Ljuva Helenas blogg

Det verkar som att jag måste välja trots allt. Mellan att må fysiskt eller mentalt bra. Jag hoppades på att det inte skulle komma till den punkten. Jag slutade att äta p-pillerna för ett par månader sedan efter att ha ätit i ca 8 månader. Jag har känt mig låg och haft ångestkänslor. Nu mår jag bra igen. Jag är mig själv och känner inte samma tyngd. Jag fick ingen glädje av träning. Kom liksom inte upp i glädjetoppar, blev arg och irriterad mycket lättare, typ hela tiden. Och nu har jag varit glad och känt mig mycket lättare igen som människa. Men i tisdags förra veckan så högg det i ena sidan av magen i ca 2 timmar. Först satt jag på ett möte och så fort jag rörde mig så högg det. Sedan efter mötet högg det hela tiden så fort jag rörde mig. Skrämmande känsla kommer tillbaka… Har inte haft sådana högg sen OP för ett år sedan.

Nu är ju frågan om jag ska börja äta p-piller igen fastän jag inte vill det, för att skydda äggskockarna så mycket det går. Eller om man kan göra något annan deal. Att man kan få gå på tätare kontroller så att de lätt kan se om cystor uppkommer och ta dom i tid. Gambla lite med äggstockarna. Och leva med det och andra symtomen som kommer med på köpet till förmån för att må psykiskt bra. Pest eller kolera på symtomfronten skulle man kunna säga. Men jag vill inte känna mig det minsta psykiskt hämmad, det är nog det. Ska nog testa att äta p-pillerna en period till för att se om humöret ändras igen. Då kan jag konstatera hur mycket de påverkar. Att bara testa en period kan ju vara slumpen också, att man just då inte mådde bra i övrigt den perioden.

Det kommer att vara med visst motstånd jag börjar käka dessa jävla piller igen. Men sen så vet jag då är det bara att ta ställning :)