Ljuva Helenas blogg

I onsdags hade jag turen att vara hos en tredje "sjukgymnast" för detta år. Min sjukgymnast sa att det egentligen inte skulle ha så stor betydelse om jag tejpade när jag skulle springa eller inte. Och så är han på semester nu och kan ändå inte hjälpa mig. Jag kände att det ju inte kunde skada att tejpa och kände att jag faktiskt ville ha hjälp med det så jag kontaktade en NY (eller ja nygammal, jag har varit där en gång för ett par år sen) sjukgymnast/specialist för att se vad hans åsikt var. Han tyckte definitivt att det skulle vara till fördel att tejpa, dessutom tyckte han att jag hade blivit FELBEDÖMD tidigare:( Tungt att höra. Han suckade när jag sa att jag hade blivit orinerad helvila från benträning. Kollade upp massor av saker på kroppen och kunde som de andra konstatera att jag fortfarande var sne, alltså att låsningen i bäckenet/höften. Han tyckte att det var dåligt att de inte löst låsningen än och inte gett bättre behandling av knän mm. Och vad jag kunde läsa mellan raderna så verkar det som om jag hade fått RÄTT HJÄLP OCH REHAB från början så hade jag kanske kunnat springa enda fram tills nu. DET SUGER att veta att jag kanske hade kunnat få vara i bättre form och inte sumpat fem veckor av löpträning och istället stå på noll uppladdning! Om jag nu får bättre hjälp av den här snubben så är det såklart GULD för jag kan fortsätta träna och må bra, men det känns förjävligt att jag nu i princip missar en av grenarna pga dålig kunskap från de som sägs ska kunna. Aja, det kan jag inte ta tillbaka! Nu hoppas jag bara att jag kan göra det bästa möjliga av situationen imorn. Att jag kan springa något, att det inte gör för ont och att jag har något av flåset kvar. Massor har ju tyvärr försvunnit då det är en färskvara.

 

Han knäckte ryggen på mig, tejpade mig och sa åt mig att ta mig ut och springa, testa tejpen och sen ska han tejpa om idag. Så jag sprang 5km. Apjobbigt var det eftersom jag inte har sprungit på länge, men positivt var att det inte gjorde jätteont i knäna, jippie! Vaderna höll på att krampar dock, inge bra. De är väl shockade :P Med en snittpuls på 188 och en maxpuls på 204 slag/minut under 5 km löpning så kan man tycka att det var lite jobbigt haha.

 

Idag var jag där och blev tejpad inför loppet imorn, så såhär ser jag ut nu:

 

Nu hoppas jag att den här personen VET vad han pratar om och hans behandling faktiskt passar mig så jag kan bli bra nån gång. Börjar närma mig ett år av trasig kropp, känns som ett en lösning av alla problem verkligen skulle uppskattas :) Men först ska jag igenom morgondagen! :D