Lidingöloppet!

 
Igår tamefan så gjorde jag min SISTA DEL i En Svensk Klassiker, LIDINGÖLOPPET! Den del som har varit min största fasa och ångestladdat hela året. Jag är ingen löpare! Men efter att jag kunde springa 2 mil innan jag blev skadad så försvann mesta av ångesten. Jag vill också säga att jag är en av 4.970 kvinnor som sprang. Mot tredubbelt 15.010 män som sprang.
 
Såhär beskriver Lidingöloppet själv sin bana och urklipp från wiki.
 
"Lidingöloppet är ett terränglopp som arrangeras på Lidingö varje år sedan 1965. Lidingöloppet är idag världens största terränglopp. Den hårda backiga, men vackra banan, har sedan starten varit en riktig uthållighetsprövning för löparna i loppet. För de flesta normalmotionärer är Lidingöloppets 30-kilometersbana med många backar alltför påfrestande med stor risk för skador om man inte är mycket vältränad eller väljer att gå uppför alla brantare backar.

Lidingöloppet 30 km är ett lopp med tradition och har genom åren blivit en av de största löparutmaningarna i landet. Eliten i täten kanske kämpar om seger 30 km brukar inte vilken otränad tjomme som helst klarar av. De löpare som ger sig ut på den kuperade banan rekommenderas att vara tränad i kropp och själ, fullt friskt och besitta en rejäl dos envishet för att palla av antalet backar (speciellt de sista 15km)"
 
 
Jag, Nicke och Calle i starten. Haha jag har precis stoppat en stor energitablett i munnen, ser lite ut som en hamster :P And of we went! :D
 
 
 
Banprofilen är liksom bakvänd och visar antal km man har kvar. Det gick bra fram till mitten ungeffär, då höll jag det tempot jag skulle. Sen ser man även vad som händer på kartan mellan 16 och till 2. Då var det tungt. Backar HELA tiden. Efter 10km börjde skavsår kännas i fötterna och från där var det en plåga att springa, sen lades smärtorna bara på. Ni ska veta att det är inte en lätt match att spriga ett Lidingölopp. Smärtor får man räkna med. Vid typ 8km kvar smärtade hela nedre delen av kroppen. Vid 5km kvar var krampen i vaderna så dryg att tårna krullade sig och jag fick kämpa med att springa med spretande tår för att de inte skulle krampa ihop helt. Gick en hel del efter 15km då kroppen liksom inte helt ville. Jag sprang absolut inte på en tid jag är stolt över men med tanke på mina förutsättningar så är jag nöjd :) Jag sprang trots att varje jävla steg smärtade och gick när det krampade för mycket. Efter sista depån vid 5km kvar skrek jag nästan när jag skulle börja springa igen, man är så jävla trött i kroppen och det var så mycket smärta överallt. Fötterna, vaderna, knäna, låren, ryggen. Känns just då liksom som att springa skulle vara det mest onaturliga för kroppen. Knappt så den fattade vad jag ville att den skulle göra. Tror jag grimacherade hela upploppet för att klara av att springa. Gråten satt i halsen sista 5 km.
 
 
Trots det jag nyss skrivit så går 3 mil ändå relativt snabbt. Man har vant sig vid längre sträckor så det mentala är helt med på noterna. När det stod 13 så tänkte man verkligen att snart är man i mål :D Så på så sätt var det ett roligt lopp. Lite bättre tränad och i bättre dagsform så skulle det fortfarande vara sjukt jobbigt men ändå överkomligt känner jag. Jag ville ju mycket och kände att det mentala fanns. Lite synd bara att kroppen som sagt inte tyckte riktigt som jag :P Tiden blev 3:41:30 och hamnade på placering 3144 av 4970. Sprang förresten förbi Anders Gyhlnenius från en svensk klassiker-programmet på tv, sån inspriation i den mannen! Man får perspektiv på sin lilla smärta.
 
 
Asså, det här är fan det västa jag haft ever i skavsårsväg om man bortser från varbölden efter Vätternrundan, men det är typ i samma nivå. Kan ni förstå att varje löpsteg inte var så skönt. Andra foten är lite bättre men uppskav där med. Så himla svårt att sova inatt eftersom jag inte kunde ligga på nåt sätt där foten tog i nåt. Varken täcket på eller med foten mot madrassen. Att dra bort tejpen som låg över detta var inte så kul kan jag säga.
 
 
Hehe inte heller att dra bort hela tejpen över knäna var speciellt skönt. Vaxning delux! Tur att man inte är så hårig åtminstone ;)
 
 
Den här medaljen mina vänner har jag KRIGAT för med ALLT som fanns i min kropp! Sjukt mycket VILJA och PANNBEN tog mig i mål!!!! Så jag är faktiskt stolt över min prestation trots att inte tiden visar det. Men tiden är inte allt. Det är vad man presterar med sin egen kapasitet, sina förutsättningar som är måttet på hur stark man är! Och jag är stark! Japp, just nu tänker jag vara självgod och stolt! :) Kroppen idag känns vill jag lova. Foten skulle jag vilja kapa av mig och träningsvärk delux som bara växer och växer. Det är tydligt att jag spang med ont igår då jag har jättemycket värre träningsvärk och ont i högra sidan av kroppen än vänstra. Det blir inte mycket gjort idag då det är jobbigt bara att halta mellan kök och vardagsrum haha :P
 
 
Grymt jobbat på Lidingöloppet mina tappra medkäpar!!! Jag skulle vilja rikta ett STORT GRATTIS och säga att jag är SÅ STOLT över min vän NICKE (t.v) som sprang på hela 2.44!!! Hatten av för honom! Så GLAD för hans skull att det räcker till mig också! :D
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Emma

Grymt jobbat min duktiga tjej! Jag är så stolt över dig och nicke fan vad grymt! Hejja!!!

Svar: Tack gumman!
MIG

2013-09-29 @ 17:19:00
Postat av: Cecilia

Va braaa du är:-D sjukt bra jobbat! Blir till att gå i sandaler ett tag nu;-) hatten av för dig oxå. Kram Cecilia

Svar: TACK snälla!!! :D
MIG

2013-09-29 @ 18:28:26
Postat av: Robban

Toppen bra krigat av dig! Stort grattis till att genomfört "En svensk klassiker"

Svar: Tack Robban!!! :) Starkt jobbat på Lidingö! :D
MIG

2013-09-30 @ 14:58:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0