Ljuva Helenas blogg

 

Det är tungt med löpningen. Men jag kämpar på och gör mitt bästa. I mitt huvud så brottas jag nästan alltid med tanken att inte börja gå. Det är ju sä lätt att bara trampa ned en knop på takten och så går man. Det svåra är att få benen att fortsätta snurra.

 

Igår blev det 16km i björnöspåret. Som jag skrev på insta så är det lite psykiskt drygt att först springa femman, då tror man liksom att man är klar när man kommer tillbaka, men nej så ska man ut på MILspåret. Och sen är man ändå inte klar när man kommer in utan måste springa 1km till. Däremot känner jag att man måste dela upp det lite så att man kan få vattenpauser och nå snacks sen när man ska springa längre. Orken tar slut i kroppen annars.

 

Nästa vecka är det 18km och veckan efter det 20km. Och så fortsätter planen fram till september.

 

Idag blev det backintervaller med mina radarkompisar. blev 5x2 vändor i långbacken där spåret delar sig strax efter 1 km i RL  och sen 5 vändor i mördarbacken. Asså den sistnämnda är ju är ju lättare tycker jag :) För att den är kortare antagligen :P

 

Kriga viiiidare kriga viiidare. Men imorn blir det helvila. SÅ SKÖNT!!!