solidaritet

Under ett par dagar nu så är det vissa ord som har flugit genom mitt huvud. Ord som omtänksam, hänsyndfull, godhjärtad, hjälpsam, solidarisk, osjälvisk, uppoffrande. Googlade ordet solidaritet till "att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa."
 
Det är intressant hur människor som i grunden är omtänksamma, hänsynsfulla, godhjärtade, hjälpsamma, solidariska men när det väl kommer till ens egna "hus" kan vända och bli egoiskiska och otroligt trångsynta. Kan man vara godhjärtad och omtänksam endast så länge man själv inte drabbas? Är man då fortfarande osjälvisk? Det är lätt att vara solidarisk så länge myntet är vänt åt ett håll. Eller så länge myntet är i luften och man inte vet om man SJÄLV kommer att "vinna" eller "förlora". Då är det lätt att vara solidarisk. Men när myntet väl har landat en gång så kan inte folk längre tänka som om den är i luften.
 
Jag är förvånad och lite besviken på min omgivning just nu. Och otroligt barsliga trångsynthet. Och folks egocentriska tänk. Även om jag vet att mycket av det kommer ur rädsla. Jag är inte världens bästa människa, verkligen inte. Jag kan också vara ego många gånger.  Men ibland undrar jag verkligen var människors förmåga att se på det stora hela och sätta sig in i andras situation och inte bara se sin egen del. För varje sån här bit som tas ifrån mig så känner jag att jag ger upp mer och mer i viljan att verka för allas bästa. Mest av allt önskar jag att folk kunde ha en vuxen, öppen disussion från ALLA synsätt utan att det blir som på dagis. Jag vet att många också tappar fattningen i en förändringsprosess som upplevs som stressande och alla blir som igelkottar. Och då har jag inte ens gått in i någon disussion utan bara lyssnat och väntat på att folk ska lugna sig så man kan snacka som folk och värsta ångesten över en föränring har släppt. Känner mig lite trött som männsika idag. Slut i kroppen av en hel del träning slut i huvudet av en väldigt jobbig dag och så lite slut i själen, precis just nu.
 
Jag skulle kunna ge upp så mycket för att andra ska ha det bra i min närhet. Men när jag tänker att det vore kul om det IBLAND var likadant tillbaka, ja då är ju inte jag heller helt osjälvisk. Då betyder det ju egentligen också att jag vill ha nåt för att vara snäll. Jag kanske har nå fel, jag mår dåligt när andra mår dåligt. Kallas väl empati antar jag. Men jag önskar alla att ibland kliva ur sina egna skor och kunna stå barfota lite nu och då. Och just nu bara kunna ha en vettig OPARTISK och OBJEKTIV syn! ATT det ska vara så svårt! Folk har ibland sjukt svårt att ta ett steg tillbaka och få en helhet.
 
Med det vill jag ändå hylla alla i min närhet som ger mig så himla mycket gott! Utan att kräva något tillbaka. Än finns det en hel del goda människor kvar <3 Jag hoppas att jag ger tillbaka lika mycket så att ni vet hur betydelsefulla ni är. Annars får ni slå mig med nå hårt i huvudet!
 
God natt!
 
P.S Egentligen är jag inte särskilt upprörd även om det kan verka så av ett väldigt långt inlägg haha:P Jag är mest bara fascinerad av hur människor fungerar i olika situationer, stress, förändring mm och gillar att se det från olika håll. D.S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0