Ljuva Helenas blogg

Idag googlade jag nog ett par depprimerande ord haha. Eller för mig är det egenligen "må bra"-ord :) Kruator och psykolog. Först ville jag veta skillnaden. Jag har ju gått hos kurator tidigare och tyckt att det har varit bra och fullt tillräckligt. Jag har ju inte värsta trauman eller är psykiskt sjuk på nå sätt så det har varit bra. Jag vill bara få PRATA med någon. Välla ur mig en masa saker som har bott för länge i min kropp. Någon som kan/orkar/vill lyssna. Antagligen för att hen får betalt, men det är bara bra. Så länge nån lyssnar. Jag vill inte belasta vänner. Och sen vill jag nog ha objektivitet i vissa fall. Familjen kan jag inte prata med, även om jag pratar med mamma och pappa om mycket. Jag hatar att belasta andra med mina problem så därför skulle det kännas bra att prata med någon som får betalt för att lyssna. Kanske också någon stans där man inte blir dömd på något sätt för det man säger. Ingen som kommer att "tycka" saker. En helt vanlig person att prata med, fastän utan koppling till mitt liv. Också en plats där det är okej att inte vara superstark.

 

Det här kanske låter tragiskt men nån kanske förstår. Har man en partner så har man liksom naturlig utlopp för alla känslor och nån man alltid kan prata med. Det har inte jag. Ska vara bloggen då. Och ibland läggs det på för mycket och jag känner att det annars kommer att pysa ut åt alla håll. Och i hela det här så handlar det om att jag inte vill såra någon. Jag vill istället prata och få ur mig skiten. Och hitta ett förhållningssätt. Det äter lite på insidan och just nu så känner jag att det är en inre stress. Kanske är det p-pillerna som jag börjat äta som gör mig mer tänkande. Men också så är det saker som ligger och gömmer sig i bakgrunden. Hoppas att jag hittar någon att prata med så jag kan fortsätta att vara en glad människa :)