jag slutade då, att vara självmordsbenägen och vilja klösa mig ur min egna kropp ett par dagar i månaden vill jag INTE tillbaka till :P

 

Slutligen skulle jag ändå villa säga bara att det inte är något fel på mig, jag är INTE skadat gods ;-) Det är inte cancer och jag är samma som förut, bara det att man fått saker på papper och att man är lite defekt haha. Man kan alltid ta saker på olika sätt, men jag ser ingen anledning till att inte vara positiv. Det skulle bara ta av min energi, det känns onödigt :) Har man inte barn så har man ändå ingen aning om om man har lätt eller svårt. Och på detta sätt så kan jag både söka hjälp tidigare OM jag skulle få svårt. Och så länge faktiskt slippa vissa symtom som man inte behöver ha :) Just nu vill jag bara att magen ska läka från op så jag kan studsa runt som vanligt! :D

---

 

YEY, jag tror att det kanske är därför som jag klarar mig ganska bra mot symtomen, stark kropp, stark motståndskraft! :D